Som ett sandslott som vågen tar med sig.

Ju mindre du finns i mitt liv, desto mindre saknar jag dig.
Snart är det som om du aldrig funnits här till att börja med.

Alla minnen bleknar, som ett fotografi som stått i solen för länge, gulnat och vagt.
Som ett sandslott som tidvågen sveper in och tar med sig, där inga spår lämnas kvar av det som en gång var.

Varje gång försöker vi ta ett nytt fotografi, bygga ett nytt sandslott, men alltid med samma resultat.
Det bleknar i solen , det försvinner med vågen.

Kanske kommer det alltid förbli så, våran lott i livet att leka på en strand med för ovänliga vågor, en sol som bleker även de bästa korten.

Eller så reser vi åt ett annat håll, ger oss tillåtelse att leka på andra stränder, se vad andra vågor kan göra.
Men vart vi än far, kommer solen alltid vara vad den alltid varit...