Senast Skrivet

Slumpa en blogg
sidobild

Att varje dag upptäcka att man har en dotter

Charlie och Amanda sover i sängen och jag sitter och försöker skriva klart mitt Sommar-manus. Med jämna mellanrum vandrar jag fram till sängen för att kontrollera att de mår bra. Jag tittar på Amanda.

Alltså.
Amanda.

Vilken underbar människa. Vilken underbar mamma till Charlie. Ibland betraktar jag henne i smyg när hon pratar med Charlie i samband med blöjbyte och det är så rart och fyllt av kärlek att jag blir alldeles skakad. Jag är så oerhört glad att Amanda är mamma till Charlie. Hon är den klokaste, vackraste, roligaste människa jag känner. Varje sekund i mitt liv då jag får vara nära henne är en seger. En triumf. Så känner jag. Och jag måste hela tiden stångas med rädslan av att hon ska lämna mig för att hon är för bra och att jag är för dålig.

Så tittar jag på Charlie som sover med händerna i vädret och öppen mun. Och jag tänker på pappa. Veckorna, månaderna efter att han dog kände jag en sorg och en saknad som gjorde livet på gränsen till outhärdligt. Den här sorgen var påtaglig hela tiden, utom precis när jag vaknade på morgonen. Väckarklockan ringde och jag vaknade, men var fortfarande i ett töcken, fortfarande med ena benet kvar i sömnen. Människan JAG var ännu ingenting, en historielös kropp som måste tankas med innehåll, själens bagage. Och allt går väldigt fort, på någon ekund. Medvetandet och själen lägger blixtsnabbt klart pusslet Alex Schulman och serverar det och efter någon sekund vet man sitt sammanhang. Man vet vem man är och alla aspekter av detta varande.

Men den där stunden, den sekunden, den var unik, för där och då kände jag inte sorgen av att ha en död far. Där fanns inte det oket. Den var så skön, den sekunden. men så slog det till med full kraft. Allt föll på plats och dagen blev åter svår att uthärda.

Precis så är det med Charlie, fast omvänt. Jag vaknar innehållslös och lika tomhänt som skjortan på tvättsträcket och blixtsnabbt läggs pusslet och efter en sekund inser jag att Charlie finns och att hon ligger bredvid mig. Och då fylls jag av så mycket glädje och kärlek och kraft och lust. Jag stiger raskt upp ur sängen. Det är en underbar dag. Nu ska jag och min dotter gå på en promenad.

41 kommentarer
Stefan
25 juli 2009, kl 00:48
Min son?
Somligt
25 juli 2009, kl 00:52
Dina ord är så sanna... Tanken att varje dag få uppleva glädjen i vetskapen om att jag är mamma... svindlande!!
Själv sitter jag här med tårar i ögonen och försöker sätta ihop några ord till min Son som fyller 4År idag... Att tiden rusar och att du skall ta reda på varje sekund och njuta... har du säkert redan hört en miljon gånger men jag säger det ändå... NJUT!!!
Emma
25 juli 2009, kl 01:11
du skriver så fint. synd bara att du inte byter bild på din header för du ser så jäkla läskig ut på den.
john
25 juli 2009, kl 01:44
vill ha själv, fastän jag bara är 20 fyllda!!!!!!!!!!
SandraLx
min blogg http://sandralx.blogg.se
25 juli 2009, kl 02:10
FAN vilket fint inlägg.
Anonym
25 juli 2009, kl 02:24
Jag har aldrig kommenterat på din blogg förrut trots att jag läst den dagligen i flera år. Nu tycker jag dock inte att det är mer än rätt att du ska få veta hur denna text rörde mig till tårar- skriven med den djupaste sorg och den starkaste glädje. En tid i mitt liv tvingade mig själv att somna för att kunna vakna upp om och om igen för att uppnå där micro sekunden som var fylld med ingenting.

Tack för att du delar med dig av ditt liv och dina tankar. Du är en fin person.
Född så...
min blogg www.calmestahl.se
25 juli 2009, kl 02:57
http://www.facebook.com/group.php?gid=114281582119 Välkommen!
matilda andersson
25 juli 2009, kl 03:46
väldigt fint!
Helene
25 juli 2009, kl 06:52
Hejsan. En liten önskan... Jag skulle läsa tillbaka i din blogg, men det var ju hur jobbigt som helst. Kan du inte öka inläggningsvisningarna per sida? Vet inte vad de ligger på nu (tio kanske) men det är alldeles för litet. 50 inlägg per sida är bättre.
Och så en fråga:
Är det tjall på linjen mellan dig, Ninni, Niklas och din morsa? Har inte sett en enda kommentar på NInnis blogg om Charlies ankomst, inte heller har jag sett din morsa figurera någon som helst stans heller.
Annibell
25 juli 2009, kl 07:07
Det är så vackert!
connie
25 juli 2009, kl 09:06
Fint srkivet, du är en varm människa!
25 juli 2009, kl 09:23

Just så pappa Schulman! Och det går inte över heller - den enda kärlek i världen som överlever allt. Jag kan fortfarande tassa in i femtonåriga dotterns rum och fascineras över att jag har henne. Väntar just på att den nioåriga sonen skall återvända efter två veckors semester med pappa - först när båda mina ungar är hos mig är allt som det ska igen. Hoppas att kärleken till Amanda håller i sig - om inte så sitter ni ändå ihop för livet.
25 juli 2009, kl 09:32
Inte nog med att du är den förste bloggaren som min sambo tycker är tillräckligt intressant och rolig för att läsa utan nu ser har jag börjat sett tendenser på ett djup som jag faktist blir lite rädd för. Tänk inte för mycket som min psykoterapeut hade sagt!!
Johan X
25 juli 2009, kl 09:49
MYCKET välskrivet!
Lollo
25 juli 2009, kl 10:43
Det var otroligt, otroligt fint skrivet Alex, jag började gråta när jag läste det. Jag har själv en son på 8 månader och jag är så otroligt lycklig över honom. Rädlsan att något ska hända honom finns där men jag har lyckats manövrera den så att den inte tar överhanden.
Återigen, otroligt fint skrivet av dig.
Ha en fin dag.
Kram Lollo.
Helena
25 juli 2009, kl 10:50
VACKERT!!! Jag hoppas min man kommer se på mig med samma ögon när vårt pyre lämnat magen. UNDERBAR och tårfylld läsning. Tack för att du startar min dag!
25 juli 2009, kl 11:29
Ja du pappa schulman!!! du skriver ju så fantastiskt jävla bra.. har inte läst din bok...ÄN å dunkar huvudet i väggen varje gång jag tänker på det...
det är sällan jag fastnar för nån skribent på detta vis!! men du skriver å beskriver allt så man tror man själv var där.... keep om going!!!
Gunilla
25 juli 2009, kl 11:30
Alex har blivit vuxen och använder sin fantastiska litterära förmåga till det han ska. Underbart skrivet! Tack Alex!
Johanna
25 juli 2009, kl 11:35
Ditt sätt att beskriva Amanda och din kärlek till henne får mig att gråta, så fint.
Äh, väx upp!
min blogg ahvaxupp.blogspot.com
25 juli 2009, kl 13:01
Så fint. Vilken gåva att kunna skriva som du - många känner säkert samma stora kärlek men kan inte förmedla den på samma sätt. Skulle skatta mig lycklig om någon spred sådana här fina texter om mig över Sverige.
Lisa
25 juli 2009, kl 13:06
fantastiskt skrivet!
Johnny
25 juli 2009, kl 13:40
Ja, det här var sjukt fint. Otroligt jävlar vackert. Vet inte om det beror på bakfyllan, men jag fick tårar i ögonen.
Tina
25 juli 2009, kl 14:34
Det där berörde!
Anneli
min blogg http://bloggen.anneli.in/
25 juli 2009, kl 14:48
Du beskriver det så bra! Jag känner också så varje dag och blir lika förvånad över den känslan varje gång!! Det är underbart!
anna08
25 juli 2009, kl 14:48
Hej! Tänkte bara höra, är det verkligen barnmorskan som pratar om mjölkersättning och sånt? Några dagar efter förlossningen brukar ansvaret för det nyblivna föräldraparet och bebisen hamna hos BVC och där jobbar barnsjuksköterskor, inga barnmorskor. Eller har ni hamnat hos någon eldsjäl till barnmorska som vägrar släppa er:)?
Elin
25 juli 2009, kl 15:21
Gud va fint, jag fällde en tår när jag läste det här.
Alexander
25 juli 2009, kl 16:07
Hej Alex! Jag har följt din blogg så länge jag kan minnas att du haft en. Nu är det så att jag sällan skriver i de här kommentatorsfälten. Du gör mig ofta väldigt förbannad men inte mer sällan glad. Få personer påverkar mitt känslospektra som du. Hur som haver, nog med rosor. Jag måste bara säga att den där loggan ovan din blogg är förskräcklig. Jag lägger sällan vikt vid sådant men den där bilden på dej, den är något jag närmast kan beskriva som ett dåligt försök att likna Ernst Kirschtager. Jag antar att du inte alls la något vikt i hur det skulle se ut eller vara, men fotografens och formgivarens tanke var säkert mycket god, men den där bilden på dej den är fruktansvärd.
I fältet övrigt måste jag skriva att du verkligen hittat en ny dimension i ditt skrivande, och dina målande iaktagelser är i dagsläget förträfliga! Jag kan tänka mej att skrivlustan är större nu utan ett konkurshotande företag på axlarna. Keep it up!
Linda
25 juli 2009, kl 18:51
Otroligt vackert, och jag känner precis likadant för min man och vår son. Lycka!
Moi-même
25 juli 2009, kl 23:58
Gud vad fint skrivet. Jag blir tårögd av att läsa detta...
Maria
26 juli 2009, kl 00:14
Så vackert du skriver till Amanda! Lyckliga kvinna att ha en man som känner så för henne och för sin dotter. Du är svår, för man tror att allt du skriver är ironiskt. När du ber om råd om din dotters mat- och sovvanor, till exempel, så vet man inte om du bara vill luska ut exakt hur dumma dina läsare är (en bebis ska få sina behov tillfredsställda, det är inget man ska sätta rutiner för att arbeta bort) och man törs alltså inte riktigt svara.
Men du berör, Alex. Du berör mig som mamma. Som dotter som förlorat sin pappa. Och därför får jag tårar i ögonen, även om det kanske bara är ironi bakom det hela.
Jag undrar om du läser det här?
jenny
26 juli 2009, kl 00:38
Herregud sa fint skrivet!!
Tina
26 juli 2009, kl 02:02
Fyfan vad fint skrivet! Din dotter har en mycket bra far. Din brud verkar också jävligt chill. Jävligt skön familj alltså! :)
Elin
26 juli 2009, kl 03:36
Du är så grymt duktig på att skriva! Jag måste läsa din roman! Du kan skriva på ett sätt som fängslar en och man vill bara ha mer! Du inspirerar mig och får mig att vilja skriva igen! Keep up!
sandra
26 juli 2009, kl 10:07
Det är precis så där det är på morgonen när man mår dåligt av någon anledning, så snart insikten kommer ifatt en, eller snarare sköljer över en, måste man gå upp, inte kan man ligga kvar och njuta av den där härliga somna om känslan när nåt dåligt är på gång i ens liv. Men åh vad underbart när du beskriver tvärtomscenariot!
ebba
26 juli 2009, kl 14:43
KÄRLEKEN ÄR LJUVLIG! länge leve kärleken!
26 juli 2009, kl 23:28
Det där var det vackraste jag läst på himla länge.

http://kandutankadigattalskamig.blogspot.com/
Emma
27 juli 2009, kl 01:07
Vackert! Blev tårögd och det händer inte ofta. Jag hoppas att det finns en man som du till mig!
Ellinor
27 juli 2009, kl 11:24
Bland det vackraste jag läst. Fantastisk - det är du!
Mathilda
min blogg http://enannandelavstockholm.se
29 juli 2009, kl 01:37
Du skriver så fantastiskt om Amanda och om Charlie. Tänk att vara så älskad av någon, som Amanda är av dig. Du är en fin man Alex och jag blir varm och glad av att läsa dina texter. Tack för att du delar med dig.
Anna
29 juli 2009, kl 12:10
Du är så fantastiskt bra på att skriva, och så verkar du bra på att leva också!

heja du
11 augusti 2009, kl 17:35
herregud. jag blev alldeles rörd. jag måste fan i mig skaffa din bok!

du skriver så vackert och kärleksfullt!
Skriv en kommentar     ( Logga in )
Namn
E-post
Sajt/blogg
Kommentar
Fyll i texten som syns i bilden ovan
Ägaren till den här bloggen har valt att godkänna kommentarer innan de visas. Din kommentar kommer därför inte synas förrän den har godkänts av bloggägaren.

Senaste blogginläggen

Senast kommenterade


Chefredaktör och ansvarig utgivare: Jan Helin

Vd: Anna Settman

Stf ansvarig utgivare: Lena Mellin

Besöksadress: Västra Järnvägsgatan 21, Stockholm

Org.nr: 556100-1123 Momsregistreringsnr: SE 556199-112301

Kontakt: förnamn.efternamn@aftonbladet.se

Sveriges mest engagerande tidning - 2,5 miljoner läsare varje dag!

Aftonbladet Plus kundcenterE-post

Close