När förtroendet för det allra heligaste brister...

SOS Alarm är i blåsväder. Givetvis. Det ska inte fungera så att någon ringer efter hjälp och blir misstrodd. Nu byter man ut SOS Alarm mot en privat aktör istället. Men där går något snett. Det allra heligaste och mest fundamentala i ett samhälle bör inte vara privatägt. Det menade tillochmed Adam Smith då han satte framtidens ekonomi.

Jag har en tro på statlig sjukvård. Jag tror, trots att man inte kan generera vinst eller nå personlig rikedom, att samhällets grundpelare bör vara ickeprivata. Drivkraften bakom att rädda liv, utbilda barn, släcka bränder eller skipa rättvisa ska och bör inte vara pengar. Individer som dedikerar sina liv åt så livsnödvändiga ting bör ha en inre glöd för sitt arbete, men bör också få en bra lön givetvis.

Att samtalet från Emil gick så snett tror jag knappast beror på att SOS Alarm är statligt. Jag tror det beror på individer. För när man tänker själv. Jag känner en kille som är sjuksköterska, han tog jobb som ambulansförare men det ryktades om att han pga indraget körkort (rattfylleri) fick jbb på SOS alarm.

Att ge en kille som honom jobb där är idiotisk. Jag har sett hur han resonerar, hur han misstror människan, hur han dömer och duperar, manipulerar och ljuger. Han är direkt olämplig som livsräddare. Nu tror inte jag att det är han som gjorde det fruktansvärda misstaget med Emil, men jag vet att jag aldrig skulle kunna lita på larmtjänst där han kunde svara i telefon.

Så vad har privatisering och individer med varandra att göra? Jag vet inte. Men jag tror att ha privata larmtjänsbolag knappast löser ett problem med idiotiska individer. Jag blir stressad av att lösningen på detta vidriga händelseförlopp är att byta från SOS Alarm till ett privat. Ett privat med vinstintressen, som kan spara in vars det vill och som också kan anställa idioter (liksom det statliga). Det är ingen lösning på problemet.