Daniel – den sista ingifta kungligheten?

I dag blir Daniel Westling hertig, prins och kunglig höghet. I och med det traskar han glatt in som härskare på Haga slott och eftermiddagens vinkning från den öppna kortegevagnen är bara en föraning på vad som komma skall. Vi kommer att få se honom vinkla, le och representera under resten av sitt liv och jag känner mig säker på att både Victoria och svenska folket har fått jackpot när det gäller valet av ny prins.

Trots Daniels suveränitet är hans prinstitel inte okomplicerad. På ett sätt var det naturligtvis enkelt att göra honom kunglig. Kungen kan ge vem han vill vilka titlar som helst och skulle alltså, rent teoretiskt, kunna göra oss alla till prinsar och prinsessor. Kruxet är att han inte vill. Skälet är inte att han missunnar sina undersåtar flashiga titlar, utan att kungahusets överlevnad bygger på att vara just exkluderande – inte inkluderande.

Kungens val att inte ge prinsessan Madeleines ex Jonas Bergström kunglig rang om han hade gift sig med Madeleine, utan "endast" en hertigtitel, var smart. Även om paret hade bott på hovets och skattebetalarnas bekostnad, och Madeleine fortsatt med sina representationsuppdrag, hade hennes kungliga gren slutat med henne. De gemensamma barnen, med efternamnet Bergström, hade med tiden fått försörja sig själva. Något apanage från morfar kungen eller moster Victoria skulle aldrig ha varit aktuellt. Inte för att de är snåla, utan för att de sätter plikten framför allt. I det här fallet stavas plikten monarkins överlevnad, vilken förutsätter att de flesta av kungahusets medlemmar gifter bort sig, antingen för att ingå i ett annat kungahus eller för att bli vanliga, rödblodiga varelser.

Vi behöver bara ta en titt på generationen över Victoria för att förstå konsekvenserna av en inkluderande kungafamilj. Där finns kungen och hans fyra systrar – de forna Hagasessorna. Av prinsessorna gifte sig en med en tysk prins och övriga tre med icke blåblodiga. Alla fyra fick tre barn vardera och i dagsläget har de sammanlagt 14 barnbarn, som säkert kommer att uppgå till minst 20 när alla Hagasessbarnen har ynglat av sig.

Summa summarum blir det fyra Hagasessor, tre Hagasessmän (prinsessan Margarethas man är död), tolv Hagasessbarn med respektive och 20 Hagasessbarnbarn – det vill säga drygt 50 Hagakungligheter. Lägg till kungafamiljen som från och med i dag består av sex personer. Plussa på en fru till Carl Philip, en man till Madeleine, prinsessan Lilian samt två barn var till de nuvarande kungabarnen. Det blir ytterligare 15 personer, vilket ger ett kungahus på 65 skallar.

Tänk dig 65 kungligheter som lever på apanage, bor ståndsmässigt och reser till jetsetparadis både sommar- och vintertid. Tänk dig 20 kungliga damer som slåss om tiaror och halsband och har nya klänningar till galamiddagar, statsbesök och Nobelfesten. Tänk dig lika många kungliga herrar som jagar älg, kör rally och köper flashiga båtar och bilar. Tänk dig fler kungliga bröllop, dop och begravningar än du kan räkna till. Tänk dig vad det kostar.

Och nu har vi kommit till kungakronans kärna. Precis som så mycket annat handlar det här om pengar. Om apanaget – som i dag uppgår till 125 miljoner kronor – år efter år slår nya rekord för att ytterligare en prins är född eller ännu en prinsessa gift in sig i kungahuset, då kommer svenska folket inte att vilja betala längre. När apanaget närmar sig en halv miljard röstar undersåtarna snabbt bort kungahuset, väljer en president och låter Historiska museet sköta de kungliga slotten.

Det vet naturligtvis hovet och det är därför Daniels prinstitel är komplicerad och ingenting kungen hivade fram på ett silverfat. Av samma anledning är de enda nya svenska kungligheter vi kommer att få se ättlingar till Victoria och Daniel. Carl Philips och Madeleines fru/man och barn kan möjligen komma att tituleras hertigar och hertiginnor, men de får vackert försörja sig på design, juridik eller vad som helst, utom representation.

Om inte annat för att säkra sina kusiners – och därmed den egna dynastins – framtid på den svenska tronen.

Susanne Nyström

Publicerad i Östhammars Nyheter 19/6-2010