Robert Hahns blogg

Professor Dan Larhammar uttalar sig i media som om han vore specialist och sakkunnig i medicinska frågor fastän han inte är det.

Nu har det hänt igen! Det har blivit vardagsmat att professorn i cellbiologi i Uppsala, Dan Larhammar, gör  bedömningar av det vetenskapliga läget inom olika medicinska ämnesområden. Fast utan att alls vara sakkunnig.

I Dagens Nyheters söndagsbilaga den 24 oktober 2010 är det dags att uttala sig om kunskapsläget bakom en dansk bok där en familj lindrat autism med hjälp av diet. Det är inte vetenskapligt, menar Larhammar, och utvecklar  vilka behandlingar som istället borde kommit ifråga. Implicit är han man kunde ha struntat i dieten, som ju dessutom gör livet tråkigare genom att man missar värden som gör livet trevligt.

Larhammar är dock inte läkare, har aldrig jobbat med dietfrågor och har aldrig arbetat med autistiska barn. Han är istället verksam med cellbiologi på grodor och fiskar.

I ett amerikansk TV-program nyligen så presenterades diet som den främsta iinjens behandling vid autism. Hade Larhammar ändå rätt? Ingen vet. Man borde fråga en specialist på området, vilket hela svenska folket dock trodde att Dagens Nyheter gjorde.

Min uppfattning är att Larhammar borde ha undanbett sig att uttalandet och istället hänvisat journalisten till en person som besitter sakkunskap på det område som frågan gällde.

Läs mer om hur vanligt det är att man gör bedömningar i vetenskapliga frågor utan att veta vad man pratar om på min blogg

http://roberthahn2010.wordpress.com/2010/10/16/att-forska-utan-kompetens/

http://roberthahn2010.wordpress.com/2010/10/02/vof-angriper-vidarkliniken-igen/

Professorn Edzard Ernst är mannen som påstår att alternativmedicin inte fungerar. Denne engelsman har fått stor uppmärksamhet i Sverige med sin bok Salvekvick och kvascksalveri som utkom på Leopard Förlag 2008. När Ernst skall värdera en alternativmedicinsk metod eller medicin plockar han dock i typfallet bort 99% av de studier som finns för att han anser de vara för dåliga. Om de kvararande studierna visar att alternativmedicin är klart bättre än vanlig behandling så drar han ändå inte den slutsatsen.

Jag ger här några exempel från hans Edvard Ernsts först sida på PubMed, som är en amerikansk databas som indexerar all medicinsk litteratur. 

När Ernst studerar akupunktur efter stroke selekterar han bort 674 av total 684 studier (99%).

Ernst plockar bort 549 av 552 studier (>99%) när han skall studera ”moxibustion” som är en kinesisk behandling för att skynda på läkning. Av de kvarvarande visade alla tre positiv effekt. Ernst konstaterar att även deras kvalitet är för låg, trots att de enligt hans urvalskriterier var de 3 bästa av 552 studier av just denna fråga. Alltså – det finns inga bevis för att ”moxibustion” har någon effekt.

I en annan artikel granskar Ernst nio stycken meta-analyser om akupressur i en egen analys. Hans konklusion är att alla nio meta-analyserna är felaktiga och därmed värdelösa.

I en meta-analys av ”maca”, en växt som förbättrar sexualdriften, tar Ernst bort 84 av 88 studier (96%). Två av de kvarvarande 4 visade god effekt, och i en studie som inte gjorde det var materialet ändå för litet för att kunna ge signifikans. Ernst drar slutsatsen – som alltid – att han inte kan finna några starka evidens. Så går det till när Ernst utnämner en alternativ terapi till bluff!

När ”moxibustion” mot ledvärk jämförs med konventionell smärtlindrande behandling finner Ernst 4 bra studier. Två stycken tillsammans visar ett statistiskt säkerställt bättre resultat för ”moxibustion” De 2 återstående studierna av hög kvalitet visade också god effekt, fast vid ögonvärk och värkande näsutslag. Tror vi att Ernst drar slutsatsen att ”moxibustion” fungerar mot värk? Självklart inte. Behandlingen avfärdas med den gamla vanliga avslutningsfrasen att ”fler studier behövs”.

Så här ser det ut i publikation efter publikation.....

Edzard Ernst är en person som anser att i princiip alla studier om alternativ medicin är för dåliga för att kunna öka vårt vetande. Det låter föga trovärdigt. I en vanlig meta-anays sorterar man vanligtvis bort 50% av de tillgängliga studierna som belyser en frågeställning därför att de är för dåliga. Ernst tar bort 99%. De få studier som fortfarande finns kvar efter hans stenhårda gallring visar vanligtvis att alternativmedicinen har effekt, men Ernst drar ändå aldrig den slutsatsen i sin forskningsrapport.

Läs hela genomgången på länken här.

Ernst har helt missuppfattat begreppet "evidensbaserad medicin" vilket är vad han sysslar med. Den betyder att man sammanställer befintlig litteratur och gör en sammanvägning av dem för att få det bästa möjliga ledning avseende en medicinsk terapi eller ett handlande. Men tar man bort 99% av allt som är skrivet i ämnet så finns det inga evidens kvar. Det är som att ha 50 tusen spänn på fickan när man skall köpa en ny bil och besviken konstatera att inga bilar finns. Det är ju fel, dom finns faktiskt där, men inte att köpa för 50 tusen.

Jag är inte alls förvånad över att denne man finner så lite värde i alterantivmedicinen. 

En skriftväxling har ägt rum i Dagens Nyheter där föreningen Vetenskap och folkbildning (VoF) angriper Vidarkliniken i Järna vars ideologi vilar på antroposofins grund. VoF menar att behandlingarna som ges på Viidarkliniken saknar positiva effekter. Inga statliga pengar ör ges till sådant, menar man. Vidarklinikens menar dock att deras behandlingar är vetenskapliga utvärderade.

Det första angreppet publicerades på DN Debatt den 7 september och Vidarklinikens svar den 22 september. Därefter har VoF replikerat i DNs nätupplaga den 2 oktober.

Vem skall man då tro på? Jag har gjort en kartläggning av författarna till de här inläggen. Bland antroposoferna finns flera erfarna forskare som skrivit massor av vetenskap om de omplementära och alternativa metoder (KAM) . som används på Vidarkliniken. De sysslar med ämnet varje dag och borde därför bör vara väl inlästa på kunskapsläget. Sådan kompetens saknas dock helt hos VoFs författare. Hela utvärderingen kan du läsa på Wordpress.

Den stora frågan är om vi skall tro på dem som aktivt forskar om KAM och därför måste vara orienterade om kunskapsläget kring dessa metoder. Eller skall välja att tro på dem har åsikter fastän de uppenbarligen är amatörer på området? Av dem som kräver att KAM skall bort från Vidarkliniken så saknar faktiskt alla personer vettig kompetens när det gäller att självständigt värdera frågor kring KAM.

Jag vill varna för amatörism. Vem som helst har absolut inte förutsättningar för att värdera kunskapslget inom ett vetenskapsomårde som man inte själv arbetar med. Det är som att man tror mer på arkeologen eller fysikern fastän ortopeden borde veta bäst när det gäller att laga ditt benbrott. Lita heller inte på folk bara för att de stoppat in ordet ”vetenskap” i sin föreningstitel. Man blir inte mer vetenskaplig för det. Kolla istället upp deras kompetens, vilket är lätt, och gör en bedömning av om de har rimliga förutsättningar för att förstå vad de pratar om.

Kristdemokraterna har föreslagit att väntetiden på akuten får maximalt vara 4 timmar. Dagens Nyheter hånar idén på ledarplats den 15/7 (skribent: Hanne Kjöller) och menar att en allvarlig olycka givetvis skall medföra att alla andra får vänta, och någon tidsgräns ser man inte som en möjlighet.

Men på ett stockholmssjukhus finns på varje klinik av typ kirurgi, ortopedi och ansetesi så många som 70 läkare anställda. Minst hälften av dem borde vara i tjänst och kunna hjälpa till på akuten. Många av dem är inbokade för andra uppgifter, visst, men långt ifrån alla. Om sjukvården var intresserad av att minska väntetiderna på akuten skulle de faktiskt gå att organisera bort på en enda eftermiddag. 

Det yttersta skälet till att väntetiderna på akuten är så långa är ett uppfostringsambition som säger att folk måste förstå att de inte har på akuten att göra om man inte är livsfarligt sjuk. Man tror att detta budskap endast kan göras tydligt genom skapande av långa köer. 

I dagsläget är det obegripligt att folk accepterar att vänta 8-10 timmar på att få träffa en läkare när de känner sig akut sjuka. Heders till de politiker som försöker begränsa eländet. De interna drivkrafter som finns inom vården för att komma tillrätta med långa väntetiderna på akuten kan nämligen beskrivas som minimala, om de ens finns. 

Hans Iwan Bratt kallar sig själv humanist och libreral. Han är flitig bloggare och har bland annat gått till utfall mot mig. Jag är läkare, forskare, och professor men även intresserad av andliga frågor. Att jag 1997 var med och sammanställde en andlig intervjubok kallad Klara svar från andevärlden är mer än vad Bratt tålde.

På sin Wordpress-blogg argumenterar han, på fullt allvar, för att jag inte skall få vara yrkesverksam som läkare enbart på grund av min trosuppfattning - några andra kunskaper om mig har nämligen inte Hans Iwan Bratt. Att vara "liberal" och även "humanist", som Bratt säger sig vara, betyder alltså att han vill ha yrkesförbud för personer vars trosuppfattning han inte gillar.

Jag skrev ett brev till två folkpartistiska ministrar och frågade om det var helt OK att kalla sig liberal och folkpartist om man förfäktar synsätt som här hemma inom fascismen, dvs. att införa yrkesförbud på grund av olämpliga åsikter. Det finns anledning att undra då särbehandling på grund av trosuppfattning är kriminaliserat. Ingen minister svarade. I ett fall sände dock en underhuggare en kommentar som gick ut på att folkpartiet struntar i om medlemmarna förordar diskriminering. Det var inget problem för Folkpartiet i varje fall.

Som liberal, folkpartist och humanist kan man alltså tycka vad som helst. Man kan tydligen öppet argumentera för kriminella handlingar och för åsikter som är 180 grader mot vad jag själv brukar uppfatta som liberalismens ideologi.