Här - ändå

Tekniskt strul igår, alla Goodiebagtjejer kunde inte regga. För att allt ska vara rättvist så kör vi två rankingbaserade turrar nästa vecka. Då får man verkligen vara koncentrerad. Idag är jag på mitt älskade kontor, gud så underbart det är och oj vad mycket jag får gjort. Helt ensam med mina flinka fingrar och en påse varma koppen, kan livet bli bättre?

Snöigt idag. Borstar av bilen som fått en p-bot och lyssnar på spotify.   Jag borstar och tårarna rinner. Idag är en speciell dag för mig, min första man Francois skulle fyllt 50 år idag. Jag tänker på honom och allt vi gjort och sagt, alla bråk och all värme. Lyssnar på Renaud som alltid stod på i lägenheten i Paris, lyssnar, skrapar snö och snorar.

Saknad, men i mitt inre visar jag honom allt som händer, vad barnen säger, hur fina de är, hur flickvännerna ser ut, hur hans mamma grälar på sin syster och stickar – som vanligt. Hur hans pappa spelar boule med tonton Robert och om hans systrar som umgås så tätt. Han hade skrattat åt mig och mitt tränande, han hade blivit arg på konstiga saker och sedan ändrat sig, han hade skojat och haft glimten i ögat och jag hade förstått humorn. Att vi var skilda spelar ingen roll. Han var en person som jag känt så nära sedan jag var väldigt ung. Saknad, längtan efter att visa, berätta, dela och bara få hålla om. Att mina pojkar kunde få ha honom här. Bara det.

Jag delar med honom även om han inte är här. Jag delar och känner att han är närvarande, han tröstar, skämtar, klappar och ger oss styrka. Och jag undrar hur han har det och vad han tänker om allt. Han är med ändå, till och med vid pokerbordet. Han skulle älskat min poker och hejat på mig. Och jag hejar på honom, hela tiden, varje dag.