Pain of Salvation

För den som köper dumsmart-argumentet att skalan bara har tolv toner och att vi har använt alla kombinationer - ta en titt här!

(Bara en ursäkt för att få prova Retweet-funktionen)

[Ursprungligen från Daniel Gildenlöws Blogg]

I ena hörnet, i blå byxor: Exponentiell matematik.
I andra hörnet, i röda byxor: Tolvtonsskalans påstådda begränsningar.
Are you ready to ruuuuuuumble?

Jag blir så trött! Varje gång det är Melodifestivalen på TV (ja, jag är old school vad gäller versaler där) så är det någon dumsmart tyckare eller hemmadebattör i kvällspressen som klämmer till med den gamla klassikern "Det finns bara tolv toner och vi har använt alla kombinationer som går att använda!" Dessa kortsynta personer har nog inte funderat mycket över exponentiell matematik, eller ägnat ens en minut åt att faktiskt räkna på saken. Så låt oss nu göra just precis det.

Och låt oss föralldel vara riktigt hårda mot oss själva här, för att vara på den säkra sidan. Det finns ju ändå en uppsjö olika ljudlandskap och instrument, otaliga taktarter och tempon, obegränsade möjligheter att använda pauser och rytmer i melodierna. Och framförallt finns det obegränsade möjligheter att göra melodier som sträcker sig över mer än tolv toner i följd. Men nu ska vi ignorera det och tänka oss att det bara finns en enda taktart, ett instrument, en rytm och tolv ensamma toner. Vi som gick på matematiklektionerna räknar således: 12 x 12 x 12 x 12 x 12 x 12 x 12 x 12 x 12 x 12 x 12 x 12. Hämta en miniräknare med stor display: resultatet blir imponerande 8.916.100.448.256. För att sätta detta tal i ett begripligt sammanhang så sätter vi helt sonika en stackars ensam gitarrist på att spela igenom inte mindre än mastiga 1.000 kombinationer per dag. Hur många dagar tar det honom då att spela igenom alla tillgängliga kombinationer? Jo, inte mindre än 24.427.672. År.

Jag förtydligar; drygt tjugofyra miljoner år. Med bara de tolv tonerna i olika följder. Med andra ord, även om vi ponerar att vi musiker skulle lyckas klämma fram 10.000 nya låtar PER DAG, även under dessa otroligt begränsade ramar, så tar det oss TVÅ-OCH-EN-HALV MILJON ÅR att få fram alla kombinationer. Om vi tänker oss att vi använder tolvtonsskalan för en liten melodi på ödmjuka tjugofyra toner i följd kan vi plötsligt göra obegripliga hundra miljoner låtar om dagen i hela 2.177.995.813.791.529 år. Nej, jag vet inte heller hur man ska uttala det talet, men det är ungefär 150.000 gånger mer än universums nuvarande ålder, som en fingervisning. Om vi till det lägger alla möjliga ackompanjemang, kombinationer av melodier, taktarter, ljud, tempon, rytmer och pauseringar så blir kombinationsmöjligheterna totalt obegränsade. Bokstavligt talat oändliga!

"…and 10! Exponential Mathematics for the win, ladies and gentlemen!"

Så, kan vi inte snälla ta död på det där löjliga argumentet en gång för alla? Inse: att bidragen i Melodifestivalen låter förfärande lika år efter år beror på helt andra orsaker.

Puss och kram,
Daniel

Välkommen till min nya blogg: http://blogg.aftonbladet.se/danielgildenlow

Kom in, häng av er (där, kroken till höger innanför dörren) och sitt ned en stund, så ska jag ställa fram lite te och kakor (med rött i mitten), och så har vi en liten pratstund, om stort och smått, viktigt och oviktigt.Ibland filosoferar vi och dryftar stora tankar, ibland är vi allvarliga och intima, rent av djupa, om uttrycket tillåts nu när vi äntligen har lämnat 90- och 00-talen bakom oss. Ibland sänker vi oss lågt och hänfaller till skvaller och gnäll, klagar sådär riktigt rejält som bara sura gamla tanter och farbröder kan! Visst låter det underbart?

Så, har vi en date eller?

Puss och kram,
Daniel
 

Daniel är sångare, gitarrist, kompositör och allmän motor i bandet Pain of Salvation. Ja, just han ja; han med hålen i jeansen i Melodifestivalen 2010. En åsikts- och insiktsfull, löjligt intelligent, lagom dryg men ack så älskvärd Peter Pan som älskar att vrida och vända på saker tills de blir yra och avslöjar sin sanna natur. I hans blogg kommer du att hitta allt från djupa och filosofiska resonemang om sociopolitiska kontexter till rent infantilt larv och gnäll, ibland rent av med svordomar och könsord! Säg inte att ni inte har blivit varnade...

Foto: Shirin Kasraeian

47 hours and counting...

Idag var vår låt Road Salt bubblare på Trackslistan i P3! Det är öppet för alla att rösta fram till på måndag klockan 14:00, och nu hoppas vi förstås att många registrerar sig på P3s hemsida och röstar på oss så att vi har en chans att ta oss in på listan. Man får bara rösta en gång per person, så därför är det extra viktigt att alla som tycker att Road Salt faktiskt förtjänar en plats på Tracks drar sitt strå till stacken nu :)

Kram,
Pain of Salvation

http://sverigesradio.se/cgi-bin/p3/tracks/index.asp?taskid=1

Hemlängtan! Mitt i denna fantastiska cirkus måste man ju bara längta hem till sin familj och sina underbara söner! Min älskade Johanna tog den här bilden förra veckan - inga dueller, inga pikar från pressen. Bara kärlek... :) Sandrian och Nimh i min famn. Idag lördag sitter de därhemma framför tvn, de får bli mitt nav som jag koncentrerar mig på när jag sjunger, min barfota verklighet i en tid av LED-golv och konfettiregn. :) Kram, Daniel

I morgon lördag är det dags! Dagen D. Traditionell puritanschlager mot... oss.

Pernilla gör helt rätt taktiskt och kör sött men stenhårt på "Rädda Schlagern" (jag bjussade själv på en bild med en sådan tröja), men vi känner oss inte hemma i något motdrag. Vi motsätter oss helt enkelt inte hennes räddningsaktion - vi tror på samexistens :) Vi har det mest okonventionella bidraget på ca 104 år. Tillbaka till fasta kameror, innehåll och låten i centrum. 

Det slår mig att vi egentligen också är traditionalister - men tillbaka ännu längre till en Melodifestivalen med orkester, där Ted Gärdestad, Björn Skifs och Monica Zetterlund kunde fånga ett helt land med något eget och äkta. Där vill vi vara och verka, i musiken som går in i hjärtat och förändrar något, tillför något. Men hur skriver man en sådan T-shirt-slogan? :)

Nu ska jag sova, det blir mycket nervositet att stävja i morgon, för någonstans därinne kan man inte sluta hoppas, bara lite...

Kram, Daniel

Limo till slottet. Uppsvidade killar i limon på väg till Örebro slott. Vad är väl en bal på slottet? Vi hoppas att den ska vara alldeles... alldeles underbar! Och det var mycket riktigt en väldigt trevlig tillställning med massor av god mat och ett förträffligt välkomsttal av Karl-Jan. Bra jobbat Örebro!

Kram, Daniel

Högoddsarnas Örebro. Vi har hunnit med det första riktiga repet idag och ett gäng intervjuer och happenings. Det tar ett tag att komma in i cirkusen igen efter veckorna som gått, men vi trivs :) Igår var vi och Crucified Barbara på spökvandring på slottet, med stearinljus och spöksminkade skådisar som berättade historiska hemskheter från Örebros mörka förflutna. Vissa blev lite spökrädda av stämningen. Själv kände jag som alltid att de döda inte skrämmer mig - alla berättelser visade ju tydligt att det mest otäcka som finns kan vara levande människor, och de har man ju runt sig dagligen! Kvällen spenderades sedan med god mat och halva Orsa Spelmän som slog sig ned hos oss och pratade musik.   

På plats i Örebro. Vi har torr-repat och spelat in artistpresentationer idag, och träffat vår söta och charmanta duellant Pernilla! I morgon börjar de riktiga repen...

Så var det dags att redovisa Pain of Salvations röstningsresultat för deltävling 4.

Vi samlades faktiskt, dagen till ära, under glada former och trivsamma tillrop för att se sista deltävlingen tillsammans (utom Persom var med oss SMS-ledes). En respektingivande mängd god mat och onyttigheter intogs under kvällen. Det var kul att se att den höga kvalitén från första och andra deltävlingen var tillbaka.

Oavsett vad man tycker rent smakmässigt om nummer och låtar så är det faktiskt bara så att årets tävling är den bästa på typ åtta år, minst. Det finns artister i varje deltävling som faktiskt tänker på och menar det de sjunger, och gör det de ska göra och gör det bra. För att inte tala om en drucken Dolph som vinglar ut till taxin efter helkväll med gaymaffian - stor konst!

Nåväl, nu var det inte därför vi var här. Här kommer Pain of Salvations röster:
Johan röstade på Sibel, Per på Neo (vi andra frågade om han taktikröstade men han vidhöll en försmak för falsettsång), Léo röstade på Anna och Daniel röstade på Sibel. Fredrik röstade inte, men vi lyckades åtminstone dra honom från OS-sändningarna vilket är en bragd i sig. Vid andra omröstningen fick Jöback vårt stöd.

Vi var alla väldigt glada och nöjda med att Anna vann och grattar stort - ännu en seger i år för äkthet och musik! Jag (Daniel) tycker det var synd att Sibel åkte, men tror att hennes lite onödiga scennummer dribblade bort låten. Synd, den hade massor av roliga detaljer, bra klös i sången och ett bra driv - och ett snyggt undvikande av tonartshöjning som förtjänar en eloge bara den :)

Avslutningsvis vet vi ju nu alltså att vi ska möta Pernilla i första duellen i Andra Chansen om några dagar. Känns lite overkligt - henne var man ju lite småkär i på mellanstadiet. Det blir en mycket intressant duell då det verkligen är festivalens ytterligheter som möts. Årets mest traditionella bidrag mot det mest okonventionella bidraget kanske någonsin - en vattendelarduell om någon! Våra chanser mot denna svenska musikikon kan ju i sanningens namn kännas minimala, men vi ska göra vad vi kan, för vi känner ärligt att vår unika låt behövs i finalen.

Så Pernilla, bered dig på drabbning - vi möts i Örebro! ;)

Kram,
Daniel och Pain of Salvation

Vår trädgård har tappat formen. Ingen vet längre med säkerhet var gruset slutar och gräset tar vid. Vår trädgård har dessutom tappat färgen och blivit helt vit. Alldeles väldigt vit. Så vit att man endast med stor möda kan minnas att den någonsin varit ovit.

Men vår trädgård har på det mildaste sätt även blivit vild. Spännande. Den har höga berg och djupa dalar, som flyttar sig när det blåser och som busar med oss när vi ska parkera Skodan. Och Volvon har den visst helt ätit upp.

I vår nya, färg- och formlösa trädgård kan man kasta en treårig son högt, högt upp i luften och se honom försvinna när han landar. Ur ett vitt hål i snön hörs ett bubblande skratt. Då lever jag.

Vår trädgård har tappat formen och blivit alldeles underbar.

Kram, Daniel