Molly

Idag var det dags för röntgenundersökning. Veterinär Maria kände först igenom benet och tyckte att det kändes bra.(se bild) Sköterskan kom in med en lugnande spruta som Molly skulle få inför röntgenundersökningen, men jag berättade för henne att Molly är världens duktigaste hund(märkligt att hon hade missat det) och skulle klara av att bli röntgad utan spruta. Hon verkade lite skeptisk, men tyckte att vi kunde försöka. Det gick så klart jättebra, Molly skötte sig exemplariskt och det visade sig att allt såg fantastiskt fint ut, så Molly blev friskförklarad. Helt underbart!

Vi ska fortsätta att trappa upp promenaderna och Molly ska ta det lite försiktigt i lek med andra hundar, men kopplet ligger nu längst in i lådan igen och Molly njuter av friheten.

Jag tror att hon kommer sakna den trevliga lilla shopen på veterinärkliniken, där finns ju så mycket kul att titta och nosa på. Men som belöning för att hon varit så duktig alla de här veckorna så gick jag med på att hon skulle få prova en vårkappa. Tyvärr så har Molly inte så god smak för hon fastnade för en rosa liten Chanelkopia med skärp! Jag tycker nog att det krävs en midja för att klä i skärp och det kan jag inte med bästa vilja i världen påstå att Molly har. För övrigt är rosa inte hennes färg. Hon är höst och klär bäst i grönt. Men, snäll som jag är så lät jag henne prova och, precis som jag trodde, så var det inte hennes stil. Den satt också ganska korvigt i nacken. Inte klädsamt! Se bild.

Istället köpte vi en påse älg/kyckling-snacks som hon försökte bära in från bilen, men hon bara flaxade omkring med påsen. Hon har verkligen ingen känsla för apportering och att bära ett byte på ett snyggt och prydligt sätt. Se bild.

Molly vill nu önska alla sina vänner en Glad Påsk (se bild) och tacka för all support under sin konvalecens. Bloggen kommer fortsätta om det finns något intresse från fancluben, även om jag inte kommer skriva varje dag.

Glad Påsk önskar även matte Helena.

I förrgår var det dags för femte omgången på löpbandet. Molly travade på lite smågråtande. Britta ökade farten på bandet och även tiden som Molly skulle gå. Benet såg bra ut enligt Britta.

På väg hem stannade vi till vid byggaffären och köpte fyra stycken 80 cm långa rundstavar. De ska ligga på lagom avstånd på golvet och så ska Molly gå över dem. Då måste hon ta ut alla steg lika långt och det är bra för det opererade benet. Efter hand så kan man höja så det blir svårare. Hon tycker att det är riktigt roligt.

När vi kom hem somnade Molly gott och sen sov hon egentligen resten av dagen. Det var tydligen jobbigt att träna idag.

I går var Molly på rehab igen. Den här gången var det Britta som tog hand om henne. Hon ökade tiden på bandet till 3 x 3,5 minuter. Molly grät inte lika högljutt den här gången, det hördes bara några små svaga pip lite då och då. Hon kunde till och med tänka sig att äta en av godsakerna som Britta gav henne när hon stod i vattnet, det har hon inte gjort förut.

Idag får det bli en bild från förra sommaren, jag tror att det är det som Molly tänker på och längtar till när hon ligger på fåtöljens ryggstöd och tittar ut genom fönstret. Att ligga med matte i hängmattan och kolla på vilka som gick förbi var en av Mollys favoritsysselsättningar i somras.

Det har inte hänt så mycket (eller snarare inget alls) senaste dagarna så det har inte varit stor idé att skriva något. I fredags var det dock åter dags för ett träningspass på löpande bandet. Enligt sjukgymnast Pernilla så såg allt bra ut. Molly tar kortare steg med vänsterbenet, men hon lyfter fint på det när hon travar på. Hon gråter fortfarande hela tiden när bandet är igång och så går svansen som en liten luddig visp så fort bandet stannar.

Nu går vi lite längre promenader och det känns härligt nu när vårsolen börja lysa så underbart. Det blir 4-5 promenader per dag och varje sväng får vara 10-15 minuter så än är det långt kvar till det blir tal om härliga skogspromenader med andra hundkompisar.

Det har nu gått fyra veckor sedan senaste operationen och jag har ju hela tiden tänkt att efter åtta veckor så är faran över och hon ska kunna skutta på som vanligt. Men ack nej! Enligt Pernilla så måste hon ta det lugnt i sisådär ett halvår eftersom det tar tid att bygga upp muskler i det opererade benet.

I fredags handlade jag specialmat som inte är så fet, på djursjukhuset eftersom Molly hade gått upp ett par hekto i vikt, så nu får hon bara det. Jag fick också rådet att ge henne "Glucoflex" som ska stärka lederna. DYRT!!! Molly blev jättelycklig över att matte köpte en hel kasse med skojiga saker i veterinäraffären, vilket kan beskådas på följande bilder.

Vad är det i påsen matte?

Det går nog fortare om jag kollar själv!

          Snälla matte, får jag något om jag sitter så här fint?

Idag har Molly varit på rehabträning. Det innebär att hon stängs in i ett stort kar med glasväggar. Vatten fylls på upp till hennes mage och sedan sätts bandet igång och hon får knata på. Det gör hon motvilligt medan hon gråter högljutt hela tiden som bandet går.

Pernilla, sjukgymnasten kände igenom Mollys bakben och som tack för det så fick hon en puss av Molly.

Det som Molly tyckte var roligast var att gå runt och titta i butiken och välja och vraka bland allt skojigt som man kan köpa där.

Idag blir det lite fler bilder än vanligt eftersom det har varit en lite mer innehållsrik dag än det brukar vara.

Dagarna går, det händer inte så mycket. Mollys ben ser ut att läka fint, hon haltar ingenting. I morgon är det dags för rehab för första gången efter senaste operationen. Molly tycker att det är roligt att åka dit för där får hon i alla fall titta på andra hundar, annars är hon ju ganska isolerad. I och för sig var hon och hälsade på en alldeles underbart söt liten birmakattunge igår. Molly hade verkligen sett fram emot detta kan jag säga. Eftersom hon är väldigt rädd för katter så tänkte hon att här skulle hon kunna få en liten kattkompis för en sådan liten ulltuss kunde väl knappt utgöra något hot. Men döm om Mollys förvåning när den lilla babyn FRÄSTE åt Molly. Ytterst kränkande. Nu tänker inte Molly lägga två tuggben i kors för att försöka bli vän med henne.

Idag vill Molly visa hur man gör för att få matte uppmärksam på att det är matdags.

Först visar man tydligt vad det är man är ute efter, dvs tunnan med mat:

Sen försöker man förstå hur matte gör för att få av locket, men det är svårt och vid det laget har matte tack och lov förstått att det är lunchdags.

Samma torrfoder som alltid, men upp-piffat med 10 ml av medicinen Metacam så blir det nästan som en liten festmåltid. Tur ändå att det är torrfoder, annars hade man ju alltid gått omkring med kladdiga öron.

Man har ju sina rutiner och en liten middagslur ska man ju ta sig tid till enligt alla hälsoexperter.

Idag var det dags för veckans storhandling, vilket innebär att jag är borta ett par timmar och måste då lämna Molly ensam hemma. Det är tråkigt för henne eftersom vi måste stänga av till vardagsrummet, annars hoppar hon upp på fåtöljens ryggstöd och det är inte bra för hennes ben. Så hon blir extra glad när jag kommer hem, vilket inte heller är bra eftersom hon då dansar runt och pratar högljutt. Själva pratandet påverkar naturligtvis inte hennes ben, men det gör den fnattiga dansen.

Molly har fått för sig att varje gång jag har handlat så ska hon få någonting, så det är nog därför hon är så glad när jag kommer hem. Så fort jag ställer ner kassarna så trycker hon ner huvudet i dem och letar efter något som kanske är till henne, typ ett helt paket köttfärs eller en grillad kyckling. Men det har ännu inte hänt, det brukar bli en liten kalkonskiva som hon slukar utan att över huvud taget känna smaken.

Med lite god vilja kan man, när man tittar på bilderna, tro att Molly försöker hjälpa till att packa upp. Men så är alltså inte fallet.

Mollys ben ser ut att läka bra. Hon haltar ingenting och verkar känna sig trygg med att stödja ordentligt på alla fyra tassarna. Hon har massor med energi, det märks när vi är ute på våra minipromenader. Jag försöker på olika sätt aktivera henne med sådant som inte är för hetsigt, som att gömma godis under plastburkar, i handukar eller filtar eller i hennes olika aktivitetsleksaker.

I helgen var vi i en curlinghall i närheten där hon gick omkring på läktaren och satt i knät på olika främmande människor. Efter en stund var hon försvunnen, då fann maken henne i köket där hon hade flirtat in sig hos personalen och fått både kakor och leverpastej. Det tyckte hon var skojigt. Själva curlingen var hon inte lika intresserad av.

Molly har ju en show som hon brukar göra varje morgon i utbyte mot en skiva kalkon. Nu kan hon inte göra alla konster eftersom det ingår både hopp och andra saker som hon inte bör göra för sitt ben. Däremot kan hon ligga fint med kalkonbitar på tassar och nos en lång stund, vilket kan ses på dagens bild.                                 

Molly ligger på sin favoritplats, fåtöljens ryggstöd, och tittar ut på snön som faller. Hon suckar lite och somnar. Efter en stund rycker det i hennes luddiga tassar och hon gnyr lite. Jag är nästan säker på att hon drömmer om sin älskling Pelle som bor i Tyskland, men som kommer till Sverige på sommaren. Som man kan se på bilden så tycker de om att leka och Molly jagar honom utan framgång, han är alldeles för snabb. Efteråt pustar de ut i gräset tillsammans.

Mollys ben ser fint ut efter senaste(förhoppningsvis sista) operationen. Hon haltar lite när hon legat länge, men det går över snabbt. Såret läker fint och det är inte svullet. Om en vecka är det dags att börja med rehabiliteringen, då ska vi till Albano där hon ska få börja om igen på bandet i bassängen.

Det gäller att aktivera den lilla hunden nu när hon inte får gå sin mysiga promenader eller träffa kompisarna Sandy och Fanny. En bra, billig och enkel aktivitet är att gömma hennes torrfoder i en handduk, då har hon lite att pyssla med en stund. På dagens bilder ser ni Molly demonstrera denna syssla. Hon går in för det med hela sin lilla hundsjäl, därför är det svårt att få bilderna helt skarpa, hon rör sig lite hastigt.

Idag ville hon verkligen inte gå in när vi gick vår pyttepromenad(ca 25 m). Hon stod som en istadig åsna och tittade på mig utan att röra sig ur fläcken, så vi vankade av och an utanför huset en stund. Man undrar ju verkligen vad som ska hända den dag då hon äntligen slipper kopplet.

Idag gjorde jag i ordning en god lunch bestående av avocado, keso och några skivor rökt lax. Jag lyfte upp Molly i soffan, ställde ner tallriken på bordet och gick ut i köket för att hämta ett glas vatten. När jag kom in igen så såg det lite tomt ut på tallriken, den lilla filuren hade ätit upp min lax, men lämnat kvar keson och avocadon. Hon hade i alla fall vett att se skamsen ut. Det kan ju tyckas tokigt att lämna en hund ensam med mat inom räckhåll, men det gör vi jämt och hon har aldrig tagit någonting förut. Men tydligen så kunde hon inte hålla sig när det serverades lyxmat.

På bilderna idag vill Molly visa upp sin "Kong". Det är en bra aktivitetsleksak som man stoppar full med godsaker och sedan ska hunden genom att studsa den i marken, få ut godiset. Molly fixar det på nolltid.

Molly har verkligen tråkigt. Det är tur ändå att hon tycker om att ligga och mysa i soffan, men hon visar tydligt att hon längtar ut och få springa fritt. Hon ligger på soffans ryggstöd och tittar på fåglarna, det finns inte så mycket annat att titta på här, men i morse så gick i alla fall närmsta grannen förbi med taxarna Kajsa och Titti. Lite skojigt mitt i tristessen.

Här på landet brukar Molly älska att sitta i trappan och titta ut, men nu blir hon buren upp och ner och förnekas även denna lilla guldkant på tillvaron.

Den första bilden har Molly själv valt för att illustrera känslan av att hon befinner sig i ett fängelse. Hon var väldigt bestämd på den punkten. Den andra bilden visar att det inte alls är ett fängelse, utan ett trappräcke.

Idag åkte vi ner till landet för att stanna över helgen. Molly blev jätteglad när hon märkte att vi svängde in på vår lilla väg och såg väl framför sig att hon som vanligt skulle få skutta omkring på tomten helt fri och lycklig. Nu blev det ju inte riktigt så. Hon fick kopplet på sig och nosade runt en liten stund, sedan blev det internering i köket tillsammans med matte, medan husse gick den mysiga promenadrundan alldeles själv. När han kom tillbaka var det mattes tur att njuta av en vacker vinterpromenad i solen. Otroligt orättvist!

På landet är det svårare att ha kontroll på henne eftersom huset är i två plan, men vi turas om att ha hålla henne under uppsikt. Den här gången ska ingenting få hända henne.

Idag vägrade Molly ställa upp på bild. Hon överväger att ställa upp i morgon.

Molly har sovit gott, hon är precis som efter förra operationen trött efter behandlingen, men samtidigt märker jag att det spritter i henne av lust att leka och busa. Nu på morgonen hämtade hon sin blå elefant och försökte få mig att kasta den så att hon kunde göra rusher efter den. Men när hon insåg att matte var lika tråkig som de senaste veckorna så ville hon upp och ligga på sin favoritplats på fåtöljens ryggstöd och titta sorgset ut genom fönstret.

Hon går fint på sitt ben, det ser till och med bättre ut än förra gången. Den här gången kommer vi gå ännu kortare små promenader i ännu långsammare tempo, vilket i och för sig nästan är omöjligt och så fort hon börjar dansa runt så lyfter vi upp henne. Hemma har vi lagt ut mattor så att hon inte ska halka på golven som är ganska hala.

Jag förstår att hon nu börjar tycka att livet är ganska tråkigt, hoppas bara att hon blir samma gamla glada duktiga hund som innan allt det här eländet.

Molly är hemma igen efter operation nummer två. Allt verkar ha gått bra och veterinären har slipat bort lite mer av benet och stramat åt senorna(som säkert heter något svårt på latin) ännu mer. Den här gången är stygnen på insidan av benet, men hon är helt tok-rakad på halva bakkroppen. Undrar om det verkligen är helt nödvändigt.

När vi kom hem var hon jättehungrig och framför allt törstig, hon drack nog en halvliter vatten utan att andas. Nu har hon somnat bredvid mig i soffan.

Det gick inte att få henne att se glad ut på dagens foto, jag tror att hon är lite trött på allt det här. I och för sig ser hon väl aldrig direkt glad ut men nu tycker jag att hon blänger lite surt.

I morgon är det dags för den andra operationen som är jätteviktig. Om det inte håller den här gången så vet jag inte vad som händer. Jag har beslutat att säga ifrån mig allting som hindrar mig från att vara med Molly på heltid. Förra gången så trodde jag att vi var på säkra sidan efter 14 dagar eftersom det står i rekommendationerna från veterinären att hunden skall hållas i stillhet första 10-14 dagarna. Vi var till och med inne på sextonde dagen när hon började halta igen. Tydligen behöver hunden ha ännu längre vila än vad som är rekommenderat, så den här gången tar vi inga risker. Molly är väldigt besvärad av sitt ben, hon vänder sig om och puffar på det med nosen, som om det skulle hjälpa. Nu är det som benet nästan hänger löst, det går inte alls att stödja på. Vi fortsätter att hålla tummarna. Ännu hårdare den här gången.

Molly tar igen sig på sin favoritplats. 

Veterinär Mattias ringde nu på morgonen och sa att Molly behövde opereras igen. De ska försöka fästa fast mjukdelarna som har lossnat. Det känns väldigt ledsamt just nu, hur ska benet någonsin hinna läka ordentligt, det är mer eller mindre omöjligt att hålla henne helt stilla. I ÅTTA VECKOR! Så nu är vi tillbaka på ruta ett igen. Det märks att hon har problem med sitt ben för hon går undan som skadade djur gör och lägger sig för sig själv och suckar.

Idag får det bli en bild på Mollys look-a-like, Disneys cockerspanielflicka Lady.

Jaha, man ska aldrig vara för glad, det är tydligt det. Molly har haltat mer idag och knappt velat stödja på sitt ben så jag ringde veterinärkliniken och de tyckte att vi skulle komma in direkt. Vi fick träffa ortopeden, Maria som precis som jag kände att knät hoppade ur led. Molly blev röntgad, utan lugnande hon var så stilla och duktig, och på bilderna kunde man se att skruvarna satt fast med att det förmodligen var mjukdelarna som lossnat, sånt går ju inte att se på röntgen. Maria ska tala med Mattias, som utfört Mollys operation, i morgon så får han bedöma vad som ska göras. Men det går inte att bara låta det vara för det läker inte rätt av sig själv så det måste bli en ny operation. Det känns verkligen jättejobbigt och sorgligt. Vår lilla fina duktiga vovve. Så nu är vi väl tillbaka på ruta ett igen antar jag. Vi får se i morgon vad Mattias tycker, det är bara att hålla tummarna ännu hårdare den här gången.

Idag haltar Molly lite mer än hon gjort innan. Vi ökade på promenaden igår och det var dumt med tanke på att hon också skulle promenera på bandet. Det blev nog i mesta laget, så idag vilar vi lite extra. Det gäller att ta det väldigt lugnt med motionen så att benet läker ordentligt. Lite längre fram får vi jobba på att bygga upp muskler.

Idag har det gått 15 dagar sedan Molly opererades. Vi var hos sjukgymnasten på Albano på eftermiddagen, för att komma igång med Mollys träning. Molly gick glatt in, jag var orolig för att hon kanske skulle streta emot, det är ju vanligt att hundar blir lite ängsliga hos veterinären.

Sjukgymnasten, Britta, kände på Mollys ben och mätte omfånget på låret, det skilde fyra centimeter mellan de båda benen. Hon behöver verkligen träna upp sina muskler på vänsterbenet, men än så länge ska hon ta det lungt och bara gå korta promenader på max 15 minuter. Ortopeden kände också på hennes ben och sa att allt verkade bra.

Britta bjöd Molly på köttbullar,vilket uppskattades mycket, innan det var dags för Molly att kliva in i glaslådan med det rullande bandet. Hon gick in utan problem och viftade på svansen hela tiden, men när vattnet började fyllas på så blev hon lite orolig. Hon tyckte inte om att bli blöt om tassarna, hon är lite av en badkruka. När vattnet stigit till magen så satte Britta igång bandet så att Molly var tvungen att börja gå. Detta uppskattades inte alls, hon grät hela tiden, men så fort bandet stängdes av(efter två minuter) så gick svansen igång igen. Denna procedur upprepades två gånger till och Molly grät lika ynkligt varje gång.

Efter motionen var det dags för en dusch för att bli av med den värsta klorlukten och det hela avslutades med ett par köttbullar.

När vi kom hem sov Molly resten av eftermiddagen och kvällen, det var ett stort äventyr som tog på krafterna. Om en vecka ska vi dit igen och då ökas tiden på med en minut per omgång. Sammanlagt blir det kanske 6-7 besök i bassängen.

Britta mutar Molly med köttbullar.

Man blir trött av att motionera.