Succé!

Efter två halvlyckade/halvmisslyckade utfrågningar – Mona Sahlins och Jan Björklunds – kunde vi i kväll notera valrörelsens första riktiga framgång. Kristdemokraternas Göran Hägglund fick en lika tuff duvning som de tidigare partiledarna, men klarade sig betydligt bättre. Med några få svackor som undantag ägde han diskussionen genom hela den timslånga sändningen.

Nyckelordet är för övrigt just "diskussion". Hägglund svarade rakt och mestadels kristallklart på Mats Knutssons och Anna Hedenmos frågor, men ifrågasatte vid ett par tillfällen premisserna för deras frågor. Samtidigt avväpnade han dem med sin berömda självdistans, som när han inledde ett svar till Hedenmo med frasen "ja, visst är det konstigt?" Just så går samtal till, och det är med samtal man når tittarna. Inte med krampaktiga svar som ger sken av att det handlar om ett polisförhör inför självaste Gunvald Larsson.

Dessutom växlade Hägglund från den rena fråga-svar-mallen genom att med jämna mellanrum återkomma till mer filosofiska utgångspunkter om gränsen mellan det privata och det politiska, och funderingar kring politikens begränsningar. Det gav djup åt hans sakpolitiska ställningstaganden, något som få om ens några andra svenska partiledare i dag mäktar med.

Göran Hägglund har därmed blivit den partiledare i årets valrörelse som artikulerar den borgerliga rösten, som inte bara beskriver utan också personifierar den borgerliga berättelsen.

Den filosofiska dimensionen förvirrade uppenbarligen utfrågarna. Anna Hedenmo hade tydliga problem med att förstå hur man som Hägglund kan vara för ökad delning av föräldraledigheten utan att samtidigt vilja lagstifta om det. Hon gjorde flera försök att utmåla detta som någon form av hyckleri, varpå Hägglund till slut tog ned det hela till grundskolenivå: "jag tycker hemskt mycket om sill, men jag vill inte göra det obligatoriskt att äta sill."

Det kan, den något profana liknelsen till trots, vara något av det mest djupsinniga som har sagts under denna valrörelse. Jag vet inte hur pass benägna väljarna är att belöna partiledare för intellektuella resonemang, men jag tycker verkligen att Hägglund förtjänar att belönas. De fem, sex, sju procent som hans parti legat på i de senaste mätningarna känns väl snålt.

Jag tror dock fortfarande att KD kan göra en riktigt bra slutspurt, och om resten av valrörelsen går som kvällens utfrågning kan jag inte se annat än att de också kommer att göra det.