Schulmans kräftskalarskola!

Wow, jag som trodde jag va bra på skala kräftor!!! Du e snäppet bättre. Skall nog ätas lite kräftor till helgen här, då måste jag prova ditt knep. Hoppas Charlie gillar kräftor :-)

Nu vet jag ÄNTLIGEN hur man skalar kräftor! Tack så mycket. Men nog såg Du ut att grimasera lite väl över snapsen? Hehehehe!

Jag letade faktiskt rätt på det här klippet på youtube när vi skulle ha kräftskiva för ett tag sen. Kom ihåg det från 1000apor. Ville verka cool och lite världsvan eller nåt. Kom ihåg att det såg så väldigt sofistikerat ut i det här klippet.

Tack!! ÄNTLIGEN kan någon berätta för mig HUR man egentligen skalar och käkar en kräfta! Och tack för att du inte alls är dum i huvudet utan en jäkla hyvens snubbe som verkar vara världens gulligaste pappa!

Visst fan heter det LAG och inte SPAD. Helvete Schuliz!

men jösses vad omständigt och du missar ju gött kött i de andra två klodelarna! du kommer inte från västkusten det ser ju jag! ;D

Det verkar som om du njuter till fullo av livet för tillfället! Underbart! Relationer av alla de slag samt god mat är ypperliga njutningsobjekt! Rekommenderar dig dock att snarast bege dig till västkusten för att avnjuta hederliga salta havskräftor! Där talar vi sann njutning! Dessutom till ett fördelaktigare pris än dina älskade signal. Signal i all ära....men kilopriset avgörs enkom av tillgången och som bekant är havet en större leverantör! Så! Är du en sann livsnjutare? Tack för en fin blogg! // Louise

Hmm Känns som du krånglar till det.. Varför använda kniv? Vrid bara av stjärten och knäck av skalet med fingrarna. Alltså du trycker så att det blir en spricka längst med hela stjärten i mitten på ryggdelen och sedan plockar av skalet.. Amatörer att använda kniv, rutinerade kör med fingrar och tänder. Svårt att förklara men hoppas du förstod.

Alex, jag måste tyvärr informera om att ditt sätt att skala kräftor är föråldrat!
Fast traditioner är till för att följas.

Vad är det där för fusk?? Äta med hjälp av en kniv!!! Här i Småland klarar vi av att få köttet helt i både klo och stjärten, med bara händerna =) Det du!!!

Imponerande! Vilken teknik! Vilka flinka fingrar! Det där har du jobbat på länge, det syns. :-)

du är väldigt omständig och orutinerad när du äter kräftor. Jag kan äta 10 kräftor under samma tid du äter en, och jag gör det med större passion och kräftan blir helt uräten, allt förutom magsäcken.

Hej Alex, gillar din blogg, läser den varje dag,men det finns mer att äta på kräftor, tuggmuskler ,kräftsmör och lederna vid klon.Vill du lära dig mer får du komma till Småland, jag har fiskat kräftor sen jag var liten med min pappa ,jag älskar kräftor .
MVh Carina.

Grymt!
Jag har alltid ätit de du sa att man inte skulle, nu syftade jag inte på bajsranden.. utan på de som döljer sig på sidorna under ryggen. Inte helt men delvis. Nu blev man ju sugen på kräftor igen!!

Ååååååå va sugen ja eeeeeeeeeee!

Här kommer en hälsning från en gammal kräfträv som också ätit kräftor i evigheter...små, små subtila skillnader i konsten att dra bort klorna, i vår släkt tar vi med ända in till benet liksom när vi drar bort . I fästet där finns liksom lite smågott...och i vår släkt så skalar vi stjärten lite annorlunda...men vad spelar det för roll, det är lika gott ändå!
Och du ...KRÄFTsmöret !! Ja förvisso finns inte lika mycket gott kräftsmör i de nya modena signalkräftorna. Men på den gamla svenska flodkräftans tid fanns däruti mycket gott!
Skål för kräftan!

Så jävla omständigt! Finns mycket smidigare och snabbare sätt. Ledord: Mindre kniv. Mer slit.

Du är bäst, ett skrivargeni! Denna din nya blogg är superb. Skönt att du la ned 1000 apor, det var trams jämfört med detta.

Lycka till med din lilla familj, ni är lika söta allihop!

Rätt bra faktiskt!
Jag tål inte kräftor, men det kan ju hända att jag plötsligt börjar tåla dem.
Då är det lite pinsamt att som 28-åring inte veta hur man äter dem.
Då kan jag lära mig det här.

Alex Schulman. Äntligen har jag en fungerande dator som gör att jag faktiskt kan kommentera. Ända sedan Charlie föddes har jag följt er i min mobil och det är rättvist att säga att jag har blivit besatt. Jag har för det mesta älskat det,men ibland också hatat att det har blivit ett av min amest primära behov. Hur kan man fastna i en annan människas liv så brutalt som jag gjort? Mina vänner tycker att jag är patetisk då jag hela tiden måste surfa in och se om det hänt något nytt och ännu värre blir det när jag ska ha högläsning ur din blogg eller försöker återberätta något som "Alex skrev". De tycker synd om mig eftersom de hävdar att jag på riktigt verkar tro att jag känner dig. På sätt och vis känns det som att man känner dig eftersom du skriver så personligt, inbjudande och alldeles alldeles förtjusande. Förra veckan var jag och tjejgänget på Gotland där vi bodde hos min vänninas föräldrar. Jag blev så besviken när jag läste att ni åkte hem samma dag som vi kom. Bara det tyder på att jag är en gnutta patetisk. Efter ett långt förösk till övertalning tvångsplacerade jag mina vänner i bilen förra onsdagen och vi begav oss till Rute och Stenugnsbageriet. WOW! Vilket ställe. Detta fantastiska bageri hade vi aldrig kommit till om inte jag slavist följt din blogg. Kan tänka mig hur skönt du och Charlie haft det där varje morgon hela sommaren. Med risk för att skrämm dig kan jag också meddela att jag försökte hitta er lada också, dock utan resultat. Hade varit kul att se. Ligger den långt från stenugnsbageriet? Keep up the good work Alex! Du verkar vara en fantastisk pappa och blivande make. Var rädd om din fina familj. Stor kram från Hanna 22 i Göteborg

PS. Lördagen den 1 aug satt jag och en vän och lyssnade på reprisen av ditt sommarprat med en kopp te. Vi valde att stanna hemma från en utekväll för att dricka te och njuta av din historia. Vi blev inte besvikna. DS

Alex Schulman. Äntligen har jag en fungerande dator som gör att jag faktiskt kan kommentera. Ända sedan Charlie föddes har jag följt er i min mobil och det är rättvist att säga att jag har blivit besatt. Jag har för det mesta älskat det,men ibland också hatat att det har blivit ett av min amest primära behov. Hur kan man fastna i en annan människas liv så brutalt som jag gjort? Mina vänner tycker att jag är patetisk då jag hela tiden måste surfa in och se om det hänt något nytt och ännu värre blir det när jag ska ha högläsning ur din blogg eller försöker återberätta något som "Alex skrev". De tycker synd om mig eftersom de hävdar att jag på riktigt verkar tro att jag känner dig. På sätt och vis känns det som att man känner dig eftersom du skriver så personligt, inbjudande och alldeles alldeles förtjusande. Förra veckan var jag och tjejgänget på Gotland där vi bodde hos min vänninas föräldrar. Jag blev så besviken när jag läste att ni åkte hem samma dag som vi kom. Bara det tyder på att jag är en gnutta patetisk. Efter ett långt förösk till övertalning tvångsplacerade jag mina vänner i bilen förra onsdagen och vi begav oss till Rute och Stenugnsbageriet. WOW! Vilket ställe. Detta fantastiska bageri hade vi aldrig kommit till om inte jag slavist följt din blogg. Kan tänka mig hur skönt du och Charlie haft det där varje morgon hela sommaren. Med risk för att skrämm dig kan jag också meddela att jag försökte hitta er lada också, dock utan resultat. Hade varit kul att se. Ligger den långt från stenugnsbageriet? Keep up the good work Alex! Du verkar vara en fantastisk pappa och blivande make. Var rädd om din fina familj. Stor kram från Hanna 22 i Göteborg

PS. Lördagen den 1 aug satt jag och en vän och lyssnade på reprisen av ditt sommarprat med en kopp te. Vi valde att stanna hemma från en utekväll för att dricka te och njuta av din historia. Vi blev inte besvikna. DS

Stiligt. Men man kan äta benen också Alex. I allafall de största.

Alex Schulman. Äntligen har jag en fungerande dator som gör att jag faktiskt kan kommentera. Ända sedan Charlie föddes har jag följt er i min mobil och det är rättvist att säga att jag har blivit besatt. Jag har för det mesta älskat det,men ibland också hatat att det har blivit ett av min amest primära behov. Hur kan man fastna i en annan människas liv så brutalt som jag gjort? Mina vänner tycker att jag är patetisk då jag hela tiden måste surfa in och se om det hänt något nytt och ännu värre blir det när jag ska ha högläsning ur din blogg eller försöker återberätta något som "Alex skrev". De tycker synd om mig eftersom de hävdar att jag på riktigt verkar tro att jag känner dig. På sätt och vis känns det som att man känner dig eftersom du skriver så personligt, inbjudande och alldeles alldeles förtjusande. Förra veckan var jag och tjejgänget på Gotland där vi bodde hos min vänninas föräldrar. Jag blev så besviken när jag läste att ni åkte hem samma dag som vi kom. Bara det tyder på att jag är en gnutta patetisk. Efter ett långt förösk till övertalning tvångsplacerade jag mina vänner i bilen förra onsdagen och vi begav oss till Rute och Stenugnsbageriet. WOW! Vilket ställe. Detta fantastiska bageri hade vi aldrig kommit till om inte jag slavist följt din blogg. Kan tänka mig hur skönt du och Charlie haft det där varje morgon hela sommaren. Med risk för att skrämm dig kan jag också meddela att jag försökte hitta er lada också, dock utan resultat. Hade varit kul att se. Ligger den långt från stenugnsbageriet? Keep up the good work Alex! Du verkar vara en fantastisk pappa och blivande make. Var rädd om din fina familj. Stor kram från Hanna 22 i Göteborg

PS. Lördagen den 1 aug satt jag och en vän och lyssnade på reprisen av ditt sommarprat med en kopp te. Vi valde att stanna hemma från en utekväll för att dricka te och njuta av din historia. Vi blev inte besvikna. DS

Alex Schulman. Äntligen har jag en fungerande dator som gör att jag faktiskt kan kommentera. Ända sedan Charlie föddes har jag följt er i min mobil och det är rättvist att säga att jag har blivit besatt. Jag har för det mesta älskat det,men ibland också hatat att det har blivit ett av min amest primära behov. Hur kan man fastna i en annan människas liv så brutalt som jag gjort? Mina vänner tycker att jag är patetisk då jag hela tiden måste surfa in och se om det hänt något nytt och ännu värre blir det när jag ska ha högläsning ur din blogg eller försöker återberätta något som "Alex skrev". De tycker synd om mig eftersom de hävdar att jag på riktigt verkar tro att jag känner dig. På sätt och vis känns det som att man känner dig eftersom du skriver så personligt, inbjudande och alldeles alldeles förtjusande. Förra veckan var jag och tjejgänget på Gotland där vi bodde hos min vänninas föräldrar. Jag blev så besviken när jag läste att ni åkte hem samma dag som vi kom. Bara det tyder på att jag är en gnutta patetisk. Efter ett långt förösk till övertalning tvångsplacerade jag mina vänner i bilen förra onsdagen och vi begav oss till Rute och Stenugnsbageriet. WOW! Vilket ställe. Detta fantastiska bageri hade vi aldrig kommit till om inte jag slavist följt din blogg. Kan tänka mig hur skönt du och Charlie haft det där varje morgon hela sommaren. Med risk för att skrämm dig kan jag också meddela att jag försökte hitta er lada också, dock utan resultat. Hade varit kul att se. Ligger den långt från stenugnsbageriet? Keep up the good work Alex! Du verkar vara en fantastisk pappa och blivande make. Var rädd om din fina familj. Stor kram från Hanna 22 i Göteborg

PS. Lördagen den 1 aug satt jag och en vän och lyssnade på reprisen av ditt sommarprat med en kopp te. Vi valde att stanna hemma från en utekväll för att dricka te och njuta av din historia. Vi blev inte besvikna. DS

Alex Schulman. Äntligen har jag en fungerande dator som gör att jag faktiskt kan kommentera. Ända sedan Charlie föddes har jag följt er i min mobil och det är rättvist att säga att jag har blivit besatt. Jag har för det mesta älskat det,men ibland också hatat att det har blivit ett av min amest primära behov. Hur kan man fastna i en annan människas liv så brutalt som jag gjort? Mina vänner tycker att jag är patetisk då jag hela tiden måste surfa in och se om det hänt något nytt och ännu värre blir det när jag ska ha högläsning ur din blogg eller försöker återberätta något som "Alex skrev". De tycker synd om mig eftersom de hävdar att jag på riktigt verkar tro att jag känner dig. På sätt och vis känns det som att man känner dig eftersom du skriver så personligt, inbjudande och alldeles alldeles förtjusande. Förra veckan var jag och tjejgänget på Gotland där vi bodde hos min vänninas föräldrar. Jag blev så besviken när jag läste att ni åkte hem samma dag som vi kom. Bara det tyder på att jag är en gnutta patetisk. Efter ett långt förösk till övertalning tvångsplacerade jag mina vänner i bilen förra onsdagen och vi begav oss till Rute och Stenugnsbageriet. WOW! Vilket ställe. Detta fantastiska bageri hade vi aldrig kommit till om inte jag slavist följt din blogg. Kan tänka mig hur skönt du och Charlie haft det där varje morgon hela sommaren. Med risk för att skrämm dig kan jag också meddela att jag försökte hitta er lada också, dock utan resultat. Hade varit kul att se. Ligger den långt från stenugnsbageriet? Keep up the good work Alex! Du verkar vara en fantastisk pappa och blivande make. Var rädd om din fina familj. Stor kram från Hanna 22 i Göteborg

PS. Lördagen den 1 aug satt jag och en vän och lyssnade på reprisen av ditt sommarprat med en kopp te. Vi valde att stanna hemma från en utekväll för att dricka te och njuta av din historia. Vi blev inte besvikna. DS

Hej Alex,

Har läst din blogg länge på olika www-adresser och nu i sommer din bok. Vill veta - Kräftreceptet!! Du beskriver den mycket exakta metod som din pappa och du har utan att berätta hur ni gör. Har fiskat minst 20 kg i år och kokat efter olika recept på internet, tyvärr med blandad framgång. Hur gör du?

Nicke

Ursäkta stavfel och framförallt massproduktionen. Detta gjordes inte med flit. Kram igen

Till dig bara för att du gillar Labero så mycket:

http://kristofferappelquist.blogspot.com/

Har varit bortrest i flera veckor och missade ditt sommarprat. Då jag inte haft något internet har jag inte heller kunnat lyssna på weben, förrän nu.

Jag finnar inga ord. Eller jo, det bubblar av ord i superlativ och känslor starka och varma som glödande kol. Genialiskt, magiskt, enastående, fängslande, målande... Jag skulle kunna fortsätta i evighet.

Jag vill tacka dig för en underbar resa du tog mig med på, din resa. Jag kommer att lyssna på det om och om igen. Jag kommer fortsätta läsa din fantastiska blogg. Jag har alltid följt dig men ditt sätt att skriva och berätta nu fänglsar mig mer än någonsin. Kanske för att vi befinner oss i samma situation som nyblivna föräldrar. DIn bok är fantastisk.

Din kärlek till Amanda och ditt fadersskap till Charlie strålar ända in i mitt hjärta.

Du kommer bli stor Alex, större. Våra barn kommer att läsa om dig i media och historieböcker. Det sa jag till lille Leo redan häromdagen. Efter denna resan du nu tagit mig med på är jag mer säker än någonsin.

Varmt stort lycka till önskar jag er alla 3

Du missar smöret! och jag hoppas att du äter upp köttet i "tummarna" på klorna också.

Hemma i Småland använder vi bara kniven till att skära bort huvudet, alltså vi skär bort huvudet för att kunna lyfta på skalet. Ditt sätt verkar ju fungera lika bra. Men förutom det använder vi i alla fall inte kniven ett dugg. Precis som alla andra smålännigar har skrivit. Det är liksom lite fusk. Och så missar man en hel smakupplevelse när man inte tuggar på skalet. Det sitter jättemycket smak i skalet och det märker man när man sliter upp klor och annat med tänderna.

Min mamma har till och med berättat att vissa i generationen innan henne faktiskt satt och tuggade lite extra på skalet bara för att få i sig den härliga sältan. Kan ju i och för sig också vara småländsk snålhet.

Jag har annars bara hunnit vara på en kräftskiva i år. Vi tog alla de trehundra vi hade fiskat kvällen innan och slog till med kalas.

Jag tycker att du ska ha som projekt nästa sommar att anlägga en damm vid ladan på Gotland där du kan plantera in kräftor.

Du missar smöret! och jag hoppas att du äter upp köttet i "tummarna" på klorna också.

Hemma i Småland använder vi bara kniven till att skära bort huvudet, alltså vi skär bort huvudet för att kunna lyfta på skalet. Ditt sätt verkar ju fungera lika bra. Men förutom det använder vi i alla fall inte kniven ett dugg. Precis som alla andra smålännigar har skrivit. Det är liksom lite fusk. Och så missar man en hel smakupplevelse när man inte tuggar på skalet. Det sitter jättemycket smak i skalet och det märker man när man sliter upp klor och annat med tänderna.

Min mamma har till och med berättat att vissa i generationen innan henne faktiskt satt och tuggade lite extra på skalet bara för att få i sig den härliga sältan. Kan ju i och för sig också vara småländsk snålhet.

Jag har annars bara hunnit vara på en kräftskiva i år. Vi tog alla de trehundra vi hade fiskat kvällen innan och slog till med kalas.

Jag tycker att du ska ha som projekt nästa sommar att anlägga en damm vid ladan på Gotland där du kan plantera in kräftor.

wow. jag trodde att jag kunde.
det kunde jag inte.
tack :D
du är ett geni, som alltid ;)

Grymt! Ska ha kräftskiva på tisdag och har inte ätit kräftor på över fem år. Tusen tack för klippet!

Om du tar ena handen på stjärten(alltså delen allra längst ut på stjärten) vickar(drar) från sida till sida. Så kan du dra ut bajsranden den vägen utan att behöva öppna på kräftköttet. Svårt att förklara. Du ska alltså ha delen längst ut och bajsranden i en hel del när du är färdig. Bajsranden sitter ihop med den delen.
Går av bara farten när jag äter kräftan att jag gör så.
Annars gör jag exakt som dig när jag äter mina kräftor.

ÅHH!! Ge mig..
Verkar inte finnas kräftor i Holland =( Ibland saknar man Sverige..

ÅHH!! Ge mig..
Verkar inte finnas kräftor i Holland =( Ibland saknar man Sverige..

Till "jagemil" : Orsaken till att det går långsamt är antagligen för att det är en "kräftskola" -vilket innebär att man visar väldigt nogrant hur man går till väga, skulle Alex skala i sitt tempo så hade du nog fått fartränder i kallingarna.

För övrigt: Tackar så mycket för lektionen magister Schulman! Mycket passande lektion, eftersom jag ska avnjuta några kräftor till helgen.

Haha har du sätt introt till Dexter? Du vet serien om mördaren/polisen. Din kräftkurs påminner ruskigt mycket om den! =P

Ha de gott!

//Patrik
Hundratusen och ett år -Välgörenhet för gatubarn på nätet

Genialiskt!!!

Klockan är mitt i natten och jag har just vaknat. Vilken tur din blogg finns!!!!
Jodå, jag har ett liv. Han ligger och ZZZNARKAR i ett annat rum. Jo.... den där Ginaboken, släng den och skulle du mot förmodan hitta Anna Wahlgrens "barnaboken" så släng den oxå!
Önskar er en lugn och tyst natt.

Men.. vad hände med Amandas roliga historia? Censur? Rolig ju, blev en fin början på min dag i alla fall!

Upptäckte precis just nu din blogg. Och jag upptäckte att vi har något gemensamt, kärleken till Marcus Birro. Jag får ibland för mej att jag ska läsa det jag inte tilltalas av också, för att i en anda av demokrati försöka förstå även de vars åsikter inte liknar mina. Men det blir inte så ofta. Tiden är för dyrbar. Men härom veckan läste jag Kitty Jutbring. Ärligt talat tycker jag hon verkar lite korkad. Men så var det den krönikan om Robyn, det var så bra, det hon skrev om henne! Och vad vill jag säga med det här? Inget annat än att jag tänker återvända hit!

vart tog inlägget om amanda o hennes kompis vägen+???????????

Varför tog du bort inlägget om Amanda i St Tropez? Det var ju sjukt roligt, om än ångestframkallande...

Jag vet ett effektivare sätt. Ta bara bort den översta "stjärt-skals-skölden". Lirka försiktigt av resten av skalet utan att stjärten lossnar. Vrid stjärten ett halvt varv, så undersidan hamnar uppåt. Lossa på delen närmast huvudet och dra loss stjärten. Då får man köttet, medan bajsranden sitter kvar i själva kräftan. Det låter kanske mer komplicerat är det är. Jag rekommenderar dig att prova.

hahahahaha! "oj! det blev den största.."

Hej! Så här har jag lärt mig hur man äter eller skallar kräftor:
ta tag om kräftan med båda händernas nypor och bryt av den för hand vid huvudet. för huvudt mot din mun och sug ur et för glattalivet, spadet är gudomligt. sen tar du pekfingret och gröper ur kräftans huvud med, äter allt du får med dig på fingret. utom det längst fram och sidorna. sen tar du och skalar stjärten för hand, bryter av "plåtarna" med nyporna och det undre av stjärten. sen så har du "vingen" på stjärten kvar, den tar du av försiktigt med en vridande rörellse, med nypan med ena handen. sen kommer strängen eller tarmen. ta tag med ena nypan och riva av den försiktigt rakt över, tills du har med hela den svarta tråden. sen är det bara att stoppa in den skalade och fixade stjärten i munnen. mums! sen kommer klorna och benen. sen tar du tången till hjälp, om det är ett hårt skal på kräftan. lite olika. bryt av klorna och benen ifrån kroppen. bryter dem alla i bitar och tar ut köttet och mumsar i dig. när du fixar med klorna bryt av tummen på klon först och försök, att dra ut det kött sim hänger med. sug lite på klon oxå, då det är spad kvar i dem ibland. klart! :-) är så gott! kommer ursprungligen ifrån västergötland (gamla skaraborgs län). Nu bor jag med familjen på Västkusten. Både insjö och havskräftor är jätte goda!

Bra tips, man tackar! Vart tog den roliga historien vägen.. ??

Vad det bara jag som såg att du inte fick med dig godsakerna längs bak i stjärten. Du gjorde först en affär av hur viktigt det var att vicka fram detta för att sedan, efter att ha misslyckats med detsamma, gömma skalet i handen och snabbt stoppa köttet i mun.

Men jag såg det nog!

Amatör...

Hej Alex!

Äter du maskboet på kräftorna det som sitter mellan huvudet och stjärten på killarna? Dem vita trådarna, har fått lära mig att man ska akta sig för det därför att det är killarnas sädesledare eller dyl?

Haha jättebra! Det roligaste: Det var bara spadet...det här är spad...
Känns som om du borde känna mig när jag vet så mycket om dig, men det är förstås helt omöjligt...Jag är 16 år och går på en friskola där jag läser ett natur-estetiskt program. Så, nu känns vi lite som vänner iallafall.
MVH Sanna