De svenska tjurskallarna - Hela listan!

Själv kan jag få Kapten Haddock-artade utbrott om rummet inte är klart att ta i besittning när jag anländer till bokat hotell.
Så jag ska ju inte säga nåt.
Men det är ändå lite underhållande att tänka på hur gränslöst tjurig en och annan hockeyspelare blir efter ett nederlag.
I någon mån är väl alla förbannade – och ska vara. Den som rycker på axlarna åt en förlust borde köra zamboni istället.
Men somliga kan dölja sin frustration när de möter såna som mig. Andra kan det, i sanning,  inte...
Så:
Här är den utlovade listan på de värsta svenska tjurskallarna i NHL.
1. Henrik Lundqvist, New York Rangers.
–”Tjena Henke...du, VM, har du funderat nåt på det?” Det här är på de allra flesta sätt det mest underbara jobb som finns, men när befälhavare Poromaa hemma i Stockholm frampå vårkanten sett att Rangers vid förlust i nästa match kan missa slutspel och ringer och beordrar den frågan, då önskar jag att jag fortsatt som blästrare på Kramo i Borlänge istället (det trodde ni inte! Men Biffen har många strängar på sin lilla lyra...).  Lundqvist utstrålar kraftiga dra-åt-helvete-vibbar efter vilken serielunkstorsk som helst. När man kommer inklampade i hans hörn med en sådan fråga efter en förlust som hotar hela säsongen, då kan det känns direkt hotfullt. Jag har flera gånger varit övertygad om att jag ska få tugga klubbhandske vilket ögonblick som helst. Men annars är det en trevlig pöjk...
2. Nicklas Bäckström, Washington Capitals.
– Blanda Gävle, Zlatan, Belker i ”Spanarna på Hill Street” och Noel Gallagher. Då får ni en klassik Bäckis efter ett misslyckande. Som i lördags, efter debaclet i Jersey. ”Dom gjorde fler mål än oss”, analyserade han med ton kortare än Martin St. Louis. Sen gick han. Obetalbart.
3. Tomas Holmström, Detroit Red Wings.
–  För det mesta brukar Homer försvinna som ett zetterbergskt handledsskott efter förluster. Men har vi murvlar otur blir vi insläppta i omklädningsrummet så snabbt att han  fortfarande sitter och sliter i nån tejpbit runt fotleden. Då måste man gå fram och försöka säga nåt. Det är  som att prata med en västerbottnisk bergshäll. Som haft en dålig dag.
4. Mikael Samuelsson, Vancouver Canucks.
– Den stora skrällen på listan, inte sant? Samme är ju till vardags en Mariefred-version av John Denver. Men gå fram till honom efter en tung kväll, så får ni se. Saliven skvätter när han med några snabba fraser förklara hur fruktansvärt jävla dåligt laget, och han själv, spelat.
5. Michael Nylander, Washington Capitals.
– Lyssna på Joy Divisons ”Decades”. Som den låter, så ser Nyllet ut i – häpp! – nyllet efter en motig kväll.
* * *
Foppa, vill ni invända. Men han spelar i Modo han. Och under de säsonger jag hade med honom att göra här borta hade den värsta stormen i hans bröstkorg lagt sig. Han var mest snäll mot Biffen, även när frågorna bara handlade om den där fotjäveln . Fast det är klart, det var ju inte som att han svarade i telefon den där kvällen i Philly när han fick matchstraff och hoppade ut i sin SUV och körde hem innan matchen var över...
Sudden kunde också möta omvärlden med mordisk blick när Henke bestulit honom på för många mål på Garden, men som lagkapten i hockeylagens hockeylag var han ju ändå tvungen att svara på frågor.
* * *
Bilden ovan är från en T-shirt jag fick av mina kompisar Bullen och Grängesarselet under en roadtrip i Mojave-öknen i somras.
De tyckte att den sa något om mig.
* * *
Det här kan mycket väl vara den roligaste hockey-videon någonsin.
LIF-Andersén vill leka Ovetjkin och det går...inte så bra.
Om Bäckis, eller någon som känner honom, till äventyrs läser det här måste – MÅSTE! – han se till att nummer 8 får se det.
* * *
Obarmhärtig rubrik i Post idag:
Rozsival must go.
Brooksie tycker att Rosie varit så usel under inledningen av säsongen att Sather bör dumpa honom och samtidigt skapa lite utrymme under lönetaket.
Man får hoppas att PR-killarna sett till att det inte ligger några Post och skräpar i omklädningsrummet efter träningen där uppe i Tarrytown.
* * *
Måste återigen få tipsa om Jens Bergenströms blogg i Dalarnas Tidningar.
Den är en klassiker.
* * *
Jag går och tänker på OS mest hela tiden och i går slog det mig plötsligt:
Vilken lägen The Kron Wall of Pain kommer att få när Tre Kronor möter såna som Tyskland och Vitryssland.
I de lagen finns det rimligen forwards som inte har förstånd att hålla huvudet högt i alla situationer.
Ojvoj.
Tur matcherna går nattetid i Sverige. Annars hade Albert Svanberg fått införa åldersgräns...
* * *
Florida intar Garden på lördag.
Det är inget lag som får Biffen att hjula nerför 34:e gatan precis, men såvida inte min upper body injury förvärras jag kommer ändå att vara på plats.
Tills dess hänvisar jag till Big Papa Wennerholm, som i natt rapporterar från Ottawa.
Later, folks.