Senast Skrivet

Slumpa en blogg

Klart Hägglund ska skippa Pride

Man ska aldrig underskatta sommartorkans förmåga att göra snackisar av icke-nyheter. Åter i civilisationen efter några dagars verklighetens folk-semester på Öland (där mitt mobila bredband ägnade sig åt diverse maskningsaktioner) noterar jag att flera medier förvånas över att Kristdemokraternas Göran Hägglund väljer bort partiledardebatten på Pridefestivalen.

Intressant är även den kritik som RFSL-ordföranden Ulrika Westerlund framför mot KD-ledaren. Kutymen är ju annars att man beklagar, men inte fördömer, när någon avböjer ens inbjudan. Men i Westerlunds värld är Pride inte längre en möjlighet utan en skyldighet, närmast liknande en pilgrimsresa, för Sveriges alla politiker.

Till saken hör att Hägglund, till skillnad från Göran Persson, faktiskt har besökt Pride och deltagit i festivalens partiledardebatt. Den gången var det inte så många som brydde sig om att lyssna till vad han faktiskt hade att säga. Istället bemöttes Hägglund, trots att han var en inbjuden gäst, av burop och glåpord. Att han denna gång väljer att inte ägna en heldag mitt under brinnande valrörelse åt en fientlig och dessutom svårt ohyfsad publik är knappast förvånande.

Jag brukade älska Pridefestivalen. Utöver intressanta seminarier och debatter har veckan alltid innehållit goda möjligheter till fest och mingel. Det innebar att festivalen blev folklig, att synen på sexuella minoriteter kunde normaliseras och fördomar bekämpas. Jag inte bara hoppades, utan trodde, att frågan om enskilda människors sexuella läggning kunde bli en icke-fråga.

Men i stället för att glädjas över sina egna framgångar valde RFSL att radikaliseras. I stället för att bara låta pingstpastorn Åke Green visa upp sig i all sin inskränkta dumhet polisanmälde de honom, och skapade på så vis en yttrandefrihetsmartyr. I stället för att glädjas åt den könsneutrala äktenskapslagen valde de att kritisera det faktum att den nya lagen inte tvingar präster som av religiösa skäl inte vill viga samkönade par att göra detta. I stället för att tacka de företag (Volvo, Ikea, H&M) som tidigare sponsrat Pride valde de att anklaga företagen för homofobi när dessa valde att lägga sina pengar någon annanstans.

Och detta är vad Pride och RFSL har börjat urarta till. Från kamp för rätten att slippa stå i en skrubb och skämmas, till angrepp mot vad de hävdar att andra står för, med målet att själv få vara den som pekar finger. Från mobbad till mobbare.

Göran Hägglund har i denna verklighet inget att hämta på Pride, och har därför ingen anledning att medverka där. Rimligen har han ingen skyldighet att infinna sig för att spela rollen som allmän spottkopp. Eller kommer vi få se motsvarande svarta rubriker nästa gång Lars Ohly väljer att inte kampanja hos Svenskt Näringsliv?

17 kommentarer
marie
17 juli 2010, kl 15:48
Ett litet experiment: byt ut Pride mot kvinnodagen eller första maj istället, så får vi se vad som händer.

Ser det lika bra ut? Trodde väl inte det heller. Enda anledningen till att representation inte kan "påtvingas" på Pride är för att författaren tycker att hbt personers rättigheter inte är viktiga, en Icke- nyhet. Skulle kvinnorörelsen kanske nöja sig med att titta på om någon präst hade hävt ur sig något i stil med att kvinnor är synden själv och snäppet över djur? Skulle antirasistiska nätverk kliva åt sidan för för portvakter som vägrar släppa in människor med en mörkare hudfärg?

Det är uppenbart att Johan ser avvikande könstillhörighet eller sexualitet som något overkligt, ett val som man gör eller en hobby som man håller på med inom RFSL. Varför i hela fridens namn skulle han annars likna RFSL med svenskt näringsliv? Varför skulle han annars ihärdigt vidhålla att vi ska nöja oss med de smulor som samhället kastar åt oss, medan alla andra organisationer och partier gapar efter mer och mer utan att någon protesterar? Faktum är att hbtvärlden fortfarande väcker anstöt och människor, och detta utnyttjar Johan för att dölja denna dubbelmoral. DET är mobbing i dess sanna form.
Johan Ingerö
17 juli 2010, kl 17:59
Marie,

I stället för att spekulera i vad du tror att jag tycker; varför inte helt enkelt bemöta det jag skriver här? Vad, exakt, menar du att Göran Hägglund ska göra på Pride? Vill du debattera som en vuxen föreslår jag att du diskuterar i sak i stället för att skapa halmgubbar.
Viktor
17 juli 2010, kl 18:15
Jag apploderar för din briljans Johan, bra talat. Håll dig till ämnet och framför allt fakta Marie, du brister i trovärdighet ..
Emilia J
18 juli 2010, kl 14:06
Marie, du har glömt att det finns HBT-personer som tycker RSFL har gått för långt och inte längre representerar dem. Som jag, då.

Majoriteten i min omgivning tycker att Pride-festivalen blivit ett enda jippo som bara framställer HBT-personer som läderbögar och fjollor. Jag lever vilket Svenssonliv som helst och vill inte att min kärlek till min fru ska förknippas med sånt. Vi är som vilket par som helst.

Personligen stödjer jag Hägglunds beslut att inte närvara på Pride. Vi går inte dit heller. När man valde att portförbjuda SD gick man för långt!

Pride borde ha lärt sig att man ska vara tolerant. Vi HBT har länge varit utestängda och blivit bemötta med intolerans - nu gör man alltså så mot andra?

För hur i helv... är det tolerant att fördöma någon som tackat nej samtidigt som man portar någon som VILL vara där (hade SD varit helt homofoba hade de inte ens brytt sig om Pride, men de VILL). Sug på den du...!

/Stolt flata med svensson-liv.
Marie S
18 juli 2010, kl 16:04
Johan: Jag ber om ursäkt för det starka språket. Hägglunds Personliga framträdande bryr jag mig inte om. Det är ditt förminskande av Pride och det underförstådda kravet på att sitta tyst när den konservativa opinionen spyr galla över hbtmänniskor som gjorde mig upprörd. Lägg märke till att du bara talar om Hägglund i mindre än halva artikeln, medan resten handlar om RFSLs förfall. Hur kan du då säga att jag inte bemöter det du skriver? Faktum är att jag skulle kunna rada upp ett mindre PM om de retoriska greppen och hur det inte håller att dra paraleller mellan just det här fallet och Åke Green, men jag har tillräcklig erfarenhet av sådant här för att veta att inte ens "vuxna" personer kan hålla sig när man börjar skrapa på ytan, särskilt när de inte har samma fördjupning hur retoriken har gått tidigare. Det är lugnt.

Emilia: Du är inte den enda flatan här, och ifall festivalen genomgående är så pass ensidig som den du beskriver, är det förstås dåligt. Men det är en sak att kritisera festivalen och att säga att man borde "glädjas över sina egna framgångar" istället för att kämpa vidare, särskilt när transsexuella fortfarande behandlas vidrigt och vi måste tolerera folk som propagerar för att ta ifrån oss våra rättigheter, bara för att de är religiösa. Att fördöma Hägglund var kanske inte heller helt rätt, men det betyder inte att vi borde rycka på axlarna som om pride inte vore viktigt. Och ärligt talat, med tanke på hur bojkottade SD är, så borde det här inte vara en solklar indikator på ett förfall. Särskilt om man läser deras idédokument och de uttalanden som har gjorts om festivalen tidigare år.
Jacob W
18 juli 2010, kl 18:11
En sak jag undrat, som jag inte heller kunnat få svar på från mina homosexuella vänner är varför deltagarna i prideparaden framställer sig som vulgära sexgalningar.
promemorian
19 juli 2010, kl 09:32
Politiker på den toppnivå det innebär att vara partiledare måste självklart hela tiden göra tuffa prioriteringar om vilka arrangemang man kan delta i. En viktig avvägning är då förstås vilka signaler närvaro respektive frånvaro skickar. Hägglund är självklart inte tvungen att delta när RFSL bjuder in honom att delta i en debatt, men att tacka nej mitt i en valrörelse där kd balanserar på 4-procentströskeln är vanskligt. Vi får därför utgå ifrån att han och partistrategerna bedömt att det inte skulle ge någon nämnvärd negativ publicitet att avstå från deltagande. Min uppfattning är att det var en missbedömning. Hägglund och kd får nu negativ publicitet av att inte delta i debatten på Pride, på samma sätt som Göran Persson fick 2006 när han inte ställde upp.

Sedan kan det förstås vara så att kristdemokraterna vill skicka en signal med att inte komma när RFSL bjuder in. Men då vore det tydligare och bättre att tala klarspråk, snarare än att hänvisa till en Ölandsresa dagen efter.
Johan Ingerö
19 juli 2010, kl 12:23
Okej man kan givetvis tycka olika saker om RFSL. Jag hade rätt mycket kontakter med organisationen under tjugohundratalets första år, när de (och Luf som jag var medlem i) kämpade för en ny adoptionslag mm. Jag vidhåller att RFSL sedan dess har utvecklats till att bara vara ytterligare en tröttsam röst i ständigt-kränkt-kollektivet, och jag menar dessutom att det beror på att organisationen byggt upp en struktur av i praktiken heltidsanställda aktivister, som givetvis önskar förbli heltidsanställda aktivister. Samma mönster går igenom på många andra håll, inte minst inom arbetarerörelsen.

Men poängen här är ju att varken Marie eller Jonas kan svara på min fråga: vad ska Hägglund egentligen göra på festivalen? Även om han skulle gå dit och säga att hans parti faktiskt delar RFSL:s syn på äktenskapslagstiftningen (båda förespråkar ett slopande av äktenskapsbalken) så skulle han bara bli utbuad.

Ingen ledande politiker avsätter dyrbar kampanjtid för att uppvakta en rakt igenom fientlig publik. Varför skulle Hägglund vara ett undantag? För att det är en rakt igenom otänkbar tanke att någon skulle välja att inte komma när RFSL visslar?
promemorian
19 juli 2010, kl 12:57
Fast Johan, nu gör du en (medveten?) glidning här och anklagar RFSL för burop och busvisslingar. Du är väl ändå medveten om att publiken vid debatten utgörs av betydligt fler än RFSL-medlemmar och -representanter. Är arrangören ansvarig för hur var och en i publiken beter sig?
Johan Ingerö
19 juli 2010, kl 13:22
Jonas,

Det hela kokar ner till en mycket enkel frågeställning: menar du att Hägglund har något att vinna på att vara med på Pride? Om nej: varför ska han lägga en kampanjdag på att vara där? Alla partiledare söker sig rimligen till miljöer där de kan vinna väljare. Men det är bara i Göran Hägglunds fall som detta blir kontroversiellt.

Därmed inte sagt att KD inte bör ha en HBT-politik, men Pride är ju faktiskt inte liktydigt med HBT-person. Emilia här i kommentarfältet är ju ett exempel på det. Men just Pride har ett format där KD rätt mycket kan betraktas som dead on arrival.
Dr M
19 juli 2010, kl 15:19
Johan,

Hägglund borde ha deltagit på Pride av två skäl, trots att han knappast kan vänta sig ett varmt (eller tyvärr ens värdigt) mottagande. För det första skulle han ta tillfället i akt att säga det som Maria Eriksson föreslår på SvD:s ledarsida: http://www.svd.se/opinion/ledarsidan/hagglund-borde-ga-pa-pridefestivalen_4999107.svd Detta skulle kunna bli ett lämpligt avstamp för att formulera en kristdemokratisk HBT-politik. För det andra, och viktigare för ett parti på slak lina runt 4%, skulle Hägglund genom att göra sig synlig på Pride skicka ett budskap till samma verklighetens folk som tycker att en hel del av det KD står för är rätt sympatiskt men inte kan tänka sig att rösta på partiet för att det "är för kristet" och "är mot homosexuella". Hägglund lär knappast vinna många av livsstilsradikalerna på Pride, men däremot göra sig mindre omöjlig för en rätt stor grupp väljare som inte själva går på Pride men tycker att det är rätt viktigt att vara schyst mot homosexuella.
promemorian
19 juli 2010, kl 15:32
Johan, jag noterar att du duckar mitt påpekande om att debattpubliken inte är identisk med RFSL och att de senare inte gärna kan hållas ansvariga för de förras eventuella beteende.

Med det sagt så är svaret på din fråga att jo, jag tror att Hägglund hade vunnit på att vara med i debatten (och det är debatten det handlar om, inte Stockholm Pride i sig - där medverkar kd genom att arrangera ett seminarium på Pride House). Precis som det påpekats av andra skulle han där dels kunna manifestera närvaro och dels faktiskt redogöra för sitt partis politik i de frågor som tas upp under debatten.

Alternativt så kunde han ta chansen att tydligt deklarera att han inte vill delta av det ena eller andra skälet. Att skylla på en Ölandsresa dagen efter håller inte.
Johan Ingerö
19 juli 2010, kl 15:42
Jonas,

Nej, debattpubliken är inte identisk med RFSL, men i likhet med RFSL visade den sig vara synnerligen ointresserade av andra resonemang än de egna. Intoleransen är, enligt min uppfattning, rätt utspridd bland många självutnämnda ledare för HBT-rörelsen. Fredrik Reinfeldt, Jan Guillou och Glenn Hysén har alla varit kritiserade val som invigningstalare. Det är Prides smala lycka att det funnits framsynta personer inom organisationen som sett vitsen med att bjuda in andra än de närmast sörjande. Men Mian Lodalen, Tiina Rosenberg m.fl har alltid varit snabba att skälla ut alla och envar som inte till hundra procent delar deras världsbild. Och så fungerar även åtskilliga av de som bevistar Prides partiledardebatt.

Sedan tror jag inte för ett ögonblick att Göran Persson förlorade på att vara där. Han visste mycket väl att socialdemokratins väljarkår rymmer fler konservativa än kulturradikaler, och eftersom Mona Sahlin m.fl var duktig på att attrahera de senare kunde han ägna sig åt de förstnämnda

Vad Hägglund beträffar så har han uppenbarligen gjort bedömningen att han lyckas bättre med att redogöra för sitt partis politik någon annanstans. Den sortens bedömningar för alla partiledare på daglig basis, och jag kan för mitt liv inte inse varför det är så intressant just i detta fall. De som efterlyser Hägglunds närvaro i debatten vill nog helst ha honom där som spottkopp, gissar jag.

Dr M,

Jo, du kan ha en poäng. Men han har faktiskt varit där förr, och det gjorde uppenbarligen inte särskilt mycket för bilden av honom eller hans parti.
Jacob W
20 juli 2010, kl 08:29
Är detta något konstigare än att Lars Ohly vägrade gå på Kronprinsessans bröllopp?
Dr M
21 juli 2010, kl 11:59
Johan,

En svala gör ingen sommar, och allt sådant där ... Jag tror inte att någon inbillar sig att ett enda besök av Hägglund på Prides partiledardebatt skulle i ett slag ändra hela bilden av KD som ett lätt smyghomofobt parti. Men vill KD bli ett trovärdigt alternativ för bredare social- och kulturkonservativa väljargrupper krävs det nog att man konsekvent visar att man har en modern och accepterande syn på hbt-personer, och då gäller det också att undvika att göra saker som ger en aldrig så vag anledning att ifrågasätta den förändringsprocessen -- på samma sätt som vi inte riktigt tror på Hägglund när han talar om att vara "politikens gränsvakt" samtidigt som andra kristdemokrater kommer med förmyndaraktiga förslag i t.ex. folkhälsofrågor.
Johan Ingerö
21 juli 2010, kl 12:09
Dr M,

Så din slutsats är alltså att Hägglund bör profilera sig gentemot HBT-aktivister, i jakt på socialkonservativa väljare, och att han dessutom bör lägga ned rätt mycket tid på detta?

Jag hoppas du inte tar illa upp om jag säger att jag aldrig lär höra av mig till dig angående något jobb som kampanjchef... :-)
Johan Ingerö
21 juli 2010, kl 12:09
Dr M,

Så din slutsats är alltså att Hägglund bör profilera sig gentemot HBT-aktivister, i jakt på socialkonservativa väljare, och att han dessutom bör lägga ned rätt mycket tid på detta?

Jag hoppas du inte tar illa upp om jag säger att jag aldrig lär höra av mig till dig angående något jobb som kampanjchef... :-)
Möjigheten att kommentera är avstängd av bloggens ägare

Det här är proffstyckarna

Namn: Jonas Morian
Ålder: 38
Gör: Jobbar med pressfrågor på ett vård- och omsorgsföretag. Bloggar om politik och samhällsfrågor på fritiden
Ser fram mot i valrörelsen: Ett fokus på sakfrågor, såväl vad som varit som vad partierna vill göra framöver. Och en rödgrön valseger, förstås.

Namn: Johan Ingerö
Ålder: 31
Gör: Redaktör på Magasinet Neo
Ser fram mot i valrörelsen: Debatt om ideologi, men också om vem som är bäst lämpad att regera Sverige.

 

Senaste blogginläggen

Senast kommenterade


Denna blogg modereras inte på förhand av Aftonbladet och här gäller inte det utgivaransvar som finns på Aftonbladet.se. Bloggens innehavare är ansvarig för allt innehåll.

Tipsa oss om du upptäcker något regelbrott. Läs reglerna