Persefone förundras över sin egen munterhet.

Jag har precis gått igenom ett personligt trauma skulle man nog kunna säga. Ett beslut var tvunget att tas och det var oundvikligt att detta beslut skulle ge oönskade konsekvenser oavsett i vilken riktning beslutet tog. Eller det var väl jag och Daniel som tog beslutet gemensamt.

Det var en sådan situation där man inte riktigt kunde rådfråga någon för ingen ville ge ett råd. Vi kände oss rätt ensamna och rätt vilsna. Vi vägde det ena mot det andra och pratade och pratade och pratade. Till slut var vi enade över vad vi skulle göra och ett beslut fattades.

Jag var säker på att oavsett vad vi skulle välja skulle det resultera i en viss dysterhet och säkerligen ångest.

Nu är beslutet taget. Och jag mår bra. Daniel mår bra. I helgen har jag skrattat med hela själen och druckit champagne i sann Paris Hilton-anda.

Jag tror att en del av mina själs sår har läkt. Jag tror också att jag vet vem jag har att tacka för det. Jag tror att eftersom vi kan ta svåra beslut ihop kan vi klara allt.