Livstidsdom av en pedofil!

Idag såg jag HONOM igen. HAN dyker upp allt oftare framför mig, fast då inte i mardrömmarna ,utan i verkliga livet. Det kan vara på ica, eller cyklar HAN förbi mitt hus, eller går HAN  mitt framför mig när jag är ute med hunden. Egentligen  tror nog att det alltid varit så fast jag inte velat , orkat, eller vågat. Nu finns det nog en mening med att jag väldigt ofta ser HONOM. Förrut var det så att jag alltid gick undan, gömde mig,  ibland sprang jag  hem helt kallsvettig med totalt hjärnsläpp.

Idag gör jag inte det. idag får han inte mig att vika mig en tum. Jag tittar på honom med en sån fruktansvärd  avsky, Denna patetiskt sjuka, svaga, person som gav mig en Livstidsdom av sorg och fysisk smärta. Han är mycket  sjuk , ofta tänker jag att jag ska anmäla honom. Sätta honom bakom lås och bom för all framtid. Det skulle inte vara något problem alls om jag bestämde mig för att göra det, tror jag om allt kom upp till ytan. Han skulle säkerligen spärras in direkt.  den livstidsdomen han gav mig är inget mot om han  så suttit inspärrad i hela sitt liv. Ibland när jag ser honom tänker jag att jag vill smyga upp bakom honom, bara överraska honom totalt med en kniv i ryggen . Men vad hjälper såna tankar, jag skulle aldrig göra det. HAN är inte ens värd det,.....Att komma undan så lätt. Tanken har tom funnits att leja någon som får honom att försvinna från jordens yta.  Men han har kommit undan lätt, helt utan konsekvenser för  det fruktansvärda han utsatte mig för under så många år. Alla dessa tankar stannar vid just en tanke som tur är.

Jag vet inte ens om han någonsin tänker på allt han gjort mot mig . Sover han verkligen gott om natten? Har han någonsin sovit?

Svaret är nog dessvärre Ja. Jag tror att han är så totalt utan mänsklig empati, så känslomässigt störd  .

Så är väl alla pedofiler???

Hur tänker en Pedofil?

Tänker en pedofil överhuvudtaget?

Min psykolog frågar mig ofta om jag tänker på att konfrontera HONOM. Vad jag isf skulle säga om jag hade honom framför mig. Den tanken har jag aldrig ens lyckats tänka fullt ut. Jag skakar inombords bara av att skriva det nu.

När jag var på min senaste session hos min psykolog frågade han mig : Marie har du tänkt på att du alltid möblerar om stolarna här innan du sätter dig ner? Nej det hade jag aldrig tänkt på, men plötsligt slog mig tanken att jag alltid gör det när jag kommer in i ett rum. Jag vill alltid sitta så jag ser dörren i rummet. Alltid sitta med ryggen mot en vägg. Detta har jag aldrig själv reflekterat över då det för mig är naturligt. Rädslan har satt sina spår för all tid i min själ.

Denna PEDOFIL. Denna hemska person. Min Mammas lillebror. Min morbror.

HAN som jag hatar så jag inte finner ord.

HAN som tog ifrån mig min själ.

HAN som lärde mig vad hat är.

HAN SOM JAG OFTA ÖNSKAR VORE DÖD.

Kramar Marie