Bilbloggen med Robert Collin

 I dag, måndag klockan13 ska Victor Muller enligt planen försöka få förlängd respit hos tingsrätten i Vänersborg.

Mer tid att fullfölja rekonstruktionen och försöka rädda Saab.

Men jag tror att Muller gav upp i natt. Efter General Motors definitiva nej till all kinesisk inblandning i Saab finns det inga fler utvägar.Inte ens trollkarlen Muller kan göra mer. Ässen i rockärmen är slut.

Det blir konkurs för Saab. Ännu en svart jul för de anställda, som alltid tycks få buden om nedläggning veckan före jul. Det blir personlig konkurs för Muller själv och en mycket svår tid för Trollhättan och hela regionen runt bilstaden för en lång tid framöver.

Att Saabs underleverantörer blir utan pengar är en sak, men risken är att många slås ut för all framtid nu när en av de stora kunderna försvinner. Vad det innebär för det Västsvenska näringslivet är inte svårt att gissa.

Varför vill General Motors inte låta Saab leva vidare? För att man inte vill låta kineserna komma över den GM-baserade teknik som Saab byggs på, antyds det från Detroit.

Ja, det kan verka logiskt. GM bygger ju egna bilar på samma teknik hos Shanghai Automotive (Saic). Men för två år sedan var det inga problem att sälja dotterbolaget Hummer till Kina, trots tekniklikheter med bland annat Buick som också byggs i Shanghai.

Den affären blev aldrig av, för att kinesiska myndigheter inte ville ha produktionen av Hummer, själva sinnebilden för energifrosseri. Men GM hade inga betänkligheter den gången.

Att den svenska regeringen motarbetat Saab sedan bilkrisen inleddes hösten 2008 vet alla. När andra regeringar gjorde allt för att rädda sin bilindustri sa näringsministern Maud Olofsson att vi inte behövde Saab i Sverige, att fabriken kunde bygga vindkraftverk i stället.

Statsminister Fredrik Reinfeldt och framförallt finansminister Anders Borg har flera gånger förklarat att Sverige klarar sig bra utan bilindustri, ja, utan industri över huvud taget. Sverige ska bli ett föregångsland som tjänstesamhälle.

Och när Saab under hösten anlitade advokaten Guy Lofalk som rekonstruktör fick man en bock till trädgårdsmästare. Lofalk gick sina egna, eller om det var regeringens vägar. I varje fall fullföljde han inte Victor Mullers planer på att försöka få till stånd en uppgörelse med kineserna Pang Da och Youngman där kineserna skulle få köpa hälften av Saab medan den andra hälften stannade hos Muller (och Vladimir Antonov).

I stället erbjöd Lofalk kineserna att köpa hela Saab för ett par hundra miljoner. När Muller stoppade de planerna erbjöd Lofalk i stället Volvo-ägaren Geely att köpa Saab till samma förmånliga pris. Muller vägrade gå med på Lofalks utförsäljning. Men om Muller accepterat hade GM sannolikt ändå sagt stopp. General Motors, som ju också var nära konkurs för tre år sedan. Och som finns kvar som biltillverkare i dag endast för att president Obama gick in med "skattebetalarnas pengar" och räddade biljätten. Om i stället republikanerna fått som de ville och GM gått i konkurs den gången, ja då hade Saab kanske haft en chans i dag.

Men nu tror jag att allt hopp är ute. Enligt almanackan är den 22 december årets kortaste dag. Men just i år tror jag att den mörkaste dagen infaller redan i dag.

Det är så sorgligt.

Jo då, det är klart att man kan klandra Victor Muller för mycket. Och som goda svenskar gör vi det. (Jag blir så trött.)

Men en sak är säker: Utan Muller hade Saab varit borta för två år sedan.

Det är han, och bara han som gett Saab den konstgjorda andning som behövts för att komma fram till dagens avtal.

Sen, om det räcker, det är en annan sak.

General Motors jobbar just nu tillsammans med kinesiska Shanghai Motors med att bygga upp ett helt nytt kinesiskt bilmärke, baserat på gammal teknik från Opel. Varför skulle GM tycka att det är en bra idé om i princip samma teknik används av Youngman?

Enligt uppgifter till Bilbloggen har GM skrivit en 150 sidors kravlista på allt som Youngman och Saab måste uppfylla för att få bygga bilar i Kina. Det är för många krav. Alltså - omöjligt!

Saab pratar mycket om sin nya Phoenix-plattform som alla nya Saab ska byggas på. Jo, den ser bra ut. Men 50 procent är fortfarande GM. Och GM säger med all säkerhet nej till Youngmans planer.

Den närmaste framtiden ser troligen ut så här: Riksgälden och EIB säger ja till affären, men GM säger nej. Och då faller den.

Men - ytterligare viktig tid är räddad. Då kommer Victor Muller som vanligt med sin plan B. Där Youngman ersätts av det amerikanska finansbolaget North Street medan bilhandlaren Pang Da blir kvar.

Då kan Saab fortsätta att bygga bilar i Trollhättan, med nuvarande teknik (9-3 och 9-5) och 9-4X i Mexiko och så småningom, från 2014, på sin nya plattform Phoenix.

Och Pang Da kan sälja bilarna i Kina.

Ännu ett reptrick av Victor Muller. Vi ska varken räkna ut honom eller Saab.

Till sist ett trist rykte: Saabs produktionschef Gunnar Brunius slutar!

Enligt upppgifter till bilbloggen går han till Volvo. Och han tar sin närmaste man med sig.

Ja, det är ett hårt slag mot Saab. Brunius är den som stått med båda fötterna på jorden när Victor Muller flugit runt den.

Det är Brunius som sett till att det sargade Saab inte fallit i bitar. Det är han som kunnat få igång produktionen med ett par dagars varsel, som sett till att ingenting rostat fast.

Varje dag skriver tidningarna nya dödsrunor över Saab. En del kommer att skriver "Äntligen!". Och variationerna på temat "Vad var det jag sa" kär talrika.

Vi svenskar har stått upp som en man och önskat livet ur Saab de senaste två, tre åren. Vanligt folk, experter, politiker och journalister, som en enda stor familj. "Ett företag som aldrig gått med vinst. Som bygger bilar ingen vill ha. Och vars styrelseordförande är en skojare."

De första dödsrunorna stod i tidningarna redan den 18 december 2009. En hade ett stort svart kors på förstasidan. Redan då sa fordonsexperten Martin Sköld på Handelshögskolan "Vad var det jag sa". nu har han sällskap av många, många fler.

Själv räknar jag inte ut Saab förrän konkursen är ett faktum. Och - inte ens då!

Knappt någon trodde att Jaguar och Land Rover skulle överleva. Nu bygger de brittiska tillverkarna bättre bilar än någonsin och tjänar pengar för första gången på många år. Indiska jättekoncernen Tata gav britterna det stöd som krävdes för att ta sig från konkurshot till succé.

Saab har alltid vanskötts, först av Wallenberg-familjen, sen av General Motors. Trollhättan har knegat på med sina två modeller, som alltid blivit på tok för gamla innan en ny modell introducerats medan konkurrenterna byggt ut sina modellprogram med större, mindre, och sportigare bilar och inte minst med fyrhjulsdrivna jeepar.

Varför försvann inte fabriken för tio år sedan, eller tjugo? Jo, för att personalen alltid varit så hängiven. Så lojal och så hängiven att det sannolikt saknar motstycke i svensk industrihistoria. För två år sedan när GM bestämt sig för att lägga ner Saab och produktionen stod still gick ingenjörerna till jobbet varje dag och utvecklade en unikt stark och snål miljöklassad dieselmotor. Nu finns den i 9-3-modellen.

Och när alla tror att Trollhättefabriken ligger öde jobbar samma konstruktörer på en biogasmotor till nya jeepen 9-4X. Om Saab överlever den här gången med börjar den bilen säljas i Sverige inom ett år.

Under helgen jobbar Victor Muller och hans stab med sitt överklagande av tingsrättens nej till rekonstruktion. Trollhättan ger inte upp den här gången heller. 

Det gjorde inte de koreanska tillverkarna Kia och Daewoo heller. De var också nära konkurs, för tio är sedan. Den ena räddades i sista ögonblicket av Hyundai, den andra av General Motors. I dag är båda riktiga vinstmaskiner.

Jaguar och Land Rover har jag redan skrivit om, och här hemma har vi Volvo som inte heller mådde bra för ett par år sedan. Med kinesiska ägaren Geely snurrar maskineriet fortare än det gjorde någon gång de senaste tio åren.

Victor Muller och hans Saab ligger nere för räkning. Igen. De blöder svårt. Orkar knappt resa sig igen. Men de är inte uträknade. Och de har inga planer på att kasta in handduken. Det enda som är viktigt i dag för dem som bor och jobbar i Trollhättan är inte ge upp förrän beskeden kommer om nya pengar från Kina. De reser sig på nio och en halv den här gången också.

Och då fortsätter matchen. Ett illa sargat Saab mot resten.

Vladimir Antonov skrev ett brev till näringsminister Maud Olofsson (C) i slutet av juni, för att höra lite om hur det ska gå för Saab utan Maud. Nu, efter två veckor har hon svarat.

I korthet handlar det om att den svenska regeringen anser att bilindustrin är mycket viktig för Sverige, att den bidragit till många jobb och till det svenska välståndet, och att ingen annan regering i Europa var lika snabb att komma med stöd till sin bilindustri när finanskrisen svepte in. Så här skriver hon.

Ministry of Enterprise, Energy and

Communications Sweden

Dear Mr Antonov,

Thank you for your letter.

I appreciate your commitment to Saab. As you are well aware of, the Swedish government has put a lot of effort and engagement into the automotive industry. We have done so because this industry is important for Sweden. During the years it has been a source of jobs and growth. We are many who find pride in Swedish cars.

It was the awareness of how important this industry and its know-how is to our country’s economy that made the Swedish government act so resolute when the financial crisis struck in the fall of 2008. As the first country in Europe we launched a special automotive package. In total SEK 28 billion was set aside. This package, through the state guarantee for an EIB loan, made it possible for Spyker to close the deal with General Motors and take over Saab Automobile.

A lot has happened since but Saab still faces challenges. I know that the management in Saab work day and night to find new short- and long term solutions. In most cases these solutions do not include the involvement of the Swedish government, but when they have done so we have been keen to act.

No one should hesitate on the fact that I and the Swedish government are committed to the Swedish automotive industry and that we share your engagement in Saab. I dare say that I have given no other company my time and attention to the same extent as Saab during my time as Minister.

As you have noticed, I will resign from my role as leader of the Centre Party this autumn. Regarding my future as Minister, that is a decision for the next party leader to take. I have made clear that I am prepared and willing to continue.

Regardless of who will hold the position as Minister for Enterprise and Energy, I can guarantee you that it will be a person who will give their full attention to their mission. That includes giving political support to the Swedish automotive industry and Saab.

Regardless of who will hold the position as Minister for Enterprise and Energy, I can guarantee you that it will be a person who will give their full attention to their mission. That includes giving political support to the Swedish automotive industry and Saab.

Yours sincereley

Maud Olofsson

Eller är det inte hon? Är det en satir?

Trafiken ut ur och genom Stockholm står still.

Det är fredag eftermiddag, och då är det alltid kaos, även om alla försöker göra rätt. För att infrastrukturen inte räcker till. De som påstår att Stockholm klarar sig utan den planerade Västra förbifarten är i bästa fall okunniga, eller så har de en dold agenda - de tycker inte om bilar. Troligen för att de bor i Stockholm innerstad och inte ens har en bil.

Men nu står trafiken helt still. Och den kommer att stå still eller snigla sig fram på smågator ända till kvällen. Med mångmiljonkostnader för privatpersoner, företag, samhället - och miljön. Plus all stress och frustration.

Anledningen - en lastbil körde för fort i en skarp kurva. Den fick sladd och välte. Och så var det stopp. 

I onsdags körde jag Söderleden söderut. Tolv i två på eftermiddagen svängde jag av för att köra ner mot Söder Mälarstrand. Två minuter efter mig kommer en lastbil. Föraren uppmärksammar inte varningsblinket att hans bil är högre än 3,20 meter och alltså för hög för tunneln, som för övrigt dessutom svänger så tvärt att hans långa ekipage troligen ändå inte skulle klara sig fram.Sen uppmärksammar föraren inte heller att släpet dånar in i den tunga järnbalken som är en sista varning före totalstoppet.

Jag vet inte vad han sysslade med. Inte körde han bil i alla fall. Lyssnade på radion? Pysslade med telefon? Eller vad vet jag. Men körde bil gjorde han inte. Det var totalkaos i Stockholmstrafiken ända till kvällen.

Förra veckan välte en bil lastad med jord på E18 utåt Bålsta. Bilen la sig rätt över motorvägen som fick stängas av ett par timmar.

På vintern blockerar lastbilarna det svenska vägnätet om och om igen, i söder och i norr, överallt. För att åkarna inte bryr sig om att sätta på vinterdäck.

Vad är det som händer? Vad är det för fel på lastbilsförarna och på åkerierna? För ingen kan väl påstå att det som sker är normalt?En total nonchalans, en slapphet och en hänsynslöshet mot allt och alla runt omkring, skulle jag säga.

Förra veckan, en bagatell i sammanhanget, men ändå symptomatiskt. Jag kör norrut från tidningen i City och hem till Norrtälje med en sprillans ny testbil värd en bra bit över 300 000 kronor. Ett par mil före Norrtälje kommer jag ikapp en lastbil med sand på två flak. Och sanden står som en kvast efter lastbilen.

Det smattrar till och min huv, båda flyglarna, kofångaren och rutan är blästrade med massor av "stenskott" i olika storlek.

Jag ringer föraren, namn och nummer till åkeriet står på bilsidan.

– Det är lugnt, säger han, det är åkaren själv som kör bilen. Skriv en skadeanmälan och lämna in bilen på lack så tar min försäkring kostnaderna.

Fint, säger jag. Men varför kör du utan kapell?

– Det är trasigt, jag har ett nytt nästa vecka. Då är det lugnt igen.

Men va fan. Ställ undan bilen då, tills kapellet är fixat. För det är inte du som får alla problem med att fylla i blanketter, ordna tid på lacken och bilglasmästaren, vara utan bilen en vecka eller mer, och sen upptäcka att färgen inte stämmer exakt. Och det är jag och alla andra som får högre försäkringspremie för att du inte gör ditt jobb på ett korrekt sätt.

Dra kapellet över gruslasten eller låt bilen stå. Parkera bilen på vintern, eller skaffa riktiga däck. Somna inte på motorvägen (det var väl det som hände i Bålsta). Titta framåt så syns varningsblinken för hög last utan problem och anpassa hastigheten till kurvor och väglag. 

"Utan lastbilen stannar Sverige" är en gammal fin devis. I dag vet vi bättre. För nu är det precis tvärtom: "Det är lastbilen som stoppar Sverige!"

Vi är många som börjar tröttna på det nu.

Maud Olofsson säger till Aftonbladet i dag att  "Så här långt har vi gjort allt Saab har begärt".

Ett häpnadsväckande uttalande för alla som följt krisen på nära håll. Och ett slag i ansiktet för dem som jobbar på Saab.

För det är ju precis tvärt om. Om Maud Olofsson gjort någonting alls så är det att baktala Saab (och Volvo, för den delen). Regeringen har aldrig ställt upp för den svenska bilindustrin, inte en enda gång. Inte med ett enda initivativ. Och då tänker jag inte ens på sådana självklarheter som att regeringen borde köra svenska bilar, både i tjänsten och privat (som regeringarna gör i alla andra länder med egen bilindustri).

Nej, jag tänker på hur regeringen agerat i frågorna kring olika lån och stöd. Mantrat vi känner till är "Vi ska inte riskera skattebetalarnas pengar", och därmed har dörren varit stängd.

En del kanske tror att Saab och regeringen varit i fortlöpande kontakt de senaste två åren.

Inte alls. Saabs ledning och Maud Olofsson har träffats tre(!) gånger de senaste ett och ett halvt åren. TRE GÅNGER!

Saab ringer och försöker på alla sätt få igång en diskussion med näringsministern, men icke. Nej. DET BLIR INGA MÖTEN! Hon vill inte. Kan inte. Bryr sig inte. Förstår inte ämnet. Är allmänt inkompetent att ta hand om svensk industri.

När hon i dag säger till Aftonbladets reporter att "Så här långt har vi gjort allt Saab har begärt" är det en skam för hela regeringen. För det är ren lögn.

Båda heter Vladimir. Båda är ryssar. Båda har kommit upp sig efter Sovjetunionens fall.

Och båda är händelsevis i Sverige samtidigt.

Vladimir Putin, som har samlat på sig mest pengar, kanske hundra miljarder kronor, under de senaste åren har redan hunnit besöka kungen och Fredrik Reinfeldt. Ingen frågar varifrån miljardförmögenheten kommer.

Den andre Vladimir, han som heter Antonov, och som bara lyckats dra in ett par, eller högst tio miljarder om man räknar optimistiskt, vill ingen i regeringen ta i med tång.

Nej, fy, tänk om hans förmögenhet har kommit till med maffians hjälp?

Själv har jag svårt att tro att någon enda ryss har dragit in sina pengar alldeles hederligt. Inte den ene Vladimir, inte den andre och ingen annan heller. Och ärligt talat är jag inte ens säker på att det angår oss i Sverige.

I så fall kanske vi skulle kolla upp hur våra egna miljardärer byggde upp sina förmögenheter under krigsåren för 70 år sedan, eller kanske skulle vi undersöka baggbölarna, de som lurade av bönderna skogen, i början av förra seklet. Deras ättlingar är finfina familjer nu när de tvättat blodet från sina händer.

Och när vi ändå är inne på Putin, hur hårt har Italiens Silvio Berlusconi tvingats slita för att bygga upp sin multiförmögenhet? Jag tror inte ens att han blev svettig, och inte tror jag att han skäms för sina affärer.

Men en sak skiljer de här herrarna, och det är att han som har den minsta förmögenheten, och troligen minst blod på sina händer, är den som vill rädda Saab. Och det får han inte!

Jag undrar om det är en slump att Putin är här samtidigt som Antonov är i slutförhandlingarna om Saab.

Jag tror knappast det.

Nej, jag gissar att Putin är minst lika intresserad av Saab-afären som Antonov. Precis som den kinesiska staten står bakom den nyrike Li Shofu och Volvo-affären tror jag att den ryska staten vill gernomföra Saab-affären.

Antonov har ju flera gånger pratat om att han vill öppna en Saab-fabrik i den ryska enklaven Kaliningrad vid Östersjön. Och Ryssland behöver både jobben och bilarna.

Jag tror att Vladimir fixar affären. I sista stund. Jag håller tummarna.

Varför är Sverige så fientligt till sin bilindustri?
Inte i något annat land i världen arbetar en regering så aktivt för att lägga ner sin biltillverkning. Inte i något annat land står befolkningen upp som en man och skanderar "lägg ner skiten!".
Bara i Sverige.
Jag blir gråtfärdig över den totala avsaknaden av kompetens, analys och kloka, långsiktiga beslut.
Vart är vi på väg? Vad är nästa steg? Att slå igen gruvorna (miljömyndigheterna jobbar hårt på den linjen)?, stänga basindustrin? Stoppa det småskaliga fisket i Östersjön?
Men vad ska vi leva på då?
Näringsministern Maud Olofsson (C) har på fullt allvar föreslagit att Saab i Trollhättan ska börja bygga vindkraftverk! Ett politiskt inlägg utan saklig grund, men som får en otrolig slagkraft när det är näringsministern (= regeringen) som säger det.
Sverige är ett konkurrenskraftigt industriland som står sig bra i förhållande till jättar som Tyskland och Frankrike, både när det gäller produktivitet och kostnader.
I Tyskland och Frankrike gör regeringarna allt de kan för att rädda sin bilindustri, de går in med statliga stödmiljarder långt innan krisen är ett faktum. Och ingen skränar om att "riskera skattebetalarnas pengar", alla är ense om att det är just med sådana satsningar som man i det långa loppet RÄDDAR SKATTEBETALARNAS PENGAR".
Volvo såldes ut till den kinesiske entreprenören Li Shufu. Men det tragikomiska i affären är att den kinesiska staten gick in med de kinesiska skattebetalarnas pengar för att finansiera hälften av köpet. Så viktigt tyckte kommunistpartiet i Kina att affären var.
Hur länge kan vi tillåta att regeringen utarmar Sverige som industriland?
Vem tar ansvaret för att regeringen just nu är på väg att tvinga Saab i konkurs?


 

Hörde just att tv:s Aktuellt och Rapport erfar att regeringen ska satsa flera hundra miljoner extra i år på att rusta upp järnvägen.

Men flera hundra miljoner är ingenting. Det räcker för att klara upp Saabs problem de närmaste veckorna, tills samma regering tillåter ryssen Antonov att rädda företaget. Må det ske fort!

Järnvägen däremot behöver flera miljarder, flera tiotals miljarder för att bli något att lita på.

Jag var just runt lite på Hornsgatan på Södermalm i Stockholm, den gata där borgarrådet Ulla Hamilton vill rädda stockholmarnas liv genom att  inte tillåta dubbdäck.

Inga dubbdäck - inga partiklar, säger Hamilton. Men när jag gick körde och gick runt lite såg jag något annat som är mycket värre än dubbdäck. Jag såg sand. 

Det måste ligga flera ton med sand på gatan och varje gång det kör förbi en bil krossas ytterligare några tusen sandkorn och blir några miljoner partiklar. Som, om man ligger åt det hållet, kan befaras att döda ytterligare några stockholmare.

Ulla! Ut med sopbilarna fort som fan! Sanden måste bort innan mätstationen slår i taket.

På gatorna runt omkring ser det lika illa ut. Massor av sand som i värsta fall blir partiklar som flyger förbi mätstationen (den gula lådan på bilden) och ger nya argument till att dubbdäcken måste förbjudas.

Om politikerna menar allvar med att partiklar dödar undrar jag stillsamt hur de har samvete att låta sanden ligga. Någon som förstår? eller kanske till och med någon på miljö- eller trafikförvaltningen som har något att säga? Eller till och med Ulla Hamilton själv?