Tack

Allt jag får tillbaks är korta och otrevliga svar.
Varför förstår jag verkligen inte. Kanske som ett sätt att distansiera sig själv ifrån mig, ett försök att avsluta.
Vilket är helt ok för mig, vill du avsluta så gör det. Jag kan inte tvinga dig att ha kontakt med mig.
Jag kan inte ens tvinga dig att fortsätta tycka om mig eller vilja vara vän med mig.

Men om du på allvar tro att jag tänker sitta tyst och ta emot din skit, då tror du så jävla fel.
Det enda det här resulterar i att avslutet mellan oss blir smutsigt och fyllt av en mängd negativa känslor.
Men det här leder till något positivt för mig, något som jag definitivt inte tror att du hade räknat med.
Det är att jag färdas tillbaks i tiden och inser precis varför vi inte kunde leva ihop då, och inser att det är av samma orsak som jag inte vill leva med dig nu.
Vi har så totalt olika syn på saker och ting. Jag förstår inte varför du beter dig som du gör, och du förstår definitivt inte mig.
Jag tänker inte ändra mig, du tänker inte ändra dig.

Så tack, tack för att du fick mig att inse att det valet jag gjorde var det absolut rätta för mig att göra.
Tack för att du fick mig att se precis varför du och jag är en tanke jag inte tror på.
Tack för att du beter dig som en idiot , för det har du alltid varit och kommer med största sannolikhet förbli.

Jag kommer nog för alltid fundera på varför jag älskar dig, när det är få saker jag gillar med dig.

Jag må älska dig , men jag kommer aldrig vilja leva med dig.