Inte som alla andra.

Jag lämnar den här bloggen bakom mig och går vidare genom livet på http://frularsson.blogspot.com

Ha det gott vänner!

Tycker bilden talar för sig självt.. Borde dom inte ha modeller som kan fylla ut kläderna iaf?

Ja, fy fan.. Vilken dag.
Jag mådde bättre i morse efter ett par dagars magproblem och illamående. Så jag beslutade mig för att åka till skolan.

Jag hann mura upp det sista på min 2.40 meter höga vägg. Skulle börja fylla i med lite fog, o sen föll jag från arbetsställningen, trampade ned snett på pallen under och ramlade handfallen till backen. Landade först på den böjda foten, o sen ner på lårets utsida på vänster sida.

Det blev högläge direkt och omlidning, sen for jag in på vårdcentral för remisskrivning till röntgen.
Smärstillande hjälpte inte, och många timmars väntan blev det både på vårdcentral och röntgen.

Fick åka sjukresa in till sjukhuset, och åka rullstol. Att röra foten kunde jag verkligen inte, och jag grät av smärta.
Ändå fick jag sitta där och vänta, det gjorde så jävlans ont...

Sen kom jag äntligen in på röntgen, och det visade ingen fraktur så dom skickade ut mig i hallen och sa "Du kan gå hem nu."

Inga kryckor, och inga smärtstillande lämnades jag i den lånade rullstolen..
I den fick jag rulla mig ut i entren med för att ringa min man så han kunde hämta mig.. Nu måste jag försöka ta mig till vårdcentralen här hemma imorgon för att ordna kryckor o prata med läkare om smärstillande.

Voltaren tar ner smärtan lite, men det känns precis som det är brutet.. Alltså en riktigt illa stukning.

Så nu blir det sjukskrivning och prat med massa försäkringsbolag imorgon.

Ska ringa skolan, och jag ska ringa mina försäkringsbolag samt csn. Ska också ringa till mitt jobb o försöka fixa sjuklön. Doktorn blir det också, då jag måste ha smärtstillande och ett sjukintyg.

Well, det är väl sånt man ska fixa med när man inte kan göra nåt annat än att ligga på soffan o tycka synd om sig själv?

Det blev denna upp emot axeln, så kommer jag rita dit mario under. Blir fint det.

Nu har jag bestämt mig, jag ska beställa en tid för tatuering. Blir supernajs. :-) Ska fortsätta köra mitt tema med nintendo, då nintendo har varit en stor del av mitt liv och är en stor kärlek för mig då jag och min syster ofta körde, samt jag o min pappa.

Ska bara bestämma mig för tatuerare, jag har mellan Red Rocket, Amigo Ink och Living Art att välja mellan.. Hm..

Äntligen så har vi fått lagt golv i Julias rum, superskönt att fått bort det slitna parkettgolvet som hade slått sig. :-)
Bra blev det också, o ganska lätt att lägga..

Nu väntas det ett glas vin och en god kycklinggryta som min man är expert på att göra!

Aftonbladet älskar bindestreck, verkligen.. För att locka fler läsare till nyheten.. Som den här t.ex.

Jätteintressant!

I natt drömmde jag att vi var inne i ett jättestort hus som innehöll de flesta sagokaraktärer från barndomen. Jag önskar att jag kunde överföra mina bilder i huvudet till bloggen eftersom drömmen är för invecklad. :-)

Amigo sov som en stock i natt, det är nog första gången på evigheter som han inte far runt på natten. Han sov mestadels i sin säng, men han sov även bredvid mig, riktigt inkurad intill min mage. Väldigt gosigt.

Sen vaknade jag 06.10 av ett av de sötaste ting jag har i huset, min son. Han ropade från sin säng " maaammmaa, maaammmaa", som vanligt. :-)

Idag ska mina underverk till dagis medan jag försöker göra klart mitt skittråkiga arbete till skolan. Hoppas jag kan göra klart det.
Jag ska bygga upp ett företag på en vecka, göra klart hela affärsidén o budgeten. Helt galet, eftersom det är så himla mycket.. Det får bli som det blir, det är inte det viktigaste för mig ang. skolan. Det viktigaste är för mig att få murat klart, flyta golv, sätta kakel och klinkers och se det bästa resultatet! =)

Well, ni alla får ha en bra dag, nu är det dags att fixa frukost!

Jag vaknade med gruset i ögonen som John Blund kastade igår på mig, trött som få hörde jag min son ropa glatt från sitt rum " maaaammaa, maaammma ", som sedan följdes som en löpeld till min dotter som satt på nedervåningen som då också började ropa glatt " maaammmaaa, maaammmaaa".

Jag tog trött på mig mina kläder, klappade Amigo som låg trött bredvid mig efter nattens bravader. Han var orolig och la sig på mitt huvud, och sen M. Sen kröp han ned under mitt täcke o la sig.

Jag gick in i min sons rum och möttes av en jätteglad och snorig kille som satt med en bok i sängen.
Vi tog med den ner, och hälsade och kramade om min dotter.
Efter frukosten så röjde jag på vårt matsalsbord, tog fram målarböcker och massa papper. Tog ned pennorna från ovan frysen och barnen visste direkt vart dom skulle sätta sig.

Jag tog med mig kartong och en sax, och gjorde en stor klocka i kartong åt henne. Sen så gjorde jag memorykort till barnen, sen satt vi och spelade. Alla satt jättestilla och ögonen lyste av intresse för vad som kunde finnas under dessa magiska kort.

Jag hämtade en skål med Tom&Jerry-kex, och barnens ögon lyste upp mer. Dom delade med varandra, och det var en fin morgon.

BVC for vi till sen, min son har växt jättefint. Kurvan såg bra ut, och bvc-sköterskan såg förvånat på min son när hon såg hur mycket han förstod.

Sen var det ganska lugnt fram tills jag och hunden for till veterinären, han har inte haft någon matlust ett tag nu så jag blev orolig. Det visade sig vara urinvägsinfektion, samt att han var uttorkad pga. det minskade vätske- och födintaget. Så han fick dropp också..

Nu har han ont i stickstället, men han sover gott och han var redan en annan hund när han fått vätska i sig och första dosen av penicillinet.

När vi kom hem, så dröjde det inte länge fören min man för livet kom innanför dörren med sitt nyklippta hår, vacker som få. Att få kyssa honom var den mjukaste känsla som jag längtat efter sen vi pussade varandra god-natt.

Kärlek, vad vore livet utan den? Åh ljuva liv!

Första steget mot bättre hälsa, är att erkänna för sig själv, och sen acceptera vad som har hänt.
Igår var jag nere i botten och vände, jag är så glad som har min man som rycker upp mig till toppen igen, och som tillåter att jag är på botten ibland.
Utan honom så skulle jag aldrig återhämta mig, han är det bästa i mitt liv - han är mittl ljus.

Igår var ett framsteg, även om jag bröt ihop totalt. Men man måste bryta ihop totalt, gå sönder och vara ett totalt vrak för att sedan gå vidare.
Jag erkände för mig själv, att en händelse faktiskt har varit till stor vikt för mitt liv även om jag inte orkat reflekterat över det. Nu är det 10 år sen ungefär detta hände, o jag har aldrig tagit åt mig det som hände. Utan jag har levt med skam över det som hände, och sagt att det vart mitt fel. Använt det också emot folk, så att dom har kunnat tycka synd om mig.

Dock är det väldigt få, nära människor som vet om detta. Jag har inte haft lust och ork till att berätta, men jag är nog redo snart.. Jag är påväg att lära mig leva med det, att acceptera.. Minnet kommer aldrig försvinna, men man får som sagt lära sig leva med det - för ett minne, en upplevelse går aldrig att radera.

Tack alla ni, som gör mitt liv värt att leva.
Och tack min underbara man, för att du är precis som du är och att du har valt att älska mig. Du är bäst!