Nu har Katrin skitit i det blå skåpet

Den gravida PR-kvinnan som bor på Östermalm. Hon som aldrig varit i förorten. Hon som tar sin fotograferande blondin bingo under armen och åker till Skärholmen för att se en film.

Hon sitter skräckslagen inklämd bland "blattar" som skriker och säkert har kniv. Ett gäng juggar som garvar rått åt några felöversättningar och den lilla gravida pr-kvinnan känner blatteföraktet växa.

Hon låter det växa så starkt att hon går hem och använder sig av ett media som hon vet når ut till många. Där skriver hon ner sin fasa över blattarna i förorten och hur mycket hon hatar patrasket. En liten grupp på tio finniga tonårspojkar från miljonprojekten triggar alltså rasseblodet. De andra nästan 300 personerna i olika kulörer och nationaliteter får inte representera något.

Kanske vill hon höja statistiken lite. Kanske menar hon faktiskt varje naivt och enfärgat ord hon säger. Det spelar inte någon roll. För vips har kommentarsfältet fyllts av sieg hail som blandats upp med nationalistromantik och integrationsproblematik. Fighten mellan antirasister och antiinvanding är hetsig. Katrin drar in reklamintäkter då antalet pagwievs ökar. Hon ursäktar sin lilla hets mot folkgrupp att hon faktiskt är polack och har rätt att vara ärlig. Men är man ärlig så bör man vara vettig. man bör ha tänkt efter innan man sätter igång som en och annan Hitler. Man bör ha torrt på fötterna och kanske, kanske bör man fundera över vilka läsare man i slutänden drar till sig.