Dagens krönika

Ryggmärgsreflexen dömde serieexperten

Låt oss fastslå en sak. Simon Lundström, en av Sveriges främsta experter på den japanska serieformen manga, har med största sannolikhet inte studerat mangateckningar för att han är pervers. Trots det dömde Svea hovrätt honom till dagsböter på 5 600 kronor för ringa barnpornografibrott, eftersom de anser att ett 40-tal av hans mangateckningar är just barnpornografi. Domen var en lindring jämfört med den i Uppsala tingsrätt. Där var det 25 000 kronor för ett 50-tal teckningar som gällde.

Dessa 40 eller 50 alster bör sättas i relation till att den snart 40-åriga pappan, som bor på en lantgård utanför Uppsala, har runt fyra miljoner mangateckningar i sin samling, både i tryckt och digital form. Runt 3 500 japanska serietidningar finns, enligt hans egen utsago, på gården. Dessutom laddar han ner en del manga till sin dator, eftersom det i Japan finns en subkultur där amatörer gör sina egna serier. Enligt Simon Lundström är över en tredjedel av amatörserierna pornografiska och i hans jobb ingår att ha koll på den manga som produceras.

Det berättade han på Publicistklubbens marsmöte i måndags kväll. Seminariet gick under namnet Moralpanik och juridik och Simon Lundström var inbjuden som inledningstalare; ett mycket tacksamt uppdrag då han pratade inför en lättflirtad publik. De flesta publicister i Sverige – inklusive Svenska PEN – är nämligen eniga. Domen mot Simon Lundström är ett hot mot yttrandefriheten. Detta trots att det bara är att inneha de barnpornografiska teckningarna som är straffbart och inte själva tillverkandet. De som ritade teckningarna har alltså inte gjort något fel i juridisk bemärkelse, eftersom skapandet går under begreppet konstnärlig frihet. Det är först när bilderna sprids och får nya ägare ett brott begås.

För en hel del publicister är kopplingen mellan Simon Lundströms teckningar och Astrid Lindgren-filmer inte speciellt långsökt. Där badar Bullerbybarnen nakna, Pippi Långstrumps kompis Annika visar trosorna när hon åker på ledstången och Madicken och Lisabet klär på sig i makligt tempo. Många menar att liknande scener vore omöjliga – eller åtminstone problematiska – i dag. Expressens kulturchef Karin Olsson, som lyssnade till måndagens debatt, går så långt att hon befarar att ”den legendariska producenten Olle Hellbom riskerat att anklagas för att vara en suspekt snuskhummer” om Madickenfilmen från 1979 gjorts i dag.

Det var han troligtvis inte. Precis lika lite som Simon Lundström, som var sex år när Madicken och Lisabet bytte om i Junibackens barnkammare.

Själv har jag bara sett två av de aktuella mangateckningarna. Enligt tingsrätten är båda barnporr, men hovrätten friade dem. De bilder som även Svea hovrätt fällde är näst intill omöjliga att få tag på – ingen som debatterar frågan har mig veterligen sett dem.

Det som däremot går att fastställa är att det finns pornografiska inslag i de två friade teckningarna. Dock är det, vilket snarare är regel än undantag i mangasammanhang, svårt att avgöra figurernas ålder (rent anatomiskt är de inte speciellt verklighetstrogna). För det andra skulle jag inte klassa bilderna som kränkande, varken för barn eller vuxna, för det finns absolut ingen som kan känna sig avbildad. För det tredje, den som är intresserad av porr kan enkelt skaffa sig betydligt hetare grejer – troligtvis även på barn, tyvärr.

Därför sällar jag mig till mina publicistkollegor. Barnpornografi är förkastligt och ska naturligtvis bekämpas med alla tänkbara medel. Men lämna tuschteckningar i fred och fokusera på verkliga övergrepp som begås mot riktiga barn varje dag, året runt, tjugofyra timmar om dygnet. Dessa struntar troligtvis fullständigt i vad några japaner, som just nu flyr från Tokyo, behagar rita ur fantasin.

Dessutom ska man i tveksamma tryckfrihetsmål alltid ta det säkra före det osäkra och hellre fria än fälla. Det finns alltid en risk att fallet går ända upp till Högsta domstolen – Simon Lundström hoppas få mangadomen dit – och om något fälls där blir det prejudikat. Beroende på formulering och motivering får vi i så fall kanske filma om – om inte hela filmer så i alla fall vissa delar – av Olle Hellboms kultförklarade Astrid Lindgren-klassiker.

Det är några tecknade bilder från Japan inte värda.

Publicerad i Östhammars Nyheter 19/3-2011