Live från Sopranoland, del 6 - The End

Vancouver–Detroit 3-4 (Slut, straffar)
* * *
Red Wings la sig något dubiöst på försvar efter de två inledande mästarperioderna och tvingades till slut till straffavgörande för att få bägge poängen.
Men det känns riktigt att de till slut vinner, blir första lag att spränga 70-poängsbarriären och plötsligt rycker i toppen av tabellen.
Så länge de höll sulorna på gaspedalen var de väldigt, väldigt bra i kväll.
Jag kan redan förnimma den doft av bläckfiskslem som bara står att finna i The Joe framåt sommaren...
* * *
Ska vi gissa att Sam Gagner hamnar rätt högt på nästa Biffen-lista?
Åtta poäng i en och samma match...det är ju sinnessjukt.
Ingen har gjort det sedan Mario Lemieux fullbordade sin tredje (!) åttapoängsmatch i april 1989 – alltså för 23 år jädra år sedan.
– Nej, det händer ju inte längre. Det var på 80-talet, när matcherna ofta slutade med sådär stora siffror, det kunde inträffa. Åtta poäng...det är ju inte klokt, säger Lidas när jag talar med honom på telefon efter seriefinalen i Rogers Arena.
* * *
Det ligger ännu en ny Hockey News och väntar och postfacket när jag kommer tillbaka från Newark.
På omslaget:
Erik Karlsson.
Rubriken till det sexsidiga reportaget inne i tidningen lyder ”King Karlsson” och i en nedryckare – en sån liten rubbe insprängd mitt i texten – säger Spezza att svensken är den bäste skridskoåkare han någonsin spelat med.
Det låter som att man kommer att somna med ett patriotiskt leende på läpparna efter att ha läst den blänkaren.
* * *
Ni såg vad som hände i tredjeperren i Vancouver va?
Vigneault särade på bröderna Sedin.
Hur ofta har man sett det?
– Jag tror aldrig jag varit med om det under alla år jag mött dem här borta. Det var en liten skräll, säger Lidas.
Indeed.
* * *
Ja, det här var ju en synnerligen trevlig comeback-kväll.
Tack för att ni var med, vi hörs igen i helgen.