En socialdemokrati i kris

Löften om skattesänkningar har dragit många till alliansen. När pengar är slut och skatterna måste ökas får sossarna säkert tillbaka många väljare.

Nej varför vänta med ledarskapsfrågan?
Det är den största faktorn och det tar bara längre tid om man inte fattar det nu!
Jag tror att ett ledarbyte redan i våras hade gjort att fler sossar kommit tillbaka för att ge sitt stöd.

Instämmer att Socialdemokraternas tillbakagång absolut inte kan ha att göra med någon högervridning, snarare tvärtom!

Det är lätt att vara efterklok men jag kommer ihåg att redan i den stund som S och Mp bjöd in V att vara med i den rödgröna alliansen, tänkte jag att det här kommer aldrig att fungera. Inte nödvändigtvis vad avser de politiska sakfrågorna - där får man ju säga att alla tre partier var väldigt kompromissvilliga och arbetade stenhårt tillsammans för att få ihop ett fungerande rödgrönt alternativ. De nådde inte ända fram i vissa frågor men det viktigaste lyckades de komma överens om. Men det var också just där, i alla kompromisser, som de tappade greppet om väljarna.

Det som aldrig skulle fungera är före detta kommunister och förlegad vänsterideologi i en modern svensk regering. I grund och botten är det så enkelt. Hade Mona Sahlin följt sin första intuition och gått ihop enbart med Mp hade det fungerat mycket bättre. Då hade man kunnat välja en mer uttalad mittenpolitik med stark miljöprofil och progressiva åtgärder för arbetsmarknad och skattepolitik som inte hade skrämt iväg medelklassen i lika stor utsträckning som blev fallet.

Vägen framåt för sossarna nu är att lägga alla allianser på is och fokusera på sig själva. Det krävs förnyelse inom partiet men jag tror inte att en omedelbar avgång för Mona Sahlin är det viktigaste. Jag tycker gott att man kan ta ett år på sig att i grunden rannsaka sig själva och försöka komma fram till vilken politik man vill föra i framtiden. Sahlin kan säkert bidra till den processen. Därefter kan man bestämma vem som ska leda partiet. Jag tror inte Mona Sahlin är framtiden för S. Inte heller Östros och Bodström. Det krävs något nytt, någon som inte är så känd, någon som verkligen kan stå för förnyelse av partiet.

Det minsta man kan begära är att de ansvariga för 2 valförluster avgår. Att partiledaren tar sitt ansvar i det avssendet är lika viktigt. Hennes förtroende som ledare är hos väljarna är mycket lågt. Det har alla mätningar visat.

Det finns goda skäl varför de har misslyckats. Vissa är t o m lingvistiska. De behärskar inte retorik och svenska till fullo. Det blir ett problem i mötet med nya svenska begrepp som t ex. arbetslinje och bidragslinje. De förstår inte att det endast är språkliga uppfinningar för att uppnå ett syfte. De fick gå på den retoriska defensiven istf att pulvrisera den terminologin och härska över språket i valet. De kommer aldrig att få fram budskapet med den här ledningen. Aldrig. SAP är i snabb spinn nedåt just nu. Illa är det. Mkt illa.

När ska sossarna inse att deras politiken suger lika mycket som deras ledare? Många i min omgivning som är arbetare säger att Alliansen är som Sossarna var på 70- och 80-talet. Alliansen står på arbetarnas, de fattigas, de gamlas, invandrarnas och de ungas sida. Det gör inte dagens socialdemokrati. Socialdemokratins bluff är avslöjad!

Du kan kalla det högervridning eller en avideologisering men när socialdemokraterna har närmat sig moderaterna i retorik och släppt på det visionära tänkandet har de borgerliga gynnats. Socialdemokraterna är duktiga på ideologi, samhällsbyggande och politik. De borgerliga är bra på att göra icke-politiska plånboksfrågor ett slagträ i valrörelsen. Socialdemokratin måste prata mer om vad det är för samhälle vi vill ha och mindre om skattepolitik och förbifart. Så vinner vi val.

Stor risk att Mona använder SAP för sina egna personliga syften!

Vid presskonferensen idag nämnde hon offentligt sina närmaste medarbetare vid enbart förnamn. Ibrahim Baylan fick t o m heta "ibbe" offentligt. Ett sådant personligt förhållningsätt till personer hon skall ställa höga krav på och som hon skall kunna omplacera när det är nödvändigt visar på stora ledarskapsproblem. Det ligger inte långt bort att misstänka att hon bygger nära "kompisrelationer" med människor i tron att det gynnar partiet och den politiska saken. Ett ledarskap för sveriges i särklass viktigaste parti sedan 100 år kräver även objektivitet, ibland obehaglig handlingskraft och integritet. Den politiska saken skall alltid vara viktigare än personen som leder politiken. Det är saken som skall bestämma vilken person som skall leda. Inte tvärtom. Det bör vara grundtesen. Mona sätter nu dem som varit med om att förlora ett mkt viktigt val för SAP att utreda anledningarna till förlusten.

Det kan troligtvis inte bli en oberoende utredning. Mona Sahlins ledarskap har inte visat på tillräcklig integritet för det. Det är som att låta kaptenen på Estonia leda haverikommissionen för fartygskatasrofen. Det måste till en oberoende utredning eller en stark person som klart ser bristerna som Göran Persson gjorde när SAP och Sverige var i kris under 90-talet.

Finns 4 väsentliga punkter varför sossarna förlorade.
Punkt1: Väljarnas låga förtroende för Mona Sahlin.
Punkt2:Samarbetet med kommunisterna och miljöpartiet.
Punkt3: Arbetarrörelsen känner inte igen sig i partiet.
Punkt4: Oviljan att diskutera misslyckad integrationspolitik.

Jag tror, utan att göra anspråk på verkligheten, att den verkliga röst magneten var Anders Borg som på sitt lite vänligt tuffa och bestämda sätt gång på gång framförde samma budskap om att kontrollerade statsfinanser var en förutsättning för att gjuta olja på krisvågorna och hyggligt snabbt få igång konsumtion och produktion igen. S har ingen motsvarande finansmininisterkandidat.

Den traditionella socialdemokratiska valstrategin är att söka konflikt även om man i grunden är ganska överens med motståndaren. Detta fungerade inte denna gång och valrörelsen gick i baklås. När man som väljare lyssnade på exempelvis Thomas Östros kände man sig som någon som lyssnar på en dammsugarförsäljare som håller på och talar illa om den gamla dammsugaren. Bluffgubbe! Efter två misslyckade valrörelser med detta upplägg är det anledning att fråga sig om det inte är dags att byta strategi och behandla väljarna mer respektfullt.

Jag delar verkligen inte din uppfattning, Jonas. Tvärtom ser jag det som fullständigt otvetydigt glasklart att S verkligen har backat mycket på grund av deras högervridning.

Att S de senaste 20 åren tagits mer och mer åt höger är odiskutabelt. Kjell-Olov Feldt avreglerade bank- och kreditmarknaderna '89, Inflationsbekämpning började göras överordnat arbetslöshetsbekämpning, offentliga utgifter började kapas, budgetöverskottsmål sattes upp, privatiseringar av vård och skola och utförsäljningar av statlig egendom genomfördes.

Allt detta med ett övergripande mål: Att leva upp till EMU's stabilitetspakt. Vilken i sin tur i allt väsentligt skapades med den av t.ex. Milton Friedman propagerade monetarismen, och det så kallade "Washington Consensus" som ideologisk grund.

En utpräglat högerinriktad ideologisk ekonomisk teori om hur nationer bör skötas adopterades alltså fullt ut av S - samtidigt som man paradoxalt och lönlöst försökte upprätthålla klassisk socialdemokratisk välfärdspolitik.

S tog alltså på detta vis gigantiska kliv åt höger, vilket gjorde det så mycket enklare för de "Nya Moderarerna" att glida in och ta över S roll. Socialdemokraterna förde in bollen på Moderaternas planhalva, vilket gjorde det lättare för M att ta över den. För när väljarna inte ser någon större skillnad längre - och i och med att det monetaristiska "Washington Consensus" så effektivt gjorts till norm - då handlar det mer om retorik och paketering, när det gäller vilket parti som tillskansar sig flest röster.

Så jo, jag tillhör de som utan tvekan anser att den högervridning S genomgått är den ensklit största bidragande orsaken till deras tillbakagång.

Jag tror att det var många drog slutsatsen efter 2006 att man var trött på G Persson och att orsaken till att alliansen vann mest berodde på detta. Denna tes förstäktes dessutom eftersom opinionssiffrorna visade ett stort övertag för de rödgröna under i stort sett hela mandatperioden. Så stort att de glömde bort (!?)att formulera sin egen politik. Det har varit mycket gnäll (befogat/obefogat) från socialdemokraterna/rödgröna men när de själva skulle presentera sina förslag så var man antingen inte överrens, det ska utredas som det heter, eller så har man i stort kopierat alliansens förslag. Eller om det nu är alliansen som har kopierat socialdemokraterna från början.

Nej till jobbskatteavdraget- inga förlag på att ta bort det. man godkänner det man är emot alltså
Nej till betyg från 6:an- vi vill ha från 7:an, stor skillnad
Fastighetskatten/förmögenhetskatt- ska införas men bara för riktigt rika, men hur vet man inte
Sjukförsäkringen- tar mest upp ex på utförsäkrade, men inga förslag/förklaring till varför vi i sverige 2006 var bland de sjukaste i världen.

Mona och hennes stab stor för nått gammalt och omodernt. Om de ska lyckas vinna fler val måste de förnya sitt parti likt det Moderaterna gjorde inför valet 2006. Ny partiledare som i stort sett ingen känner till.

Jonas Morian

Du skriver:
"En sak är säker: krav på Mona Sahlins omedelbara avgång fyller ingen som helst funktion"

Jo det gör den. Och detta på grund av att hon inte har folks förtroende.
Undersökning efter undersökning visar att förtroendet för Sahlin är mycket lågt och då bör hon bytas ut eftersom partiledarskapet är just ett förtroendeuppdrag.
Du kan säkert lyfta fram en massa fördelar med Sahlin. Men kom ihåg att det är inte verkligheten som avgör valen utan det är väljarnas uppfattning om verkligheten.
En skicklig politiker skulle säkert kunna vända utvecklingen. Men Sahlin har varit en högprofilspolitiker sen 1980-talet och hennes bäst före datum är passerat.

På Newsmill skriver Bo Rothstein en bra artikel om varför S havererat.

http://www.newsmill.se/artikel/2010/09/22/d-rf-r-har-socialdemokratin-havererat

”Vad som är typiskt för socialdemokrati som jag här definierar den är att dessa program inte i huvudsak riktats till särskilt utsatta grupper (de fattiga, arbetarklassen) utan till hela (sjukvård, utbildning) eller väldigt stora delar (barn-familjer) av befolkningen. Detta leder till en politik som kommer att innefatta och därmed få stöd av inte bara lågavlönade utan även av medelklassen vilket betytt att den kunna generera stöd av en majoritet av väljarkåren”

Men S av idag är inte samma parti som det S som en gång var så framgångsrikt.
Jag tänkte på det under valnatten.
När Sahlin talade (såväl på partiets vaka som hos SVT) så nämnde hon tre områden i Sverige. Samma områden såväl på partiets valvaka som hos SVT och det var Bergsjön, Rinkeby och Tensta. Men det är inte i dom tre områdena som valet avgörs.
Jag tror att partiet glömt breda grupper i samhället som S tidigare såg. Många av dessa väljare har M kunnat fånga upp och det är därför som skillnaden på ca 25% av väljarna som fanns i valet 2002 (då S hade 40% och M 15%) har raderats ut.
Eller som Stig-Björn Ljunggren skev i en kolumn i en tidning förra året om M och alliansen. Han skrev att dom har blivit ”det arbetande Sveriges politiska alternativ”.

Alltså problemet för sossarna och Mona är inte de väljare man redan HAR, problemet är de väljare man TAPPAR. En majoritet av dessa väljare säger att man inte kan rösta på S så länge Sahlin är partiledare. Hon har helt enkelt alldeles för mycket i bagaget för att framstå som trovärdig. Jag trodde faktiskt det var ett skämt när jag först hörde att man utsett henne till partiledare. Att man sen tog in Ohly, trots den dimmiga synen på demokrati han uppenbarligen har, gjorde naturligtvis sitt till. Man tappar också många S-väljare i Norr när man tar med MP i båten. Finns inget parti som Norrlänningarna avskyr så mkt som MP. De får ju knappt en röst där uppe. Blir Mona kvar är det 25% som gäller nästa val. Sanna mina ord.

Jonas

Du har helt rätt när du skriver:
"Som jag skrivit tidigare så är det inte "folk" som utser partiledare - det gör partimedlemmarna".

Men i nästa steg så är det folk (väljare) som partiledaren vänder sig till och begär förtroende.
Och det var där som det sprack för S den här gången.
Jag såg tv-inslag från senaste partikongressen och det var väl ungefär samma upprymda stämning som på livets ord möten i Uppsala "S we can" och "möjligheternas land" och allt det där.
Men det räcker inte om S vill komma tillbaka

Du skriver också
"Och minst lika många undersökningar visar att partiledarfrågan inte är avgörande för rödgröna väljare".

Men som du säkert sett i de artiklar där valresultatet presenterats så är dom inte tillräckligt många.
Den relevanta frågan är om partiledarfrågan är viktig för de som INTE röstade rödgrönt men som politiskt sett befinner sig inte alltför långt från S så dom kan komma att rösta på S i kommande val.
Jag tror det.

För övrigt så tror jag visst att partiledarfrågan är viktig för de rödgröna även om dom hellre svarar att det är "det politiska innehållet" som är viktigt när någon frågar för det är det politiskt korrekta svaret.
Maria Wetterstrands och Peter Erikssons ledarskap är givetvis en av orsakerna till att Mp är större nu är på Ewa Goes och Birger Schlaugs tid.

Med vänlig hälsning och tack för intressanta bloggposter och kommentarer

Lars J

Rörelsen är en dinosaurie.
Om socialdemokratin nu nödvändigtvis ska finnas kvar som parti måste banden mellan LO och SAP kapas. I annat fall kommer varje partiledare att bakbindas av bakåtsträvare inom facket. Dessutom kommer facket att tvingas ställa upp på idiotiska felbedömningar från SAPs ledning som att motarbeta skattesänkningar för vanligt folk exv. De bakbinder och hämmar varandra och förstör utvecklingen av ett konkurrenskraftigt Sverige.
Socialismen är död.

OK att du inte köper mitt resonemang Jonas. Det är din fulla rätt. Jag tyckte jag gjorde det så klart jag kunde, men visst kan det sägas vara en ren tolkningsfråga huruvida S tappar på grund av sin högervridning eller huruvida de tappar på sitt samarbete med V - vilket du gör gällande. Kontentan i båda fallen är dock densamma - det är bara tolkningen som är annorlunda. I say potato, you say potatoe. Att S vridits markant åt höger är dock odiskutabelt.

Men betänk också detta: En annan viktig sak som skett framförallt de senaste 15-20 åren, är att flera, av Svenskt Näringsliv, sponsrade borgerliga tankesmedjor (som t.ex. Timbro och Forum För Levande Historia) har spenderat mycket tid och mycket resurser på att demonisera allt vad socialism heter, och gjort sitt bästa för att i folkets medvetande likställa det med kommunism och förtryck.

Och genom att Socialdemokratin samtidigt under denna tid har tagit flera markanta kliv åt höger i sin politik, och anammat nyliberala ekonomiska teorier och praktiker, så har Socialdemokratin därigenom bekräftat de deviser som spridits av de borgerliga tankesmedjorna - samtidigt som man försöker hävda sig stå för någon slags motsats. Det har både skickat dubbla signaler till de tidigare Socialdemokratiska kärnväljarna, och skapat trovärdighetsproblem för Socialdemokratin.

Så det faktum att Socialdemokratin inte tydligt satt ner foten och hållit fast vid Socialdemokratisk politik, har gjort att Socialdemokraterna därför nu upplevs som varken stringenta eller ideologiskt övertygande längre. De har SJÄLVA, tillsammans med de borgerliga tankesmedjorna, medverkat till att så tvivel om socialismen och socialdemokratin, De har på så vis SJÄLVA genom sin högervridning bidragit till att skapa det politiska vacuum och det ifrågasättande av socialism som låtit Moderaterna ta över deras retorik och deras position.

ja, det har tjatats mycket om Ohly. Men i undersökningen från United Minds var det i stort sett lika många : 45% mot 44% som ogillade samarbetet med MP. Det verkar inte vara vänstern dom är upprörda över utan samarbete överhuvudtaget.

Martin Edman sa:
"När man som väljare lyssnade på exempelvis Thomas Östros kände man sig som någon som lyssnar på en dammsugarförsäljare som håller på och talar illa om den gamla dammsugaren"

Jag kan inte annat än hålla med. Jag blev så irriterad när Östros dök upp i rutan att jag var tvungen att sänka volymen eller byta kanal när han himlade med ögonen och sen log självgott över hur bra det skulle bli efter maktskiftet. Jag tror Östros var ett klart sänke i valrörelsen.

Men sen kan jag bara inte förstå hur man kan vilja ha Mona kvar. Kommer ihåg ett inslag i Aktuellt nån vecka innan valet med två väljare som sa att hon var det som hindrade dem från att välja s. Har flera andra exempel från bekantskapskretsen. Vad det beror på är svårt att veta, och varierar säkert från person till person, men det som brukar dyka upp är ju Tobleroneaffären, att hon "inte är någon stor tänkare" (eller vad nu Göran Persson sa) eller att hon verkat lägga sig helt platt i det rödgröna samarbetet. Men oavsett anledning kvarstår faktum, folk vill inte ha henne som statsminister. Jag kan faktiskt inte förstå hur så många socialdemokrater vill ge Alliansen den fördel det innebär att låta Mona sitta kvar. Jag tror vem som helst som inte är Mona skulle vara ett lyft.

Till och med Östros.

"Det är inte väljarna som väljer partiledare - det gör partimedlemmarna."

Det är sant, men meningslöst ungefär på samma sätt som påståendet "det är inte vapen som dödar, det är människor" är meningslöst.

Du kan väl ändå inte mena att man helt struntar i vad väljarna tycker om partiledaren?

Problemet som jag ser det är att S bara har gnällt på Alliansen utan att egentlig prata om vad man själva vill göra. Den största syndabocken här är Östros. Hade Socialdemokraterna haft en ekonomisk talesperson av Anders Borgs kaliber så hade det kunnat gå väg. Det går inte att gorma hur djupt orättvist jobbskatteavdraget är för att sedan vilja behålla det. Det är inte Mona Sahlin som främst behöver bytas ut, det är Östros.

Dessutom borde man släppa alla band med LO nu. Jag tror att många mellanklassväljare skräms bort av det lika mycket som av samarbetet med V.

Bara några ord om partiledarskapet.
Hösten 1990 så ställde Finans- och fastighetsaktiebolag Nyckeln in betalningarna. Det var inte ett så jättekänt företag men de var skyldiga andra företag en massa pengar. Nyckelns betalningsinställelse var inledningen på den så kallade nittiotalskrisen eller bakkrisen som kom att dominera svensk politik i ett antal år. 1991 fick vi en ny regering vars viktigaste fråga blev den finanskris som den föregående regeringen skapat (nittiotalskrisen var ingen internationell kris utan en hemmegjord en).
I den regeringen så var Bo Lundgren skatteminister och den som fick ta hand om bankakuten och bankstödet. Det gjorde han mycket bra. I slutändan så blev kostnaden för skattebetalarna försvinnande låg med tanke på att det handlade om stora banker som SEB, Nordbanken, Första Sparbanken och Gotabanksgruppen som var på obestånd.
Bo Lundgren har tom fått åka till USA och berätta om hur man tar hand om banker på obestånd.
Trots dessa hjältedåd så var Bo Lundgren inte rätt person att leda partiet efter 2002 års val. Moderaterna tog konsekvenserna av det vilket är den viktigaste förklaringen till att den skillnad på 25% som fanns mellan S och M 2002 nu har raderats ut. (Det skiljer någon tiondel men om ,man tittar på Centerns och KDs siffror så anar man att det finns en del stödröster där).
Nu är S i en situation där ett partiledarbyte är ett måste.
Det håller inte för er socialdemokrater att säga att det ”inte är "folk" som utser partiledare - det gör partimedlemmarna”.
En sån lyx kan ledaren för KPML® (eller vad dom nu heter numera) kosta på sig och kanske även ett parti som Vänsterpartiet men inte Socialdemokraterna.
Vi lever i en tid när det inte längre finns några folkrörelsepartier utan ett antal skattemedelsfinansierade propagandaorganisationer. Den största av jägarorganisationerna (som inte sällan omtalas som ett ”särintresse” av politiker) har dubbelt så många medlemmar som Sveriges största politiska parti.
Det är den verkligheten som partierna lever i idag. Det parti som vill få så pass många röster att dom får talmannens uppdrag att bilda regering efter nästa val måste ha en partiledare med ett stort förtroende i väljarkåren. There is no substitute.
Men mitt resonemang bygger då på att socialdemokraterna efter det att man analyserat varför det gick som det gjorde har som ambitionen att dra på sig ledartröjan och mejsla fram en politik med vilken man kan vinna valet 2014.
Om man inte har den ambitionen så kan den nuvarande partiledaren och partisekreteraren gott sitta kvar.
Från Socialdemokratiskt håll har många inte minst partiledaren ofta talat om den rödgröna alliansen om en allians mellan tre likvärdiga partier. Vad Lars Ohlys tycker är då rimligtvis lika viktigt som vad ledaren för det en gång så mäcktiga Socialdemokratiska Arbetarpartiet tycker.
Men om ni inom S inte vidtar rätt åtgärder pga katastrofvalet så kommer det där talet om ”tre likvärdiga partier” att få en annan betydelse än vad ni hittills kanske menat. För då blir S ett av tre likvärdiga rödgröna partier. En ställning som inte är förenlig med partiets traditioner.

MVH

Lars J

Jag skriver detta med stor risk att bli missförstådd (OBS! jag är inte Sverigedemokrat). Ett stort problem som Sverige sopat under mattan ända sedan andra världskiget är rasismen. Det var vi svenskar som via det rasbiologiska institutet "lärde" tyskarna rasism. Sverige och Danmark har bedrivit slavhandel i Afrika, det har aldrig Tyskland gjort.
Jag skämdes oerhört som svensk när vi via Riksdagen krävde en ursäkt från Turkiet (pga av folkmordet av armenierna), när vi själva ALDRIG bett om ursäkt för vår slavhandel, både i Afrika och via den svenska kolonin S.t Barthelemy.
När ska vi svenskar göra upp med vårt förflutna?
Är det så konstigt att Sverigedemokraterna växer när vi sopat allt under mattan?

re: Micke
En intressant tanke. Statens institut för rasbiologi tillkom efter ett Socialdemokratisk initiativ.
Centern och högern var med på noterna så det blev en bred majoritet.
Det lades ned på 1950-talet men kom att prägla den socialdemokratiska människosynen långt efter det. Bland annat så präglades den socialdemokratiska synen synen på samerna av rasbiologiska institutets slutsatser långt efter det att institutet var nedlagt.
(En del menar att det präglar S syn på samerna än i denna dag).
Det är rätt längesedan som Norge skrev på FNs Urfolksdeklaration vilket de svenska Socialdemokratiska regringarna tom Göran Persson vägrat att göra vid alla tillfällen då frågan kommit på tapeten.
Sverige erkänner således inte samerna som urbefolkning. Men samma socialdemokratiska regeringar som inte gjort det har dock inte sällan haft synpunkter på urbefolkningars status i fjärran länder.

Juan Fonseca skrev en klok kommentar på Dagensarena om läget inom Socialdemokratin där han jämför S med Brittiska labour

"Är det kanske dags för (s) i Sverige att ta lärdom av Laour i England? Det jag menar är att de har mod och integritet att förstå sina fel, att förstå sina nederlag och dem som förlorar val har integritet att lämna sin plats till förfogande. I vårt land hänger sig alla fast vid makten. ”Kriskommisioner” tillsättes för att analysera vad som gick fel. ”Kriskommisioner” som består av någorlunda lojala partimedlemmar. (s) i Sverige liknar den svenska polisen: Man utreder sig själv när fel begåtts! I stället för dessa kommissioner borde man lämna sina platser till förfogande och kalla till en partikonvent..."

Det är treje kommentaren under artikeln som finns är

http://dagensarena.se/ledare/slutpunkt-for-new-labour