Berätta om Stefan Persson, Baylan

Det du dock bör ha i åtanke är att den kritik som förs fram har relevans för diskussionen om rättvis skattepolitik. Baylan är förvisso en ganska medelmåttig politiker som sällan förmår formulera något enastående, men han poängterar i sin senaste artikel att Reinfeldts politik först och främst gynnar människor med Reinfeldts ekonomiska situation. Det vill säga: rika villafarsor från Täby tjänar enormt mycket på alliansens politik, åtminstone sett till kronor och ören i plånboken.

Däremot är Sveriges mest utsatta grupper förlorare i borgerlighetens Sverige. En krona går ner i direktörens ficka, och en krona försvinner från den arbetssökande ensamstående mammans magra konto. Samma kvinna har tre barn placerade i en skola med sinande resurser, en privat ägare med ekonomiska skygglappar och med försvinnande få lärare. Baylan gör det klumpigt (som vanligt), men han förmedlar att Sverige - världens mest jämlika land, har börjat förändras till något mycket obehagligt.

Och du: vi må ha några av världens högsta skatter. Men vi är också ett av världens bästa länder. Sambandet finns där.

Nej, Fredrik. Sambandet finns nödvändigtvis inte där, du tror däremot att det gör det.

Fredrik: Hur tänkte du nu egentligen??? Om över 50% av sveriges befolkning säger sig ha fått det bättre med nuvarande regering, vem har då stått för pengarna? Ditt resonemang säger att alla som har fått det bättre har snott pengarna av någon annan? Har det aldrig slagit dig att alla kan få det bättre utan att det måste ske på bekostnad av någon annan. Även om man tog alla pengarna som fanns från de grupper som du tycker synd om, så skulle man inte komma i närheten av den summa som de som fått det bättre har fått. Orsaken ligger helt enkelt i att med annorlunda skatter så funkar ekonomin annorlunda. Om minskad skatt gör att jag har mer pengar att spendera, då innebär det också att jag kan spendera pengar på sådant som sysselsätter andra människor och då får fler jobb. I ditt system så skulle skatten vara hög och folk utan jobb får bidrag. Nu är skatten lägre och fler människor har jobb då folk i allmänhet spenderar större summor på tjänster vilket leder till att fler människor har meningsfulla jobb i stället för att gå på bidrag. Sedan går det givetvis att debattera vad som är den optimala skattenivån, men göra det så enkelt som du gör det funkar inte. Att direktören betalar 1 krona mindre i skatt innebär inte att den ensamstående mamman får mindre pengar. Hon kanske till och med får ett jobb i stället.

Fredrik/
Under den period när vi växte från ett u-land till ett rikt land, slutet på 1800-talet fram till början av 70-talet, hade vi lägre skatter än USA och bedrev frihandelspolitik. Sambandet finns där.

Den briljante ekonomiskribenten Nilss-Eric Sandberg (sign NES i DN på sin tid, numera i bl a skånska tidningar) frågade under decennier socialdemokratiska stats- & finansministrar, ungefär: "Vad är - enligt Er uppfattning - den minsta procentuella andel av sin inkomst, som en svensk skattebetalare alltid - d v s i all framtid - bör få behålla för egen disposition" Han har hittills - såvitt jag vet - inte fått - och kommer näppeligen aldrig någonsin få - ett bestämt svar...!

Stefan: Du tycks gå i alliansens fotspår då du vill ha allt på en gång. Kakan ska både ätas och finnas kvar. Kan man ha bra ersättningsnivåer för sjuka och arbetslösa, en välfungerande statligt finansierad välfärd och samtidigt sänka skatterna med miljard efter miljard, i synnerhet för dem som har det bäst ställt? Nej, en regering måste prioritera.

Alliansen har haft förhållandevis bra ekonomiska förutsättningar. Ett stort överskott som S lämnat efter sig och en stor mängd statliga företag som har sålts har inneburit stora ekonomiska resurser. På så sätt har man kunnat sänka skatterna mer än man dragit ner inom offentlig sektor (även om man onekligen har dragit ner en hel del). Nu är dock överskottet slut och man har inte hur många företag som helst vilka man kan sälja för snabba pengar.

Vill man sänka skatterna måste man ta pengarna från någonstans. Att påstå något annat är ren och skär populism. Det finns inget land som har en fantastisk välfärd, generösa ersättningsnivåer och låga skatter. Beskrivningen av en krona från en ficka till en annan är förenklad men inte helt osann. Statistiken säger klart och tydligt att klyftorna har ökat och att dem som har det sämst har fått det sämre samtidigt som de rikaste har blivit rikare. Det är liberal politik och inget du borde skämmas över.

Det går inte att blunda för de som idag ringer a-kassan i panik och undrar hur de ska klara av sin ekonomi. Du pratar om opinionsundersökningar som säger att 50% har fått det bättre. Nu litar jag inte blint på den typen av undersökningar men den tycks ju ändå säga att 50% inte har fått det bättre. Ser man till opinionen är det troligtvis Sveriges fattigaste som känner att de inte har fått det bättre. Jag kämpar för dessa människor, de som man behöver kämpa för.

Jobben har inte blivit fler, ungdomsarbetslösheten närmar sig 30%, arbetslösa har fått det sämre ställt, sjuka människor tvingas arbeta på grund av sjukförsäkringsändringar, fler kvinnor stannar hemma med vårdnadsbidraget, villkoren för människor på arbetsmarknaden blir sämre, skolan förlorar lärare samtidigt som elevgrupperna växer. Du drömmer om den liberala utopin: ett fantasifoster.

Och jojjo: Socialdemokratin som jag förespråkar har styrt vårat land under den överlägsna majoriteten av den period du nämner. Demokratisk socialism med höga ersättningsnivåer, solidaritet och välfungerande välfärd har byggt vårat land jämställt och starkt. Konservativism och stelbent liberalism som Alliansen bedriver är inte vad vi har behövt eller nu behöver.

Alliansen lovar allt på en gång: låga skatter och stark välfärd på samma gång. Samtidigt klagar de på vänsterns förslag för att de är "ofinansierade". Populismen har flyttat ut från SD och PP och hem till M, C, Kd och Fp.

Hej Johan Ingerö!

Jag brukar försöka läsa det mesta du skriver och har länge uppskattat ditt bloggande och skrivande. Konstigt att jag missat detta - för du måste ha pingat för dig själv på din blogg hos Neo? Nåja, att jag tidigare missat dina publicerade texter här gjorde mig ändå glad eftersom jag ofta vill läsa mer än du hunnit publicera. Nu har jag läsning att se fram emot. Men jag kände mig manad att kommentera mellan läsandet, jag vill fråga.

Du skriver:

"Påståendet att Fredrik Reinfeldt skulle ha sänkt skatten av privatekonomiska skäl är dock så enfaldigt att det egentligen borde vara diskvalificerat från en så stor debattsida som Aftonbladets."

Varför då enfaldigt? Är detta inte en väldigt viktig fråga som alltför sällan (för att inte säga aldrig) tas upp i den politiska debatten? Jag tänker mig att politiker drivs likt oss andra skattebetalare av privata intressen. Dessa privata intressen påverkar det arbete de utför och den politik de driver i långt större utsträckning än den påstådd altruistiska politikern kan tänkas erkänna, erkänna inför andra, och kanske ens för sig själv. Att använda sin egen makt till att förbättra sin egen situation är inte alltid problematiskt, men det är det när det är politisk makt som används kan jag tycka. Däremot vevar naturligtvis Baylan vassa stenar i eget glashus.

Du skriver i samma stycke:

"Till saken hör dessutom att båda makarna Reinfeldt är heltidspolitiker, vilket innebär att de har noll inflytande över sin lön. Vi andra kan förhandla med chefen, men deras löner bestäms av oberoende arvodesnämnder."

Nu kände jag inte till ens begreppet arvodesnämnder, så med reservation för att jag skriver först och googlar sen: När jag nu lägger märke till ordet för första gången, undrar jag om det faktiskt inte är så att politiker har mycket större inflytande över sin lön än vi andra. Jag gissar att politikers löneutveckling varit bättre än de flesta andra brancher under 2000-talet - vilket om jag gissar rätt tyder att någon form av förhandling pågått. Jag ställer mig skeptisk till ordvalet "oberoende" för att beskriva denna arvodesnämnd. Kanske är det mindre oberoende som det är björnar som kliar varandras ryggar?

Vänligen
Aron

@Fredrik:
"Kan man ha bra ersättningsnivåer för sjuka och arbetslösa, en välfungerande statligt finansierad välfärd och samtidigt sänka skatterna med miljard efter miljard, i synnerhet för dem som har det bäst ställt? Nej, en regering måste prioritera. "
ÄR det verkligen så ?
Är ekonomin en fast kaka av en viss storlek som man sedan fördelar allt ifrån ?
Nej så är det faktiskt inte !!
Ekonomin är en dynamisk enhet som kan både växa och krympa.

Man kan lätt ta en enskild person som renoverar sin sommarstuga som exempel: Vissa perioder händer det jättemycket, andra är det mest stiljte och kaffedrickande..

Så börjar man plcoka för mkt ur kakan så kan kakan snabbt minska i storlek.
På samma sätt kan man få kakan att växa genom att uppmuntra till mer effektivt arbete (på olika sätt).
Därmed inte sagt att man kan minska (eller öka) skatteuttaget hur mkt som helst, det finns ett antal studier om vad som är rimliga och bra nivåer.
Alliansen har f.ö. genom jobbskatteavdraget sänkt skatterna för alla (tjänar man mer vinenr man dock mer i rena pengar). Visst har man inte gjort det för dom som inte jobbar., men pensionärer och stdudenter har man nu förslag för. Och det är ju en medveten och uttalad politik ! Genom att öka klyftan lite mellan om man jobbar och är sjukskriven/har bidrag så ökar man incitamentet för att jobba.

För en hel del funkar det inte, och man får inte ta del av ökningen (man får dock INTE en minskning, rakt av iaf) - för en del är det dock en direkt anledning till att man får ett jobb (på olika sätt). Det finns problem och förbiseenden, framförallt har regeringen varit mer än lovligt naiv i att överlämna den exakta praktiska utformningen till myndigheter och försäkringskassan etc (det har inte funkat) men det utgår jag ifrån rättas till om alliansen får nytt förtroende.
F.ö - när det gäller ekonmin så är det faktiskt inte många % som skiljer högern och vänstern, även om det kan slå mer på enskilda exempel - man måste nog titta lite mer på underliggande ideologi och enskilda frågor som en väljare själv anser har stor betydelse samt i vilken riktning och med vilken kraft de olika alternativen vill driva olika frågor. Och här undrar jag fortfarnade när klara besked skall komam från oppositionen - hitills är det mest urvattnade kompromisser och löften om att "detaljerna avhandlar vi efter valet" förutom ett antal frågor där man iaf inte lyckats övertyga mig om hållbarherten inför framtiden än !
tex vad gäller energiförsörjning och försvaret
/K

oberoende arvodesnämnder, tillsatta av vem och lyder under vem ?? .