Behövs du?

Aftonbladet vill gå i bräschen för de "sociala" medierna. Vill locka till sig "unika" besökare genom att exploatera folks problem, på enklast möjliga vis: starta en blogg. Men det är farligt att leka med folks hopp! Ni har redan väckt och släckt ett sådant genom ert första sociala experiment "Fattigbloggen". Den fylldes av utsatta människors rop på hjälp! De fick myllra omkring i kommentarsfälten, osedda. Fattigbloggen finns inte idag, om man inte googlar aktivt. För Aftonbladet har den spelat ut sin roll. Kan inte ge dem nåt mer. Den är urvattnad och ryms inte ens som rubrik bland Bloggfrontsidans Nöje, Sport, Trav och Sofi Fahrman. Det är till syvende och sist vad AB prioriterar. Jag kan redan nu skriva Arbetslöshets/Nyforsbloggens slutord så herr Wiman/Helin har det bortgjort:

"Jag vill att Nyforsbloggen ska finnas för alltid även om vi stänger kommentarerna nu.
Den ger en unik nutidsbild av Sverige 2009. Tack för att ni delade med er av den.
Jag beundrar och respekterar er alla. Nu ska jag göra som nån drabbad sate sade: " Ta dej en cigg, köp din hämtpizza och var stolt över dig själv. :)"

Jag vet precis hur det är. Jag är 35 år och aldrig haft ett riktigt jobb, bara sommarjobb och timvik. Jag har sökt otaliga jobb, (förra månaden tex. sökte jag 19 jobb som inte ens finns, dvs spontanansökningar) och i de allra flesta fall får man inte ens ett nej av arbetsgivarna, utan man får bara gå och vänta på att inget händer.

Det ni egentligen skulle kolla upp är inte bara arbetslösheten, utan också kolla upp hur många som är insatta i Någon form av åtgärd via Arbetsförmedlingen. Tex praktik, jobbcoacher osv, de/staten är Experter på att dölja den sanna arbetslösheten!

Jag har studerat i hela mitt liv för att vara en god medborgare och försöka få chansen att göra något annat än att bara stå på ett fabriksgolv livet ut. Jag har haft oturen att ta min examen samtidigt som det är finanskris i hela världen. Hur gör man då för att få vardagen att gå runt?
I Sverige är det förhållandevis bra i jämförelse med ex. USA där staten inte hjälper dig på samma sätt. Däremot kan du i USA få ett jobb på typ KFC utan att behöva förklara dig för arbetsgivaren. I Sverige är det tydligen raketforskning att jobba i en klädbutik och eftersom jag har en utbilning räknar alla arbetsgivare med att jag sticker om jag får ett "riktigt" jobb.
Jag gick således till arbetsförmedlingen och tänkte att de nog vet svaret på mina problem och farhågor. Svaret jag fick var att eftersom jag inte arbetat innan (mer än sommarjobb) måste jag göra "ingenting" i 3 månader för att sedan få 3000 i månaden. Okej tänkte jag, det är hyran, hur får man pengar till mat? Mjaaa sa dem, du måste ju jobba...
Jobba utan jobb är svårt!
Eftersom jag inte hade råd att göra "ingenting" för att få...ingenting... tvingades jag att plugga vidare. Leva på lånade pengar är helt ok, men det är ju lånade pengar. Sen läser man samtidigt på aftonbladet om familjer som mår så dåligt för att de lever på a-kassa eller liknande. Jisses det är bra mycket mer än ett studielån!
Jag önskar inget hellre än att få ett jobb och en stabil vardag, en trygghet och fast inkomst. Jag får väl erkänna att jag inte sökt lika mycket jobb under hösten som jag gjorde under sommaren men det är tungt att resa sig igen när man får så många nedslag.
Så hur gör man för att vara speciell, jag har noll arbetslivserfarenhet, men jag skulle jobba som en gnu och jag är helt formbar ute i den stora världen.
Jag känner mig som hundvalpen i djuraffären
-pick me, pick me, pick me!

Hej! Jag ha nu varit arbetslös i 6år jag är 30 år och se inget ljus i denna tunnlen det gå bara nerför. Ams ha skickat mig till både Adecco och en privar "jobbcoch" där få man sitta av tiden med att lyssna på att man är värd något!!!! Det ända dom tjata på mig om är att jag ska börja plugga men när jag säger att jag inte vill det utan bara vill ha ett jobb då är man inte intressant längre för dom vet att det finns inga jobb som dom kan hjälpa till med!
Du skriver i din blogg om utomskapet ni skulle bara veta hu det känns nu när ens kamrater börja prata om julbord och julfester som dom ska gå på med sina arbeten och sen ska dom berätta hur kul dom ha haft det då känner man sig väldigt utanför.
Och något som jag har tänkt på mycket nu den senare tiden är varför erbjuder inte Ams att vi som ha gått en längre period arbetslösa kanske att få komma och prata hos en kurator för ju längre man gå hemma ju längre ner i tunnlen ramla man och då är det inte så lätt att ta sig upp igen och ble "attraktiv" på marknaden! jaja bara lite tankar ifrån lilla mig!
mvh veronica

Hej,
Mitt namn är Ramu och efter ha läst eran artikel så tänkte säga ett par saker jag tycker ni borde veta. Jag är en 31 årig kille med massa erfarenhet av butik och data jobb och är social och punktlig men är arbetslös och här är det komiska. Jag har inte haft ett jobb som varade mer än 2månader där jag fick lön dom senaste 4 åren. Men däremot har jag blivit hänvisad till "Praktik" som jag måste gå till via Jobbtorg och Arbetsförmedling där det ska ge mig "Intyg" och "Erfarenhet". Nyligen har jag avslutat mitt 5:e praktik i en data butik och det var samma ursäkt denna gång också från arbetsgivare. Kan inte anställa pga brist på resurser så jag lägger ner denna butik. Efter 4½ månads gratis arbete "tack och Hej" vilket är helt lagligt och som han sa "Praktikanter kostar mig inget" . Genom att ge dom hopp om jobb får dom gratis arbetskraft. Tillbaka till jobbtorg och logga in där och sitta 45min och söka jobb (kan göra det hemma) men man är tvungen att gå dit och logga in annars blir man av med sitt bidrag. Dom har 30 datorer och 60 som kommer in kl.9 passet. Här är tydlig exampel på Socialen som leker polis. Är du inte där får du inga pengar. Och hur mycket är det? 3250kr+hyra en helmånad. Har du nånsin levt på så lite pengar ? Har du sett hur folk tittar på en när man går till ett Social kontor? Vet du hur många papper man måste lämna för att få mitt bidrag? Vet du hur det känns när du inte vet om du får pengar eller blir din ansökan avslagen? eller försenad för att din handläggare är på Semester? Har du sett blickar man får från handläggarna när man säger att man är arbetslös? och Social beroende? Jag är 31år gammal med viljan. Jag vill jobba och mitt högsta dröm är att ha ett normalt liv med en lägenhet och stabilitet och Jobb. Men detta verkar vara en dröm och att jag aldrig kommer ut ur denna Onda cirkel som blir mer o mer tung börda som tar mig både psykiskt o fysikt. Hur ska man få ett jobb om man inte kan bevisa att man har haft ett innan? Och varför är det så svårt att ta en chans på en som är villig att jobba? Dagens arbetsmarknads politik är fel. Detta leder inte till jobb utan bara sysselsätter massa andra människor som tjänar på arbetslösa som i sin tur mår så dåligt att dom tar hellre livet av sig.

Hoppas att detta gett er en bild på hur fucked up set ser ut där ute. Ursäkta språket.

Mvh,
Ramu.

Hej!

Jag känner igen mig i detta, att tappa en del av identiteten när man inte har ett jobb. Jag avslutade mina universitetsstudier i våras och det är sant att, under tiden man studerar, så formas ens identitet som student. Nu när jag har avslutat mina studier så är jag inte student längre, jag är arbetslös. Eller? Vem är jag egentligen? Den frågan ställer jag till mig själv varje dag. Det jobbigaste är att presentera sig, som du skriver, att "hej, jag heter si och så, och jag är....ja..arbetslös". Det låter så hemskt. Det låter så tabu på något sätt.

Jag förstår er som har förlorat ert arbete, jag känner likadant. Man förlorar en del av sig själv. Jag skulle vilja ge er ett råd. Ge er den tid ni behöver för att bida identiteten utan ett arbete, då har du hittat din sanna jag. Så tänker jag när jag mår som sämst.

Hej!
Jag är en kvinna som avslutade mina studier år 2000. Har därefter praktiserat i omgångar, samt varit uthyrd en gång ifrån ett Bemanningsföretag. Nu har det gått så långt så nu har jag hamnat i FAS- 3. Under dessa år så har jag levat i en ekonomisk oro hela tiden och nu ska jag alltså ut och Arbetspröva. Min tanke är om detta kommer att leda till ett riktigt jobb i framtiden? Vet ej! Mitt yrke är Läkarsekreterare.
Efter mina erfarenheter så förstår jag verkligen hur Ni har det i arbetslösheten.

"Jag hoppas, men jag vet inte om vi verkligen kommer lyckas ge en bild av det som politiker kallar för utanförskapet." I det av politiker kallade utanförskapet ingår samtliga som får stöd av socialförsäkringarna. De som är anställda och är sjuka under en kortare period, tillhör även de utanförskapet.

Varför inte prata om arbetslösa? Och att arbetslösheten ökar, eller minskar. Varför dra in samtliga personer i Sverige som någon gång under ett år får stöd av trygghetsförsäkringarna och beräkna dem till utanförskapet?

Frågan är ju ändå vilka som egentligen befinner sig i utanförskap. Arbetslösa - ja! Hemlösa - ja! Sjuka och funktionshindrade som kan klara ett anpassat arbete men där arbetsmarknaden inte kan möta deras behov - ja.

Hemlösa räknas inte ens till utanförskapet. Dessutom är utanförskapet +/- 0 när sjuka förlorar sin sjukförsäkring och hamnar på socialen. Det är +/- 0 när arbetslösa förlorar sin a-kassa och möter samma öde. Ungdomar som lever på sina föräldrar ingår inte i beräkningen över utanförskapet. När däremot de äldre sjuka blir fråntagna sin sjukpension, och tar ut förtida ålderspension, då sjunker utanförskapet. Det samma gäller samtliga som blir nekade stöd från samhället.