Det är lustigt. Mitt hål i hjärtat. Det har inte alls besvärat mig den senaste tiden. Livet har flutit på. Det har gått av bara farten. Jobb och politiskt uppdrag i ett svep. Och jag trivs, jag trivs som fisken i vattnet. Som kräftan i lervällingen, som lejonet på savannen. Jag gillar att ha fullt upp. Jag gillar att jag har energi att ta tag i saker och ting.
Jag får mer gjort nu än vad jag fick när jag bara satt med universitetsmeck. Men det är klart, jag har varit dålig på att blogga. Urusel. Men det har sina förklaringar. På dagarna har jag suttit i ett kontorslandskap med full insyn för alla över vad som sker på min skärm. På kvällarna har jag ägnat mig åt viktigare saker, som vuxensnusk och barnlekar.
Men nu, nu har jag fått en superbra ny plats där jag är lite avsklijd. Så nu kan jag blogga igen. Jag hoppas bara att ni förlåter mig och kommer tillbaka till mig.
Zmilla
yrvaedret