Om missnöje och misstro

Den taskiga uppdateringen av den här bloggen handlar inte om att jag inte har något jag vill skriva. Jag har alltid något jag vill skriva om. Men det är inte alltid jag känner att jag kan fånga den röda tråden. Och den röda tråd jag jagat sista åren är flyktig, byter skepnad och visar sig ofta vara kulisser och luftslott.

I min egen Verkliga värld, som jag kan ta på. I den rättsprocess jag driver för min sjukersättning har det visat sig att det inte går att lita på våra egna myndigheter. De myndigheter som vi har skapat och utvecklat för att ge samhällsservice till medborgarna i det här landet. Där korruptionen och rättsövergreppen i mitt fall skyddas av Staten Sveriges Riksåklagare.

Och när jag drog i de röda trådar jag hittade, blev jag uppsökt av en Farbror (väldigt lik bilden på http://liljensparre.blogg.se/frimurare f ö), som i omskrivna ordalag lät meddela att jag skulle vara glad att jag inte var född på Manillas soptipp och att jag var missnöjd p g a att jag är en bitter alkoholist.

Den tråden som utlöste denna händelse var sannolikt min lilla bloggbetraktelse över Palmemordet där jag efter en analys pekade ut vittnet Lars Jeppsson som möjlig medverkande i mordet ( se inlägget här  )

Mer info för den intresserade grävande journalisten (HALLÅ VAR ÄR NI?) är att Adriana Lender, generaldirektör för FK, har uttalat sig i mitt ärende med att det här är en väg "jag själv har valt". (istället för att själv låta utreda kriminalitet inom FK). Så kan hon ju säja när RÅ klappat henne på ryggen.

Till sist. Rubriken. Den har jag mer eller mindre snott från Leif GW Perssons hemsida .

Det är en smula ironiskt. Att den prisade författargöken GW, med sina officiella åsikter, enligt min mening, är medskyldig till det korrumperade myndighetssverige som vi har i dag.

Jag misstror.  Och den misstron delas av många, bl a Sven Anér. Och missnöjet är en suring som GW också är tvungen att slicka på. Tills han väljer ett annat godis.