Mental yoga

Många pratar om det där, många kollar väl, men jag orkar inte, tycker att det är så uselt, snabbspolade några låtar på youtube. Ranelid är konstig med sitt svulstiga ego, den enda som var nåt att ha i hans låt var ju Sara Li. En Pajas, han Ranelid, kollade lite för att hålla mig informerad, drabbades av akut narkolepsi.

Livet är för kort för att kolla Ranelid, Love generation och vad de nu hetet,  för kort för mitt timglas i alla fall. Man har några ynka år här på jorden och då vill man ju inte gofa bort tiden. Känslan av att inte vilja gofa tid blir starkare för vart år. Ska jag se den här filmen? Eller det här programmet? Eller ska jag ägna mig åt detta en hel kväll? Ska jag ta den där fikan? Jag vill ha något, jag vill att saker ska leda till något. Ett intressant samtal, en kunskap, en vinst eller ett välbefinnande i stunden. Man skulle kunna kalla det för en slags girighet. Välbefinnande är ju en personlig upplevelse, känner man välbefinnande när man kollar melodifestivalen är det toppen.

Jag var på Bröllop igår, fantastiskt och vackert och sprängfyllt med intressanta människor. Vi var tvungna att gå tidigt eftersom barnvaktstiden var begränsad. På den festen hade jag verkligen velat stanna och umgås. Värt.

 Fick nio mess från halvstor dotter: kom kom kom kom etc. Hämtade, nattade och hamnade på cashbordet och det ger mig välbefinnande och det är ju värde i sig. En slags mental yoga. Ikväll yogar jag på Goldrush och Jaga Magda. Kom och yoga med mig. Jag hoppas på mirakel.