periferin

I alla dess former. Förstår mig inte på dem. Av de jag har träffat de senaste åren och där det inte har fungerat, har de flesta hört av sig i efterhand och velat träffats. Varför dög jag då inte när vi var tillsammans?

Nu har jag en man som är en underbar människa. Tror jag. MEN, jag vet inte om han har mig som tidsfördriv eller om han verkligen vill ha mig. Hur vet man? Han säger inte att han älskar mig, bara att han inte har tyckt om någon så mycket på 15 år. Han är relativt nyseparerad, snart ett år sedan, är det för tidigt att hoppas?

Jag ger snart upp allt. Jag orkar inte kämpa och hoppas.

M.

Jag sa senast igår att jag inte behöver skriva här för jag mår så bra. Skit.

Jag förstår inte varför jag inte lyckas få ett normalt förhållande att fungera. Jag ger upp. Orkar inte mer.

/M.

... undrar hur du har det. Jag hoppas du är lycklig.

/M

Det har hjälpt tidigare. Hjälper det nu? Att pränta ner ord här rensar hjärtat. Eller?

Hur människor kan vara så oerhört elaka är mig svårbegripligt. Jag kan själv vara det, jag är inte något helgon. Men varför någon bygger upp en helt osann bild av inget, för att kunna uttrycka sin egna frustration och för att göra illa en annan medmänniska som faktiskt bara vill väl?

Vad har jag gjort i detta livet för att aldrig någonsin kunna få vara riktigt glad?

M.

EFTERLYSES!

Jag är urkass i köket, tycker det är dödens och vill att det ska vara billigt och enkelt!

m.

kan jag känna att jag blir av min dotter. Inte alltid, men väldigt ofta. När jag kom hem idag så fick jag slängt i ansiktet att ända sedan jag och min exman skilde oss så har jag inte behandlat dem som jag ska, jag har inte gett dem det de behöver. Inte den maten som de ska ha. Sedan efter det en harang om att hon vill att jag ska dö så hon kan få bo hos pappa.

Jag orkar inte. Orkar inte. Bup är uteslutet. Kanske jag som ska läggas in istället? Först skilde jag mig från skiten sedan fick jag en unge med exakt likadant uppförande gånger 10.

m.

vad det är gott med frukost, kan inte sluta äta. Måste banta. Hur kul är det på en skala?

m.

... VARFÖR blir det för det mesta underkläder det första de tänker på då???

m.

och allt är som det alltid varit... jag känner mig olycklig.

Allt handlar om det vanliga men det är väl det livet handlar om. Kärlek, vänner, barn och jobb?

Jag bröt med den förra mannen, eller, det rann ut i sanden. Jag blev förbannad på hur han behandlade mig- som ett barn och det tål jag inte. Så helt apropå från ingenstans dök HAN upp. Vi kände varandra för många år sedan när jag var tonåring, men har inte setts sedan dess. Han bor nästan 60 mil från mig och inte någon av oss har möjlighet att flytta. Vad fasen gör jag? Jo, försöker hitta anledningar att inte fortsätta, anledningar som gör att jag inte ska bli sårad. Sjukt. Kan inte släppa den förra mannen helt heller, det är också sjukt. Blir svartsjuk när han lägger upp bilder på tjejer på f.b, precis det han är ute efter antar jag. Fan.

Jag är en salig röra hela jag. Innerst inne vet jag vad jag vill, men kan inte få det på minst 10 år. Fan.

Har inte råd att åka fram och tillbaka varannan helg, så vad gör jag??? Måste dessutom träffa den förra mannen för att hämta mina saker som jag har kvar hos honom. Jobbigt.

m.

Nya upplevelser, nya känslor, nya kraschlandningar.

Dagarna flyter på, ser endast på barnen att tiden går så fort. Själv känner jag mig inte alls gammal. Jag har insett att det finns oärliga människor i de man trodde var altruistiska. Jag har upptäckt konsten att säga nej. Jättejobbigt, men skönt. Jag har lärt mig att vända bort huvudet för att inte ta in allt jag inte vill.

Jag söker fortfarande efter "the one". Kanske har jag funnit honom, kanske inte. Det visar sig. Något jag lärt mig också är att ta en dag i sänder. Man vet aldrig vad som händer.

Jag mår bra. Relativt. Om drygt två veckor åker jag iväg på ytterligare en förhoppningsvis givande minnessemester. Atlanta. Så den här sommaren ser ut att bli bra även den.

Jag skriver väl den dagen jag känner att jag behöver det. Den dagen då det hjälper och det tröstar mig. :)

m.