Sen jag var barn har min högsta önskan varit fred på jorden.
Som barn matades jag med orättvisor, att se dom och att reagera mot dom. Jag var medveten om Chile, Vietnam, Iran/Irak och hotet från kärnvapen.
Som sjuåring gick jag fredsmarchen med mina föräldrar. En march mot atombomben. En march till Paris.
När jag var 18 år bröd kriget på Balkan ut i ett helvete. Jag kom att spendera mina unga vuxen år tillsammans med dom som flytt det kriget. Det får en att komma närmare. Att känna effekterna av krig. Effekter jag aldrig kan ignorera.
Jag kan omöjligt se på och sen stänga av. Kampen går vidare, även om den är förtvivlad ibland.
<object width="425" height="344"><param name="movie" value="http://www.youtube.com/v/XLgYAHHkPFs&hl=en&fs=1&"></param><param name="allowFullScreen" value="true"></param><param name="allowscriptaccess" value="always"></param><embed src="http://www.youtube.com/v/XLgYAHHkPFs&hl=en&fs=1&" type="application/x-shockwave-flash" allowscriptaccess="always" allowfullscreen="true" width="425" height="344"></embed></object>