Bosnien och Eurovision song contest

Bosnien levererar ofta bidrag som får mig att reagera. Det är ofta Bosnien som levererar det som berör. Ibland misslyckas dom givetvis, men ibland blir jag stolt över landet. Stolt som man blir över en gammal vän.

Dino Merlin som sjunger årets bidrag är en gammal räv i branchen. Men framförallt har han gjort låtar som berört mig som tonåring. Och allt vet vi hur viktiga låtar är som man gråtit till, festat till, blivit kär till, hånglat till och brutit upp till under just tonår och de tidigare vuxenåren. Man återupplever minnen när dom spelas, man känner känslorna. Man minns med glädje, sorg eller saknad. Eller med tomhet. Eller med inget alls.

Han sjöng om kärlek, krig, fruktan, saknad och om en stad som var belägrad. WTF, kan det bli mer dramatiskt? Han lärde mig ett nytt språk och hur känslosamma texter en macho jugge kan klämma ur sig med Rakijan på plats i strupen. Och därför känner jag lite extra för deras bidrag detta år. Även fast det ser lite kumbajaflummigt ut och lite pensionärsvarning så gillar jag det. Om jag blundar och tänker att jag är i Sarajevo.