Klasstillhörigheten

Det börjar kännas som en svår grej det här med klass. Många hävdar att det är borta, klasssamhället, andra menar på att det är värre än tidigare.

På Aftonbladets första sida ligger en TV-grej där Guillou lär ut knepen till pöbeln. Men han menar också på att du kan inte bli överklass om du inte är född till det. Så alla knep du lärde dig blir meningslösa.

Men att lalla om överklass är fånigt. Överklassen är ganska liten. Riktig överklass är jävla uppe ska Ni veta och jag tror begreppet blivit lite missbrukat. De flesta som kan uppfattas som överklass är troligtvis en övre medelklass. Eller en nyrik grupp tjommar som lallat till sig en förmögenhet och sedan sakta men säkert köper sig in på attributmarknaden. Sen har vi alla dom som vill se ut som de har stålars men som inte har det och dom som vill se ut som de har stil men inte har det. Det finns dom med klass och sen finns det dom utan klass.

Men dom roligaste är medelklassen. Så rätt - så medelklass. Dom som renoverar, köper Bugaboo, åker till Thailand, har börjat åka skidor, kanske hyr båt i Kroatien, skaffar sommarställe, Acnebootsen, Loboutinklackarna, Sparesan med väninnan, tre barn, mama, lagar ekomat, köper fina barnkläder, yogar, plockar svamp, spelar golf och älskar att ta en skumpa på Riche med väninnorna. Det är dom vi ser i bloggarna, på TV, på lattefiken på bussen, på flyget och på trottoarerna. Och dom kommer från alla håll, från vishan, från innerstan, från förorten, från fattiga hem, från rika hem, från kulturella hem och från intellektuella hem. Dom uppblandade, där alla har chansen att bli accepterade som "en av oss". Dom är kul att kolla på.

Och dom nyrika förståss. För deras vulgära takieness, för deras naiva tro på enorma loggor och chamagnekonsumtion. Men kanske mest för deras behov av att visa sin rikedom. Den som gärna sticker och irriterar och som når sin kulmen i Svenska Hollywoodfruar när programmet sätter prislappar på saker kärringarna köpt. Det är äckligt härligt roligt. Det är borgarbrackeafton. Fräcka fredag i sitt esse.

Men överklassen. Den är inte så underhållande i sig. Bara för sig.