Macho kärlek

Sommarplågan denna sommaren i Montenegro var verkligen ingen plåga.
Juggarna är grandiosa på att skriva romantiska och känslosamma låtar. Det kanske speglar machomännens innersta känslor, genom musiken kan dom uttrycka kärlek och sorg på ett sätt som känns ärofullt.
Min man är inte den som gråter. Han är heller inte den som går omkring och säger "jag älskar dig" hela dagarna. Han gjorde klart för mig många år sedan att han älskar mig och om det blir någon förändring så låter han mig veta det. Inte särskilt romantiskt.
Men så sätter han på musiken i bilen. Kärlekslåtarna. Han sjunger med inlevelse med i texterna och tar tag i min axel hårt eller klatchar mig på benet. Jag minns hur han på ett bröllop för längesedan drogs med så i den känslosamma musiken att han slog sönder ett bord och krossade porslin. Hur han kramade mig så hårt att jag mådde illa och höll min hand i högt upp i luften och vevade i takt till musiken. Det är så dom gör machomännen. De sliter ut sina hjärtan ur kroppen och slänger det på dig. Kärleken är aggressiv men förevigt. Lite skit får man ta men belöningen är en man som går genom eld och vatten för din lycka. Hur romantiskt är inte det?