Senast Skrivet
- Slaget om Hudson River, del 31
- 2012-05-26 04:56
- Slaget om Hudson River, del 30
- 2012-05-26 04:39
- Slaget om Hudson River, del 29
- 2012-05-26 03:58
- Malin Åkerman blir Debbie Harry
- 2012-05-26 03:16
- Slaget om Hudson River, del 28
- 2012-05-26 02:56
- Slaget om Hudson River, del 27
- 2012-05-26 01:33
- Man eller mus?
- 2012-05-26 00:55
- Sarah Dawn Finer avlämnar Sveriges röster
- 2012-05-26 00:17
- Mister Lordi lämnar finska röster
- 2012-05-25 23:47
- Poängavlämningen repas
- 2012-05-25 23:31
- Så här ser en "nyhetstidning" ut i Baku
- 2012-05-25 23:19
- RUNNING BEATS.
- 2012-05-25 23:14
- Polen och brasseligan
- 2012-05-25 23:09
- Bra energi, Moldavien
- 2012-05-25 22:58
- Ännu en limousinfilm
- 2012-05-25 22:57
periferin
om allt och inget innanför och utanför murarna
Senast skrivet
Arkiv
Män
I alla dess former. Förstår mig inte på dem. Av de jag har träffat de senaste åren och där det inte har fungerat, har de flesta hört av sig i efterhand och velat träffats. Varför dög jag då inte när vi var tillsammans?
Nu har jag en man som är en underbar människa. Tror jag. MEN, jag vet inte om han har mig som tidsfördriv eller om han verkligen vill ha mig. Hur vet man? Han säger inte att han älskar mig, bara att han inte har tyckt om någon så mycket på 15 år. Han är relativt nyseparerad, snart ett år sedan, är det för tidigt att hoppas?
Jag ger snart upp allt. Jag orkar inte kämpa och hoppas.
M.
4 kommentarer
barbis
periferin
periferin
Möjigheten att kommentera är avstängd av bloggens ägare
barbis
9 april 2011, kl 12:57
jo du...du orkar.han kanske behöver lite längre distans till sitt äktenskap...en varm kram från mej
periferin
9 april 2011, kl 20:19
Tack du underbara..
Kan
9 april 2011, kl 15:39
Vet inte, men gifta och män skilda mindre än två år är tyvärr samma sak. Självklart kanske det inte gäller alla skilda män, och kvinnor, Men att genomgå en separation är en långdragen prosess där man faktiskt inte kan uttala sej om slutet. Många känslor ska bearbetas. Risken finns alltid att man går tillbaka till sin partner, alltså är det rena lotteriet om man börjar träffa någon som inte är klar med sitt tidigare liv. Och tro mej, dom flesta fattar det inte själv innan exet kommer gråtandes och man förenas. Det bästa är nog att träffa personer som gjort upp med sitt förflutna och är trygga i sej själv, tyvärr. Varför 2 år då? ja det är ungefär tiden det tar att komma över, plus lite mer tid i att landa som egen person.
periferin
9 april 2011, kl 20:20
usch, vad deppigt...