Playoff Race på Manhattan, del 5 - The End

Känslan består:
Rangers missar slutspelet för första gången sedan Henke kom till New York.
Ja, Habs ser bättre ut än på flera år och kommer att kunna jävlas lite i slutspelet – i synnerhet om de håller den sjätteplats de nu erövrat och slipper Washington och Pittsburgh.
Så att förlora mot dem är i sig ingen skam.
Men samtidigt. Om man jag jagar slutspelsplats, spelar hemma och inte får iväg mer än elva skott på två perioder – då klarar man inte av.
* * *
Crosby-mannen får några skitslängar till, förstås, men sen vänder Gris-Olle uppmärksamheten mot hemmahjältarna istället.
Sista sekunderna buar han så det fladdrar i kavajryggen på bloggen. Sen kommer några ”Fire, Slater” som slutkläm och därefter går Gris-Olle hem.
Gonatt, världsmetropolen...
* * *
Det tål att påpekas att Boston – med tre poäng tillgodo – har en match mindre spelad också.
* * *
Jag behöver inte ens berätta –  ni vet hur det ser ut i Rangers omklädningsrum.
Henke sitter i sitt hörn och stirrar tomt framför sig och ingen vågar sig fram förrän han tittar upp och muttrar ”är det mig ni väntar på? Nå, let's go”.
Börjar bli ett aningen tröttsamt scenario. Jag har inte sett en glad Lundqvist sedan...ja, det var nån gång innan OS.
* * *
Som jag minns saken hörde Scott Gomez till de som alltid försvarade Page Six Sean under sina år i den här hallen.
Det hade han  inte mycket för under det där gurglet på slutet ikväll...
* * *
Jag går inte dit själv, men Tårtan är tydligen riktigt tjurig på tredje statsmaktens representanter under presskonferensen.
Jamenvisst, allt är förstås deras fel. Som vanligt.
* * *
– Det blir krig.
Så beskriver Henke fortsättningen av grundserien.
Ja, det bör det nog bli.
Förmodligen avgörs Rangers öde under de närmaste dagarna, i matcher mot Blues hemma på torsdag och – framförallt – mot Bruins borta på söndag.
Slutar de båda med förlust kan nog målvaktsstjärnan ringa ner och be nån förbereda lägenheten i Miami för besök i mitten av april.
* * *
Jag är inte ensam om att gilla Paul Mara. Så fort han dyker upp i environgerna utanför sitt gamla omklädningsrum blir han omringad av materialare, PR-tjommar och lagkamrater som vill tjabba med honom.
Jag tycker det är lite fint att se.
* * *
Ja, John J. Bergfors vill jag förstås prata med ikväll. Problemet är att han inte direkt kastar sig på svara-knappen när man ringer. Det tar ett tag att få bort gamla Devils-traditioner...
* * *
Titta, Dallas sprattlar till, trots allt. Och Grosse – tillbaka efter ryggskadan – har scorat.
* * *
Det var alltså en Rangers-spelare som själv sparkade in pucken vid 1-2-målet.
– Vi spelade inte bra, men hade ändå chansen att vinna. Då känns ett sånt mål extra tufft, säger Lundqvist.
* * *
Själv tror jag att de lag som nu ligger på slutspelsplats också är de vi får se i playoff. Möjligen kan Calgary krångla sig in i väst, men i så fall på Nashvilles bekostnad. Inte kan Wings släppa taget när de nu äntligen fått lite fast mark under fötterna.
* * *
Nä, Brooksie och Tårtan har fortfarande utbytt en fras sedan the showdown i Philadelphia.
Det är Greenburg som går på presskonferenserna, sen prickskjuter beat reportern på distans.
Tror ni Rangers PR-avdelning vill ha det så?
Garanterat inte.
* * *
En gång till då (sorry, petit annabanan...):
Lakrits, lakrits, lakrits!
* * *
Okidoki, tack för ikväll. Vi hörs senare i veckan.