31 juli 2010

och allt är som det alltid varit... jag känner mig olycklig.

Allt handlar om det vanliga men det är väl det livet handlar om. Kärlek, vänner, barn och jobb?

Jag bröt med den förra mannen, eller, det rann ut i sanden. Jag blev förbannad på hur han behandlade mig- som ett barn och det tål jag inte. Så helt apropå från ingenstans dök HAN upp. Vi kände varandra för många år sedan när jag var tonåring, men har inte setts sedan dess. Han bor nästan 60 mil från mig och inte någon av oss har möjlighet att flytta. Vad fasen gör jag? Jo, försöker hitta anledningar att inte fortsätta, anledningar som gör att jag inte ska bli sårad. Sjukt. Kan inte släppa den förra mannen helt heller, det är också sjukt. Blir svartsjuk när han lägger upp bilder på tjejer på f.b, precis det han är ute efter antar jag. Fan.

Jag är en salig röra hela jag. Innerst inne vet jag vad jag vill, men kan inte få det på minst 10 år. Fan.

Har inte råd att åka fram och tillbaka varannan helg, så vad gör jag??? Måste dessutom träffa den förra mannen för att hämta mina saker som jag har kvar hos honom. Jobbigt.

m.