SORG.

Hej igen alla mina goa vänner .

Oj vad länge sedan jag skrev här!!! Helt seriöst har det varit så att jag kollat in här ofta, allt för att vända ut lika snabbt för att jag inte funnit orden, inte kunnat skriva, inte orkat.  Jag har läst mina favoritbloggar , svarat ibland har jag gjort ,  men ibland inte, allt som oftast bara tassat ut igen, helt obemärkt .

Jag har tänkt på en sak mycket sista tiden! Jag vet att de flesta av oss tänker:

Kärlek är underbart....Vad vore livet utan kärlek? Det är en väldigt normal rättvis fråga. För vad vore livet utan detta underbart fina fenomen som vi alla människor borde få  känna redan första dagen vi föds???: Just kärlek......Det vi alla är värda att få uppleva & känna i livet, hela livet, från det vi föds, tills vi sluter våra ögon för evigt, oavsett hur kort eller långt livet må  bli.

Jag Marie tänker alltsom oftast: Vad vore livet utan sorg? Just för att jag inte vet om något annat. Visst jag vet det är helt sjukt, mitt tänk, men fakta kvarstår så tänker jag just därför att jag inte vet något annat. Kanske Du tänker och känner annorlunda? Vilket jag verkligen hoppas och ber för att du gör, Det unnar jag verkligen  alla människor....Tro mig...

Min allra högsta önskan är att få känna just det. KÄRLEKEN. Till att börja med kärleken till mig själv, att älska mig själv, det vore störst av allt.

MEN visst är det sjukt, jag vet. Jag älskar mina barn övet allt annat. Jag lever för dom, dör för dom. ALLTID

MEN för mig själv känner jag inget annat än avsky,

Den jag var, den jag är, den jag inte vill bli. Det är svårt, jag vet. Eller vet jag?

Tänk dig in i situationen  för en stund, jag ber dig ödmjukast.

DU växer upp i en familj, där du älskar din familj, dina nära och kära oavbrutet fullkomlig  kopiöst mycket,  du vill bli älskad tillbaka, du ber om kärleken, den stora, den vi alla vill ha, den vi alla är värda att få känna .  Kärleken du får visas på det enda sätt där du utnyttjas på alla tänkbara sätt, fysiskt, psykiskt, själsligt, kroppsligt. Vad tänker du som ett litet barn på 5 År ????

 Jo naturligtvis att livet ska vara så, det är livet, det är naturligt, just för att du INTE VET om något annat. Du fortsätter älska dina nära,  du vet inget annat. Jag visste inget annat, trodde det var kärleken, den varma goa kärleken alla vill få i livet! Den normala kärleken.

Jag fick dessvärre uppleva den onormala kärleken, den sjuka kärleken.

Att HAN fanns där alltid.

Att HAN alltid gjorde mig så hemskt illa.

Att HAN alltid gjorde så att jag blödde.

Att HAN tvingade mig till saker jag inte ens kan sätta ord på.

Att HAN hotade att döda min Mamma om jag sa något.

Att HAN TOG MIN SJÄL  OCH  ALDRIG GAV DEN TILLBAKA.

DU....DU HEMSKA MÄNNISKA.

DU FÖRSTÖRDE MITT LIV.

MIN SJÄL.

DU TOG IFRÅN MIG MIN ENDA CHANS ATT FÅ KÄNNA ÄKTA KÄRLEK I LIVET.

DU DÖDADE MIG INNAN JAG ENS HANN BÖRJA LEVA

MEN JAG KOMMER ALL TID SÅ LÄNGE JAG LEVER UNDRA:

MAMMA MIN ÄLSKADE MAMMA: VART VAR DU NÄR JAG BEHÖVDE DIG SOM MEST?

VARFÖR VALDE DU ATT BLUNDA??????

VARFÖR ÄLSKADE DU MIG INTE????

FÖR ALLT JAG GJORDE VAR ATT ÄLSKA DIG

DU MIN ÄLSKADE,ÄLSKADE EGNA LILLA MAMMA.

VARFÖR SVEK DU MIG?

ALLT JAG VILLE VAR ATT FÅ DIN KÄRLEK.

ALLT JAG ÖNSKADE VAR ATT FÅ DIN KÄRLEK. DEN KÄRLEK JAG VAR SÅ VÄL  VÄRD ATT FÅ.

ELLER????????

IBLAND UNDRAR JAG.......ALLTFÖR OFTA UNDRAR JAG VAR JAG INTE VÄRD DIN KÄRLEK MAMMA,

VARFÖR?

ALLT JAG GJORDE VAR ATT ÄLSKA DIG.

KRAM DIN DOTTER

MARIE