Tvillingar - Thrice as nice

Kanske är det löjligt att glädjas åt små forkningsresultat som boostar en tvillingförälder. Men ibland droppar dom ner på hallgolvet eller i inboxen och då får man en en kullerbytta i magen av välbehag. Idag skriver The Economist om hur tvillingmödrar är friskare än andra mödrar.

 Ni kanske inte hajar men när man väntar tvillingar så är domedagsprofeterna ganska flitiga med att berätta om saker dom "har hört". Man hör om katastrofala graviditeter, dödsfall, mardrömsförlossningar, trauman, utvecklingsstörningar, svår autism, kaos, total stress, sömnlöshet och den eviga kampen om att lyckas få dessa små kloner att bli egna individer. Egna individer. Enga individer.

Det är jävligt mycket tjat om egna individer. Majoriteten av folket runt omkring är väldigt engagerade i att jag ska låta barnen bli egna individer. Att de bör separeras på, kläs olika, ha olika frisyrer och så vidare. Jag får frågan minst en gång i veckan om de har olika personlighet och jag svarar artigt min standardfras; "Ja, de är två helt skilda individer så de har lika skilda personligheter som vilka syskon som helst" och så drar jag några glada exampel på vad den ena hatar och den andra gillar som måalnde exempel som undanröjer alla skeptiska blickar.

När jag var gravid med dom köpte jag litteratur om tvillingar på barnmorskans uppmaning för "det är lite speciellt att ha tvillingar" och "det är vissa saker som kan vara bra att vara extra uppmärksam på". jag läste böckerna pliktskyldigt och blev lite nervös. Fanns det en risk att de skulle bli två gamla nuckor som bodde ensamma i ett torp i Västergötland med hundra katter och likadanna kläder? Fanns det en risk att de skulle bli deprimerade och konkurrerande och den andra skulle åka med den enas räkmacka och en skulle dominera och den andra bli schitzofren? Tvillingböckerna var skrämmande och jag var jävligt skeptisk till att jag skulle få två helt normala barn med samma förutsättningar som min förstfödda.

Att sedan deras dramatiska start i livet gjorde mig ännu mer inställd på ett liv med medicinering och ständiga sjukhusvistelser  är knappast otippat.

Sex år senare vet jag att det är mycket okunnighet bland folket därute när det kommer till tvillingar. Folk undrar och tycker mer än dom vet. Men det är svårt att ta det med en nypa salt. Det handlar trots allt om de två mest heliga sakerna; föräldraskapet och ens barn.

Därför är rapporter om positiva saker kring tvillingar alltid glädjande. Liksom det är glädjande att se framgångsrika tvillingar. För trots att vi har beviset här hemma hos oss, att tvillingar är precis som alla andra barn och att man tar hand om tvillingar precis som man tar hand om sina andra barn och att uppfostran av tvillingar inte skiljer sig från uppfostran av barn födda väldigt tätt, så måste vi alltid redovisa hur vi uppfostrar våra barn och hur de utvecklas som individer.

Så jag säger det nu; Vi uppfostrar dom så bra vi kan. Precis som vi gjorde med vår förstfödda. Vi låter dom utveckla sina personligheter på egen väg. Vi hör dom skratta från sitt rum och vi hör dom slåss och tjivas. De är lika olika varandra till sättet som jag och mina syskon är. Men båda är i samma ålder, har samma kompisar, går på samma skola, bor i samma hus, has samma föräldrar, har samma storasyrra, samma släkt och samma rutiner så konstigt vore det om de inte var hyfsat synkronieserade och lika varandra ibland.

Men deras ögon glittrar och de lär sig läsa och spela fotboll och vi föräldrar har fått ett liv så berikat att varje morgon skrattar högt av glädje (japp, jävligt ostigt som min äldsta skulle säga men så är det).