Det finns ämnen som är så infekterade att ingen vill ta i dem ens med tång. Ingen vill förknippas med dessa i andra kontexter än när de lägger in sitt veto - jag förbjuder. Detta är i grunden gott. Det är bra att vedervärdiga ämnen betraktas med avsky, men det är samtidigt farligt att inte kunna föra en normal diskussion för att alla är rädda att dömas som skitstövlar.
Barnpornografi är ett sådant ämne och det är i den kontexten domen mot serieöversättaren måste ses.
I många fall är det självklart vad som är barnpornografi och inte. Men det finns undantag. Ibland är det ju konst, som det så fint heter, vilket Jan Myrdal belyser i Expressen. Han exemplifierar med att många har konstböcker hemma i sina bokhyllor. Vad händer om boken innehåller Balthus målning Gitarrlektionen? Helt grotesk i mina ögon - men jag kanske är intresserad av annan information som finns i samma antologi.
Och om vi drar det hela en bit längre. Alla keruber på renässansmålningarna? Är det verkligen nödvändigt att de är nakna? Finns det liksom en poäng med det eller kan de inte lika gärna ha byxor på sig? Och Carl Larsson? En del av hans barnmålningar är lite väl avklädda.
Ska man kanske införa en regel som säger att bilder som målades innan 1950 får vara hur avklädda som helst men sätta stopp vid nyproduktion? Då får man inte måla mangaporr medan Michelangelo och Carl Larsson går fria. En annan idé är att vi drar en tydlig gräns mellan foto och fiktion.
Det här är naturligtvis ingen lätt fråga men det går inte att förbjuda allt. Exempelvis är ju Knatte, Fnatte och Tjatte nästan lika avklädda som keruberna.
Jeffo
Susanne Nyström
Jeffo
Susanne Nyström
Jeffo
Susanne Nyström