Livet går vidare.

Nya upplevelser, nya känslor, nya kraschlandningar.

Dagarna flyter på, ser endast på barnen att tiden går så fort. Själv känner jag mig inte alls gammal. Jag har insett att det finns oärliga människor i de man trodde var altruistiska. Jag har upptäckt konsten att säga nej. Jättejobbigt, men skönt. Jag har lärt mig att vända bort huvudet för att inte ta in allt jag inte vill.

Jag söker fortfarande efter "the one". Kanske har jag funnit honom, kanske inte. Det visar sig. Något jag lärt mig också är att ta en dag i sänder. Man vet aldrig vad som händer.

Jag mår bra. Relativt. Om drygt två veckor åker jag iväg på ytterligare en förhoppningsvis givande minnessemester. Atlanta. Så den här sommaren ser ut att bli bra även den.

Jag skriver väl den dagen jag känner att jag behöver det. Den dagen då det hjälper och det tröstar mig. :)

m.