Fyra år till av ökenvandring?

För mig som socialdemokrat finns det all anledning att vara självkritisk i dag. Vad gick snett och vad hade vi kunnat göra annorlunda?

Jag tror inte att det handlar om Mona Sahlin. Man bör komma ihåg att hon inledde ett ambitiöst och viktigt förändringsarbete av socialdemokratin. Hon införde en ny, öppnare och mer tillåtande ledarstil. Och rådslagsarbetet utvecklade partiets ställningstaganden på många betydelsefulla områden.

Samarbetet med miljöpartiet var också historiskt och hade kunnat tillföra enormt mycket. Men sedan avstannade mycket av det positiva som påbörjats. Och från att ha haft enormt starka opinionssiffror sjönk stödet för de rödgröna kraftigt.

Sahlin gjorde på valnatten klart att hon inte har några planer på att avgå. Jag tror henne. Jag tror också att det skulle skicka fel signaler att säga något annat. Mona Sahlin har inlett ett nödvändigt förändringsarbete av det socialdemokratiska partiet, och det arbetet bör få fortsätta.

Därmed inte sagt att det nödvändigtvis är hon som är partiets främsta företrädare när vi möter väljarna i valet 2014. Men partiledardiskussionen kan vänta ett tag. Det finns angelägnare frågor för dörren.

Socialdemokraterna kommer snart att sätta ihop sin egen eftervalsanalysgrupp där – förhoppningsvis – även personer som inte varit direkt inblandade i valarbetet släpps in. Men redan nu har s-bloggaren Erik Laakso tillsammans med några andra tagit initiativ till webbsajten Eftervalsdebatt.se där frågan om socialdemokratins framtid, vägval, politik och förnyelse tas upp. Alla ”som önskar se en starkare socialdemokrati resa sig upp ur den ökenvandring som råder” hälsas välkomna att delta.

Jag tror att detta är väldigt viktigt. Centrala analyser i all ära, men den viktigaste diskussionen måste nu ske öppet – och med så många som möjligt. Eftervalsanalysen börjar nu, men lär behöva fortsätta länge.

På Eftervalsdebatt.se skriver bl a Per Åhlström (tidigare ledarskribent på Nya Norrland) att socialdemokraterna bör byta partistyrelse och avkräva alla som kandiderar att de avger en egen politisk programförklaring. ”Ska man åstadkomma något i politiken måste man veta vad man vill och ha en uppfattning om vilken strategi som krävs för att få det som man vill”, menar Åhlström, och tillägger att det i dag är ”för många i partiorganisationen som har som enda merit att de gör som de blir tillsagda”.

Men även på andra ställen skrivs det intressanta saker om valresultatet ur ett s-perspektiv. På den utmärkta nyhets- och debattsajten Dagens Arena citerar Marika Lindgren Åsbrink (bloggare och fritidspolitiker i Sundbyberg) Sigmar Gabriels uppmärksammade installationstal efter den tyska socialdemokratins katastrofval 2009: ”Det var inte ett val vi förlorade. Vi har förlorat i flera omgångar”. Nederlaget, menade Gabriel, beror på att det under lång tid rått stora missförstånd kring det som brukar kallas ”den politiska mitten”. Mitten är inte en fast plats som enskilda partier måste anpassa sig efter för att vinna väljare. Den politiska mitten utgörs i stället av själva problemformuleringsprivilegiet i samhället.

Socialdemokratin var framgångsrik på den tiden man innehade problemformuleringsprivilegiet: ”Vi övertygade folket och fick steg för steg allt fler med oss. Till slut befann sig de socialdemokratiska argumenten i samhällets mitt. Mitten var vänster, eftersom vi hade förändrat den. Socialdemokratin hade erövrat den och det måste vi göra igen”, sa Gabriel.

Marika Lindgren Åsbrink skriver att den svenska socialdemokratins största problem i dag är att vi inte upplevs som relevanta. Den senaste mandatperioden har vi ägnat alldeles för mycket tid åt just det Sigmar Gabriel beskrev: ”I stället för att förändra mitten, ändrade vi på oss själva.” Det måste bli ändring på det nu.

På Dagens Arena skriver också den tidigare SSU-ordföranden, numera pr-konsulten, Niklas Nordström att problemet handlar om politiken och hur socialdemokraterna som parti är relevanta för den tid vi lever i.

Nordström menar att socialdemokraterna ”måste moderniseras och på djupet förstå vilka värderingar och trender som påverkar väljarna i Stockholmsregionen för att bli relevanta i människors vardag också i storstaden”. Han slår också fast att det rödgröna samarbetet inte har levererat och att ”det var fel att först gå in i ett samarbete och först därefter definiera den egna politiken”.

Många kloka ord – och mycket att tänka på oss som vill göra socialdemokratin redo för en stark comeback.

Andra skriver intressant om politik, Mona Sahlin, socialdemokraterna, val 2010.