Lättnadens derby i New York City, del 5 - The End

NY Rangers – New Jersey 2-0 (Slut)
* * *
– Var publiken inte nöjd? Jag tyckte det lät som att de skrek ”boooring, booring”, säger en förbryllad Hagelin och rättar till The Broadway Hat.
Nej, Carl, de skrek ”Maaaaaarty, Maaaaaarty” – som de på ren rutin plägar göra när historiens bäste målis kommer över floden.
Det här var i själva verket den minst boring match Garden-publiken sett på hela säsongen.
Trots målsnålheten, trots de får skotten och trots bristen på chanser.
Den hade ju allt annat istället. Nerv, temperament, tempo, brakande närkamper, dåligt humör och slutspelsstämning på läktarna.
Jag tackar å det hjärtligaste för det showen. Exakt vad doktorn hade ordinerat efter det frustrerande trading-fiaskot.
* * *
Oh yes, skånske Hugosson. Jag har varit hos Rick och Big Hoss och Chumley och tittat.
Nästa gång ska jag köpa nån av alla Rolex jag föreställer mig att du varit där och pantat!
* * *
Det är en liten filur som under varje presskonferens försöker impa på Tårtan med förment initierade utläggningar om taktiska drag coachen gjort under matcherna.
Det går inget vidare.
När han efter derbyt återigen börjar med nån smartass-teori om hur kvällens taktik avbryter Tårtan tvärt.
– Coachar du nu igen? Kom igen, har du en fråga?
Ouch.
* * *
Springer på Adam Larsson i korridoren utanför Devils tysta omklädningsrum – och han är rätt glad
– Den här matchen kunde slutat roligare, men det är fruktansvärt skönt att kunna spela igen. Det var otroligt trist att vara skadad. Och så var det rätt häftigt att få lira i den här arenan, säger han och ser sig imponerat om.
Japp, Garden kallas inte the woooorlds's most famous arena utan anledning.
* * *
30 segrar – för sjunde säsongen i rad.
Med det är Kung Lundqvist historisk. Ingen annan målvakt i NHL-historien har vunnit 30 matcher under var och en av sina första sju säsonger i ligan,
Mäktigt. Hoppas det skålades högljutt på Tiny's efteråt.
* * *
Mja, vem det nu var som frågade om min fantasi-trejd: Det handlade ju inte om att lämna New York frivilligt. Det handlade om att bli trejdad. Av ordförande Brooksie. Det hade jag nånstans gillat ändå...
* * *
Grattis, Frankie Frankenstein. Du fick se säsongens mest underhållande match. Därmed bör sorgen över att du inte såg mig vara hanterbar, tycker jag.
* * *
Tårtan är, visar det sig, också glad över att det inte blev några fläskiga trejder idag.
– Jag har hela tiden sagt att jag gillar den här hockeyklubben. Vi har inte uppnått någonting längre och vi har en lång väg kvar innan vi gör det, men vi är på rätt spår. Jag måste säga att jag aldrig tränat ett så tajt lag. Sammanhållningen i omklädningsrummet är den bästa jag upplevt. Därför känns det bra att de här killarna får fortsätta tillsammans resten av säsongen, säger han.
Intressant, eller hur?
* * *
Tro på fan om det inte ligger en ny Hockey News och väntar i postfacket när jag kommer hem, komplett med en lång och, som det verkar, utmärkt Jonathan Toews-intervju.
* * *
Nu är det här arton timmar långa arbetspasset över och Biffen är, kan jag meddela, mör.
Tack som fan för att ni var med, vi hörs inom kort.