Gör slut med din partner NU!

Fr. o. m. nu är du utsatt för konstant press, min gode Alex.
Tror inte det var din sambos avsikt. Det är lätt att vara kategorisk när man är relativt nykär men i de flesta förhållanden är det stundom down hur goda föresatser vi än har.

Skynda att älska ty imorgon kan det vara slut.

Det beror nog på det ... lite mer än att inte nöja sig med mindre än 100 %. Det beror nog på ganska mycket mer än det.

Men aldrig aldrig skall man nöja sig med 50/50. Det minsta man kan begära är väl 60 % ... på plussidan alltså.

kan du inte sluta länka till henne.. det är dig man vill läsa. det förstör när hon får en "personlighet" om du förstår va jag menar.. kan ni inte skilja lite på er när det kommer till bloggandet.

Amanda har så jävla rätt. Bra skrivet.

Ja, så kan det ju vara. Så fort att det känns jobbigt och tungt så ska man bara ge upp. Kanske är det därför jag sitter här, ensam med en 10 månader gammal son. Leter lägenhet som vi kan bo i, men hur ska jag ha råd att köpa en lägenhet ensam i Stockholm? Mycket bra tips! Hoppas ni också lever efter det.

Herregud! Man häpnar. Jag hoppas dock att naiviteten beror på att hon är nykär OCH nybliven förälder och att allt därmed är rosa och fluffigt. För det hon beskriver finns i 100% av alla relationer som varat längre tid än en graviditet och med hennes resonemang kommer Charlie snart att åka taxi mellan två lägenhetsdörrar. För era tidigare förhållanden kändes sannolikt också bra i början, eller hur? Och ändå tog de slut.

Haha, ja. Så här brukar det låta för nyförälskade. Är det något slags skämt, detta? Rannsakar Amanda relationen till hennes vänner en gång i halvåret också? Gör hon "slut" även med dessa, ifall hon inte känner att allt är problemfritt i de relationer hon har? Herregud, vad naivt. Herregud, vad hemskt. Jag vet inte om jag bara är helt efterbliven och inte förstår ironin i det hon skriver, men är hon seriös så har du ju att göra med en udda människa ändå, Alex. Med det inte sagt att hon säkert är alldeles underbar ändå!

Oj.

Ja, det låter som att Amanda passar perfekt in i samhället. Är det inte kul, byt.
Känns väl skönt, Alex, att när du inte är kul längre (antagligen din största skräck), då sticker din Amanda. Vad ni än gör, börja för guds skull inte bråka! Ha kul och se till att ni aldrig får problem med nåt fram tills ni dör! 100%! Känn efter, gör analys, och håll uppe minen! En gång i halvåret!

Snälla nån Amanda (och inte minst du, Alex, som postar Veckorevynscrappen), det räcker.
Ni är lyckliga. Ni har varsin blogg. Ni har ett barn. Håll tyst och njut. Ni behöver inte skola folket. Ni behöver inte berätta mer om ert perfekta förhållande, vi förstår att det verkar vara bra. Det luktar Obama-barnuppfostran här. The ideal family.

Men många andra försöker få ihop det. För att de vill få ihop det. För att det skapar en trygghet att få ihop det, i stunder när det blåser motvind.

Här, Schulman, har du ett scenario. Tänk om din mamma skulle ha dragit sin kos när du ropade "jävla kärring", eller "subba" till henne när du var tonåring. Tänk om hon bara skulle packat väskan och försvunnit från ditt liv, för att hon inte tyckte det kändes 100% att du ropade "subba" till henne.

...

Det är därför många ofta känner att man alltid kan luta sig tillbaka mot sina föräldrar. Det känns tryggt. Jag vill kunna luta mig mot min flickvän, så som jag vill att hon skall kunna luta sig mot mig när det är jobbigt och blåser kallt.

Jag tycker det är vackert när folk och familjer försöker, utvecklar varandra och skapar trygghet genom att ha tacklat både vardagliga problem men också relationssvårigheter tillsammans. Självklart får det aldrig gå för långt, men lite måste vi kämpa. Annars blir (och det här förstår ni nog vikten av) barnen inte trygga. När de kommer till jorden vill de helst inte att mamma eller pappa sticker för att det inte är "kul", eller för att det är tjafs.

Nej.
De vill att mamma och pappa blir sams igen.

/Petter

Jag tycker uppriktigt synd om dig som är tillsammans med en kvinna som förväntar sig att allt ska vara rosenrött annars kan det kvitta. Vilken drömvärld lever hon inte i som inte inser att livat går upp och ner. Ska man verkligen ge upp ett förhållande bara för att man har det lite körigt en period?
Stackars Charlie som kommer växa upp med en mamma som uppmuntrar henne till att ge upp när det blir lite tufft. Ge upp och hoppas på någon bättre som KANSKE dyker upp någon gång?
En svår period i ett förhållande kan stärka bandet som man delar och man kommer ut starkare och mer tillfreds med varandra.
Ett bra förhållande är det förhållande som bägge är beredda att satsa på även om det blir tufft ibland.

Oj.

Ja, det låter som att Amanda passar perfekt in i samhället. Är det inte kul, byt.
Känns väl skönt, Alex, att när du inte är kul längre (antagligen din största skräck), då sticker din Amanda. Vad ni än gör, börja för guds skull inte bråka! Ha kul och se till att ni aldrig får problem med nåt fram tills ni dör! 100%! Känn efter, gör analys, och håll uppe minen! En gång i halvåret!

Snälla nån Amanda (och inte minst du, Alex, som postar Veckorevynscrappen), det räcker.
Ni är lyckliga. Ni har varsin blogg. Ni har ett barn. Håll tyst och njut. Ni behöver inte skola folket. Ni behöver inte berätta mer om ert perfekta förhållande, vi förstår att det verkar vara bra. Det luktar Obama-barnuppfostran här. The ideal family.

Men många andra försöker få ihop det. För att de vill få ihop det. För att det skapar en trygghet att få ihop det, i stunder när det blåser motvind.

Här, Schulman, har du ett scenario. Tänk om din mamma skulle ha dragit sin kos när du ropade "jävla kärring", eller "subba" till henne när du var tonåring. Tänk om hon bara skulle packat väskan och försvunnit från ditt liv, för att hon inte tyckte det kändes 100% att du ropade "subba" till henne.

...

Det är därför många ofta känner att man alltid kan luta sig tillbaka mot sina föräldrar. Det känns tryggt. Jag vill kunna luta mig mot min flickvän, så som jag vill att hon skall kunna luta sig mot mig när det är jobbigt och blåser kallt.

Jag tycker det är vackert när folk och familjer försöker, utvecklar varandra och skapar trygghet genom att ha tacklat både vardagliga problem men också relationssvårigheter tillsammans. Självklart får det aldrig gå för långt, men lite måste vi kämpa. Annars blir (och det här förstår ni nog vikten av) barnen inte trygga. När de kommer till jorden vill de helst inte att mamma eller pappa sticker för att det inte är "kul", eller för att det är tjafs.

Nej.
De vill att mamma och pappa blir sams igen.

/Petter

Naiv...eller dum?

Så så fort det känns visset gör man slut och sedan får man träffa sitt barn bara varannan vecka resten av derss uppväxt. Yippi!

Sedan går man vidare, skaffar nya barn, rannsakar sin relation igen och ooops - det var inte 100%. Nä men då så. Nytt försök!

Nä, tyvärr håller jag inte med Amanda. Vaddå 100 %? När är ett förhållande perfekt? Utan ett endaste litet störmoment? Och hur kul är ett sådant förhållande? Jag uppskattar faktsikt spänningen och dynamiken mellan två människor. Och då är det inte allt alltid 100 %.

En gång i tiden förbannade jag en kompis som stannade kvar hos sin kille för att det inte var "läge" att lämna honom just då. Usch vad mycket dumma saker jag sa då. Jag tyckte hon världen mest falska person. I slutänden visade det sig att hon var obrottsligt lojal för att inte "avslöja" att hennes sambo hade fått en psykos. En "familjehemlighet" som så småningom läckte ut i alla fall - dock inte från henne. Döm inte hunden efter håren!

Du skriver jättebra krönikor Amanda. De platsar i en större tidning.

Aj då, jag som tyckte Amanda verkade vara så vettig och trevlig, men det här var inte trevlig läsning. Vad menar människan egentligen? Att man ska sticka såfort allt inte är 100%? Sorry Alex, men ni kan nog lika gärna ställa in bröllopet direkt. Varför gifta sig när du ändå vet att hon sticker den dagen allt inte är perfekt? För jag lovar, allt kommer inte vara 100% hela tiden. Vettiga människor brukar ta itu med problemen, vad de nu än må vara, i dessa fall. Ibland går de att lösa och relationen bli bättre igen, ibland inte, men man bör alltid försöka. Sedan kan man ju göra som Amanda - Gör slut! Mycket märklig krönika. Jag kan tänka mig att hon på något sätt kanske vill säga att kvinnor inte ska stanna kvar i dåliga relationer, men det framkommer inte riktigt..

Inget är någonsin hundraprocentigt. Aldrig nu, aldrig imorgon. Det finns alltid svackor som lyfter de bra sidorna. Ingen är hundraprocentig. Ingen ger alltid hundra procent.

Jo...så kan det ju vara...att man inte ska "nöja sig". Men vem fan vill vara utan sitt barn...en helg eller varannan vecka. INTE jag och INTE min man. SÅ...därför kan man visst "nöja sig". Att få vara med mitt barn på heltid väger upp ett halvkasst förhållande.

ÄNTLIGEN! Fantastiskt bra krönika av Amanda. Många är så jävla nöjda med mellanmjölksrelationen. Har flertalet vänner som haft långa förhållanden som de kommit ur allt för sent och sedan tänkt tillbaka "hur fan kunde jag vara tillsammans med personen i fyra år när de två sista åren handlade om att försöka få det att fungera". Jag har vänner JUST NU som är i samma situation. De vet om att det kommer ta slut inom närmsta tiden men fortsätter likförbannat.

Det finns personer som Amanda som vill sikta högt och försöka uppnå det "perfekta", varför lägga ner tid på något mellanting bara för sakens skull?

Skönt att läsa en krönika där skribenten verkligen har fötterna på jorden.

Man måste kämpa! Allvarligt, talat särskilt om man har barn tillsammans! Har själv varit gift i två år, tillsammans med min partner i 10 år. Alla dagar är inte på topp, vi har haft rejäla svackor, men nu är jag mer kär än någonsin! Relationer är inget slit och släng, ibland får man bara nöja sig, förutsatt att det kommer toppar emellanåt ockås! :)

shit vilken press. nu gäller det att du presterat 100% varje dag, annars åker du ut. UT ALEX.

Men vem skriver hon för egentligen? Vem är målgruppen för den här texten? Det gäller ju bara dem som inte har barn, så hon skriver alltså för att väcka tonåringar som har det dåligt i sina förhållanden och få dem att inse att de kan förändra sina liv? Det är väl... fint. Men ganska ointressant för mig att läsa?

Konsten är att kunna bestämma sig. Har man bestämt sig så sticker man inte när det blir problem. Då tänker man i stället hur ska vi lösa detta?

Hundraprocentigt? Låter tråkigt!

Alex, jag vet att du brukar välja dina ord mycket medvetet så jag antar att du inte skrivit fel utan menar just "inte ta det goda med det onda" - alltså motsatsen till uttrycket " ta det onda med det goda". Det senare vill visa att vi ska kunna härda ut ett och annat om det mesta ändå är bra. Uttrycket att "ta det goda med det onda är från Bibeln och det vill säga oss att vi i goda dagar ska vara lyckliga men att om en dålig dag eller olycka kommer ska vi försöka ha överinseende och tålamod . Det kan vara en hjälp för oss människor att tänka så. Det heter ju också att man ska älska varandra i nöd och lust. Dessutom kan det ju rent av vara just en själv som inte håller måttet eller tål granskning. Däremot ser jag att Alex har så mycket kärlek samt kan och vågar visa det till Amanda och Charlie. Och kärlek som också omsätts i handling även i vardagen ger de allra bästa förutsättningar för en relation.

Tänk om fler hade modet att resonera så som Trötter; "Att få vara med mitt barn på heltid väger upp ett halvkasst förhållande". Tänk! Världen skulle se helt annorlunda ut. Tänk!

Väldigt dålig krönika. Hon är uppvuxen med curlingföräldrar va?

Så enkelt är inte livet. Även drömjobbet och de intressantaste vännerna har sina svackor. Då gäller det att kämpa på, stå ut med tristessen, ge av sig själv, jobba för bättre tider. Så också med den stora kärleken. Man kan verkligen få ångra att man gav upp så fort det tog emot. Det är inte säkert att man hittar en lika stor kärlek igen. Jag undrar om det är sant det där med att "mister du en står dig tusende åter". Men kanske Amanda menar att man ska bryta när man märker att det inte funkar innan man kommit så långt som till att binda sig och bilda familj? Det är viktigt att kemin stämmer för att klara av fortsättningen "for better for worse"!.

Amandas resonemang är sjukt oroväckande. Självklart ska man inte stanna för länge i en relation som bara inte funkar hur mycket man än försöker, men att "kräva 100%" är ett uttryck som mest platsar i en nykär/nybliven ung mammas världsfrånvända psyke. Om jag var du skulle jag bli orolig av hennes inställning till relationer. Charlie kommer med all sannolikhet att bli ett skilsmässobarn! Att GÖRA OM och GÖRA RÄTT innebär inte att automatiskt GÖRA SLUT. Fan vilken kass syn jag har fått på Amanda nu.

sluta länka till Amanda!

hon har fel.

Bäst att du gör dig beredd på att Amanda inte vill lova "i nöd och lust" när ni skall gifta er. Hon kommer följaktligen att svara nej framför altaret. Sorry!

Jag antar att hon menar väl. Egentligen.
Att det inte är någon idé att satsa på ett förhållande som ALDRIG är 100% bra.

Om hon faktiskt menar att ett förhållande ALLTID måste vara 100% så är det ju bara patetiskt.

Det vet ju du Alex, men din familjebakgrund.

Jättebra krönika av Amanda.

Skriver som jag skrev i hennes. Folk verkar missförstå med flit. Så här enkelt är det: mår man dåligt i sin relation och skulle må bättre ensam, då ska man göra slut. Mår man bra i sin relation, då ska man vara tillsammans.

Språklig inkompetens gör att hennes budskap inte når fram.
Men vi säger "Rom...." och nöjer oss med det.
=)

Jag befinner mig i en svacka i min relation och det känns åt helvete emellanåt, har svårt att fokusera på jobbet och snurrade in här istället. Amanda har en liten poäng, men inte tänker jag dumpa min kille rakt av utan att ens försöka. Världen är inte rosa och full av mjukt fluff, utan stundtals ganska grå och tuff. Det ingår i livet. Kom tillbaka när ni varit tillsammans lite längre, ni är fortfarande nykära och jag tror många begår misstaget att flytta ihop och skaffa barn för snabbt. Annars borde inte statistiken över skilsmässor vara så hög.

Hahaha jag vill gärna läsa ett liknande inlägg från Amanda om ett par år!! Hahahahahaha

100%.. det skulle jag vilja ha en definition på.

Alex jag har fastnat för din blogg det senaste. Älskar att läsa den!
Jag gillar när du länkar till Amanda så där ibland. Då går jag ofta in och läser det med...

Din blogg skänker mig sköna funderingar. Fortsätt LÄNGE!

Ha det fint!

Skyddad verkstad i Stockholms innerstad har nu klonat sig till ytterligare en blogg från familjen bra. Jäsp, Har någon av er livserfarenhet? räkmacka i livet? Tack och hej! Så unga och så gubbtantiga. Tacka vet jag din kära broders blogg, lite mer livsinsikt och passion där.

Skyddad verkstad i Stockholms innerstad har nu klonat sig till ytterligare en blogg från familjen bra. Jäsp, Har någon av er livserfarenhet? räkmacka i livet? Tack och hej! Så unga och så gubbtantiga. Tacka vet jag din kära broders blogg, lite mer livsinsikt och passion där.

Många verkar misstolka Amandas poäng.

Jag tolkar den så här: Det är lönlöst att stanna i ett förhållande som aldrig riktigt har fungerat till 100%, på väldigt länge. Det är inte lönlöst att stanna i ett förhållande för att det _ibland_ inte fungerar till 100%. Det framgår inte så väl, men jag förmodar att det är så hon menar.

Sedan kan jag säga av egen erfarenhet till er föräldrar som anser att man inte borde skiljas för barnens skull, trots att förhållandet är gräligt och bökigt. Det är fruktansvärt mycket värre att ligga och lyssna på ens föräldrar gräla om nätterna, än att de bor isär. Det har sin depressiva process, men något år framåt så mår alla bättre av det.

hej

Många verkar misstolka Amandas poäng.

Jag tolkar den så här: Det är lönlöst att stanna i ett förhållande som aldrig riktigt har fungerat till 100%, på väldigt länge. Det är inte lönlöst att stanna i ett förhållande för att det _ibland_ inte fungerar till 100%. Det framgår inte så väl, men jag förmodar att det är så hon menar.

Sedan kan jag säga av egen erfarenhet till er som anser att man inte borde skiljas för barnens skull, trots att förhållandet är gräligt och bökigt. Det är fruktansvärt mycket värre att ligga och lyssna på ens föräldrar gräla om nätterna, än att de bor isär. Det har sin depressiva process, men något år framåt så mår alla bättre av det.

hej