I love you, Truly, Madly, Deeply

Det började en kall vinterdag i slutet av januari. Det slutar med detta. 265 inlägg har det blivit. Ett x antal stavfel. Någon mysko meningsbyggnad.

Många gånger har jag varit för ivrig, sprungit offside, varit för bollkladdande. Andra gånger har jag varit inne i ett flow, dragit 4-5 gubbar för att sedan avsluta perfekt.

Lägstanivån har varit låg, högstanivån har varit ok.

Trots brister i många delar av spelet är det en egenskap som aldrig saknats. Hjärta. Hjärtat har alltid funnits där, även de gånger då jag stressat iväg något mindre bra. Det är jag nöjd över.

Men samtidigt, hur kan man inte visa hjärta för en liga som får en att ryckas med på ett så påtagligt sätt? Den berör på så många plan, den skakar liv i en, den får en att vilja ha mer.

Om Allsvenskan är Tomas Ledin så är Premier League Sex Pistols. Mindre mellanmjölk, mer Redbull vodka.

Rule Britannia.

Ibland har det funnits tid för skratt ,det har bl.a. skrivits om tandborstar, asset stripping for dummies, Wash and Go, kullerbyttor, bollpojkar, öl, David Sullivan, mysko huvudbonader, engelska landslaget , poker m.m.

Ibland har funnits tid för sorg, vi har lidit med Dunne, sörjt med Ramsey, känt medlidande med Liverpool och Pompey, mått dåligt med Rafael.

Men sorg är inte bra i för stora mängder.

Därför har vi lyssnat på musik för att dämpa smärtan. John Barnes rappade, Jose Mourinho sjöng en vacker ballad, Phil Brown skrålade och plötsligt mådde vi bättre.

Det har varit några fantastiska prestationer under säsongen, att nämna alla blir svårt men vi måste notera Leeds, Crystal Palace och Pompeys framfart i FA-cupen, tre vackra sagor ihopklumpade i en gammal men ack så förtrollande turnering.

Och hur ska man kunna glömma Fulhams resa i Europa? Magiskt är bara förnamnet då vi beskriver Roys Eurotrip.

Givetvis ska vi också hylla årets mästare Chelsea. De har förvisso haft tuffa perioder. bl.a. tappade poäng mot Hull, förlust mot City och en blytung förlust mot Spurs.

Men de har alltid rest sig, i slutändan är det det mest kompletta laget som vinner. Chelsea anno 2010 är kanske inte bättre än någonsin men de är roligare än någonsin.

Med tre lag - om inte Spurs klantar sig i kvalet - i CL nästa säsong samt ett lag i final i årets Euro League visar London att staden är fotbollens Mecka.

Och framtiden ser ljus ut, för London, för England.

Det bästa sparar vi till sist. Fansen. De älskar inte bara fotbollen i sig, de älskar hela karusellen, de följer lagen som om de vore deras barn. Liv vigs åt detta.

De sjunger, de hånar och de skriker. Framförallt så har de har en tendens att stå bakom laget i vått och torrt, de lämnar inte sin kärlek i sticket.

Det gör dock jag. Nu lämnar jag min kärlek, denna blogg. Varje läsare och varje kommentar har bidragit på sitt lilla sätt. Det har varit ett nöje helt enkelt.

Vad kände ni?

Sommaren knackar på dörren. Ett VM ska spelas. Den något sega transferperioden ser sin start. Till hösten kanske vi ses på något sätt, vem vet?

Tills dess, I love you, truly, madly, deeply.