Jag har skrivit om min allt snålare morfar tidigare. Om hur han inte unnar varken sig själv eller någon annan något som kostar pengar. Hur han, som var en mästare på att baka och laga mat, idag producerar sorgliga kopior av det han en gång serverade, i bästa fall smaklösa, men oftast även torra och riktigt tråkiga. Som utbildad bagare var han tidigare den självklara personen bakom alla bakverk vid stora familjehögtider. Idag är det jag som blir tillfrågad. För det han bjuder på är så ynkligt. Inte ens om vi köper alla ingredienser blir det bra. Han sparar godsakerna i egna kylen och skafferiet.
Men idag. Idag gick han från snål till girig. Morfar har grävt ett djupt hål i plånboken och KÖPT ved. De senaste två vintrarna har varit väldigt kalla, speciellt för den som samlar stumpar att elda med. Säljare var en granne. Samma granne kunde även sälja två kubik till min bror. Idag var morfar och han och hämtade veden. När det var dags att betala sa morfar: -Nej, nej, jag ordnar det så kan du ge mig pengar sedan. -Jag har med mig kontanter och vill göra rätt för mig direkt, sa lillebror. 450 kr/kubiken var det väl? -450? sa säljaren frågande, 350 var det. Lillebror blev arg, ledsen och chockad på en gång. Morfar hade planerat att minska sina egna vedkostnader med hjälp av sitt eget barnbarn. Han hade dessutom mage att ringa mamma senare och trycka på hur snäll han varit som hjälpt lillebror att skaffa ved. Hur kan han???
Nina*S
Nina*S
Nina*S
Nina*S
Nina*S