Att ta sig till festen i helgen var ett riktigt företag. Först höll bussen hem från landet på att krocka med en bil i en farlig kurva. När vi steg av bussen sa chauffören till några passagerare: "Jag tänkte att nu smäller det!" Det var tydligen väldigt nära. Sen när jag kom fram till pendeln stod det att det inte gick någon pendel. Istället hänvisades man till ersättningsbussar. Det var förfärligt varmt inne i bussen och den stod också och väntade i evigheter innan den åkte. Resan hem tog alltså över två timmar. Igen!
Festen skulle vara vid en sjö. Precis när jag skulle gå gick min kasse sönder. Jag fick lov att snabbt rafsa fram en annan kasse att stoppa den trasiga kassen i. När jag låst dörren och tryckte upp hissen så stannade den mitt framför ögonen på mig! Det är lite svårt att förklara, men när hissen var på väg upp till min våning så stannade den liksom halvvägs innan den nått våningen. Så jag fick kuta ner för trapporna. Som genom ett mirakel hann jag till tunnelbanan men när jag kom dit var tåget rejält försenat! Då började jag nästan garva.
Jag hade fått ett nummer på en buss som jag skulle ta. När jag kom fram hittade jag dock inte hållplatsen. Det finns ju tre uppgångar och jag var förstås tvungen att gå upp på två utav dem och upptäcka att det var fel innan jag äntligen hittade rätt. När jag satt mig på bussen blev det klart att denna inte skulle gå ända fram. Men busschaffisen förklarade hur man tog sig till badet. Det var inte så jättelångt, men det var ju så himla varmt och kassen med dricka, badkläder, handduk och necessär var väldigt tung. Och jag som redan sprungit häcken av mig.
Jag ringde Stefan för att få en närmare beskrivning av var de befann sig. Jag hade tittat nere vid vattnet utan att se dem. "Till höger om entrén finns en väg som du ska ta," förklarade han. Hupp. Jag såg en liten skogsstig som jag började knalla utefter. När jag gått en bit in i skogen undrade jag om jag verkligen gått rätt. Jag knatade på en bit till men insåg sen att jag måste gått helt fel. Jag trodde att jag skulle komma ut till någon strandremsa men det hände aldrig. "Nej, nu går jag inte ett steg till!" tänkte jag och satte mig på min jacka på marken i skogen. Jag var så trött och så irriterad och varm och törstig att jag inte tänkte röra mig ur fläcken. Om man bortsåg från att skogen var full med hundra myggor var det riktigt lugnt och fridfullt. Det var skuggigt och fåglarna sjöng, det blåste en och annan sval fläkt. Jag öppnade en medhavd cider och njöt, började nästan skratta. Mobilen ringde och Stefan frågade vart jag tagit vägen. "Jag gick fel, men nu sitter jag här och super och det tänker jag fortsätta med en stund!" förklarade jag. "Jaha..." Han lät som om han tyckte synd om mig, men jag mådde bara bra. Jag drack helt enkelt upp cidern, pissade i skogen och blev stucken av hundra myggor i röven och till slut hittade jag sällskapet.
Det var ett ganska stort sällskap för övrigt. Jag var i stort behov av ett bad och vattnet fanns ju alldeles intill. Jag bara sprang ner i vattnet. Sjön var jättevarm, luktade svagt av avlopp, kryllade av fiskar och översvämmades av svart sjögräs. Men det bekom mig inte det minsta. Stefan kom ner och kollade på mig när jag badade. Själv var han småförkyld och ville inte att det skulle bli värre. Jag fick inte krama honom förrän jag torkat mig.
Väl uppe på stranden igen såg jag att Lisa satt en bit bort och av någon anledning blev det då väldigt svårt att få på sig linnet. Det fastnade på halva vägen i håret m.m. och var omöjligt att dra ner. Det satt som berget och jag slet och drog. Bara för att Lisa kanske kollade på mig just då. Ha ha ha, herregud, hon har liksom den inverkan på folk. Man blir jättenervös av henne!
I alla fall, jag hade ju en hel vintetra (vittvin, jag har fått nog av dåligt rödvin) med mig och den skulle drickas upp till sista droppen. Salle var där också. Han hälsade knappt på mig. Han är fan patetisk. Han är typ nästan 40 år och har aldrig varit tillsammans med en brud i någon ålder som ens påminner om hans egen.
Sen var det någon mupp som pekade på mig och sa namnet på mitt band. Jag ba': "Nu tror jag du har förväxlat mig med någon." Ha ha ha! "Du kan ju inte skämmas för bandet!" sa Stefan. "Jag vill inte snacka jobb på fritiden," log jag och vi tumlade runt och kysstes.
Det var någon brud där som såg ut som och betedde sig som Tina. Glajer, brunt hår, flirtig, snackig, översocial. Jalle pratade med henne och jag frågade sen om det var henne han hånglat med en annan gång. Han sa: "Nej nej nej, jag skulle inte hångla med henne. Hon sov över hos Linus en gång. Ifall en polare haft någon brud, då väntar jag minst ett halvår." Tre minuter senare satt de och hånglade. Hahaha!
Han skulle ut på krogen och träffa några polare sen. Han var full som ett jävla ägg, verkligen! "Nu ska jag dricka sprit! Ja, hi hi hi hi hi!" Och så snackade han oavbrutet. Sen rev han ner en reklambanner i tunnelbanetåget och pratade med främmande människor.