Senast Skrivet

Slumpa en blogg
Rör mig inte
När jag var 5 år gammal blev jag sexuellt utnyttjad för första gången. Här berättar jag hur jag TROTS ALLT fått ett bra och lyckligt liv, efter en lång, fruktansvärt kantig vandring genom livet. Kram Marie

SAMHÖRIGHET MED EN FRÄMLING.

2010-07-03 02:47:51

Hejsan alla goa.

Jag har varit hos tandläkaren, många gånger såklart under  mitt  långa liv  ja hos flera olika under åren, någon har varit bra,och många väldigt dåliga "känslomässigt". Ibland har jag fått lustgas, ibland "bara" bedövning.

Men sen ALLT uppdagades i mitt inre har jag faktist inte varit hos tandläkaren alls en enda gång.

Men nu var det alltså dags. Jag minns sista gången jag var hos tandläkare för ca 4 år sen, då fick jag lustgas, och det enda jag minns var att tandläkaren sa : Ohh vad du är duktig Marie som gapar så stort, det är jättebra, fortsätt så...bra Marie...

.JAG GICK ALDRIG TILLBAKA TILL HONOM " eller till någon annan".......Självklart....Hur skulle han kunna förstå när jag inte förstod själv?

Idag var det dags igen, jag har fått en remiss av min läkare på Psykmottagningen där han redogjort  min bakgrund, Jag kommer dit och vi har ett långt samtal där det finns tid,  en respekt och förståelse jag inte mött hos en tandläkare tidigare. Jag berättar lite försiktigt om mig själv...bara lite..., och  om vad som ligger till grund till min panikrädsla  och mina minnen.

Han är bra, försöker förstå mig. Ber mig berätta! Jag säger till honom: OM jag ska gå hos dig, OM du kan hjälpa mig  så får du aldrig säga : ORDEN.........Känner mig lite förbannad på honom för att jag känner att han kan väl inte fatta?, så varför lägga tid och kraft på att ens försöka få honom att förstå. varör ens ens försöka. Orkar fan inte....

Jag börjar gråta när han frågar vilka ord Marie? (Är så jävla trött på att gråta......)

Jag svarar:            SÄG ALDRIG ORDEN : ATT JAG ÄR DUKTIG....:ATT JAG ÄR DUKTIG SOM GAPAR STORT. SÄG ALDRIG ORDEN......

Jag gråter när jag försöker få honom att förstå att jag aldrig vill eller.....kan höra de orden igen att jag är duktig när jag gapar stort.... Han ser på mig med tårfylld blick, och säger till mig:  VET DU MARIE? JAG FÖRSTÅR DIG VERKLIGEN TRO MIG. ....

Jag tänker: Ja eller hur? Vad fan vet du? Inte ett skit om vad, eller hur jag menar! Vad fan vet du hur i helvete jag känner ?

Han fortsätter med att säga: Marie när jag var 9 år så började min Pappa utnyttja mig sexuellt och det fortsatte under flera år. Det finns en anledning  till varför jag valt att arbeta med detta som jag gör idag , med specialisttandvård ......jag ber dig lita på mig Marie. Låt mig hjälpa dig och bära en del av din smärta,åtminstone när du är här?.

Nehe kom inte här och kom tänker jag. Kom fan inte här och försök föra nåt jäkla psykologisnack med mig inte. Tror fan att han ljuger för att få mig att öppna mig. Jag är väl inte dum i huvudet heller????

Det blir helt tyst i rummet där vi sitter.... solen skiner genom fönstret....svetten pärlar sig på hela min kropp.  Men inte pga av solen, utan av att jag känner paniken komma krypande i hela mitt inre, smärtan jag påminns av gör att jag ställer mig upp, kan inte sitta ner längre på stolen , jag ställer mig vid fönstret och stirrar ut, mina  tårar rinner och jag har en hemsk smärta i underlivet som vanligt.

Vänder mig motvilligt, och arrogant om och möter hans  blick,.....hans tårar.

Hatar mannen som står  där framför mig , han den där helt främmande mannen som får mig att trilla igenom fantasin, min fantasi som gör att jag ens orkar överleva var dag ... han som får mig att trilla .rakt ner till verkligheten.

Denna man som jag delar en hemskhet med som få.....Denna så totalt främmande man som breder ut sin famn mot mig....

OCH JAG? JA JAG TAR TACKSAMT EMOT DEN SAMMHÖRIGHETEN

KRYPER IN I HANS  FAMN SOM FÖR MIG ÄR HELT FRÄMMANDE.

TRO MIG: MED TÅRAR STORA SOM EN TSUNAMI LÅTER JAG DENNA FRÄMMANDE MAN. MIN FRAMTIDA TANDLÄKARE KRAMA MIG HÅRT.

OCH JAG VET ATT VI DELAR NÅGOT STORT. EN SMÄRTA FÅ KAN FÖRSTÅ.


DET ÄR TILLFÄLLEN SOM DESSA SOM GÖR ATT JAG FORTFARANDE FINNS KVAR HÄR.

ATT VETA ATT JAG INTE ÄR ENSAM

JAG FICK TILLFÄLLET ATT MÖTA DENNA MAN. SOM KOM I MIN VÄG.

BARA SÅDÄR

EN HELT VANLIG DAG I MITT LIV.


SOV GOTT ...KRAM MARIE


 

9 kommentarer
pegasos
3 juli 2010, kl 11:04
Hej! Du skriver väldigt fint i din berättelse. När jag läser, jag förstår dig. Men jag kan inte veta hur det känns. Det kan bara du veta. Och du skall finnas kvar. Alla har sitt värde. Bli starkt och behåll ditt!
Kram! /pegasos
Rör Mig Inte.
3 juli 2010, kl 12:01
pegasos.... jag kan bara ge dig en kram för dina ord och tankar till mig. Det är just människor som du ,en främling som med värme skriver direkt in i mitt hjärta.
Tack kära du, det värmer mig. Kram Marie
pegasos
3 juli 2010, kl 12:09
Det är det minsta jag kan göra. Man skall ha dem varma tankarna, om människorna runt sig, se på dem med deras ögon, bekräfta dem…
Kram. /pegasos
Rör Mig Inte.
17 juli 2010, kl 15:41
pegasos så sant. Tänk vad lite em omtanke kan göra för någon annan. Jag tänker på det varje dag, att ge av mig själv. Sån är jag. Och man får så mycket tillbaka...
Kramizar till dig Marie
erviluca
6 juli 2010, kl 22:50
Åh, vad fint du beskriver! Jag hittar inte fler ord....Blir alldeles....och....TACK!
Rör Mig Inte.
17 juli 2010, kl 15:39
erviluca Tack, är glad du läser. Det är därför jag skriver för att människor som du, som vill lyssna och läsa, finnas till. TACK.
Varm kram Marie
yrvaedret
8 juli 2010, kl 15:12
Hej vännen. Nu var det länge sedan jag var in och läste hos dig.

Jag tror att alla människor vi möter har ngt att ge oss, vare sig det är positivt eller negativt. För att vi ska lära oss, för att vi ska växa.
Jag tror även att de människor vi möter på livets väg är just våra läromästare, om så bara för en kort sekund.

Varma kramar till dig och tack för att du delar med dig.
Rör Mig Inte.
17 juli 2010, kl 15:38
Hejsan lilla yrvädret. Ja samma här, har inte vait inne annat än för att vända ut igen. Tycler det känns lite tråkigt här ibland för det varit så mycket elakheter mot en del......Men hoppas det blir bättre!
Tack för dina omtankar, du e go. Hoppas du/ni har en skön sommar och att du mår bättre nu. Själv började jag med Concerta för 3 mån sen, och mår så himla M mycket bättre. Vi har massor att tala om kä'nner jag.
Ger dig en varm kram och tack för du tittar in hos mig.
Kramar Marie
20 oktober 2010, kl 15:21
Hej!
Åh, vad jag känner igen mig och vad bra att du skriver om detta.
Jag har inte varit hos tandläkaren på flera år heller. Träffade en läkare som sa att jag borde gå, jag bröt ihop - när jag kom utanför den läkarens rum och var ensam. Han skulle inte få se mina tårar, jag pratade med personen som följde med mig den gången, hon förstod mig, vilket var min räddning och hon har lovat att jag aldrig ska behöva träffa honom igen. Det är svårt. Det skadar varje gång någon säger att de förstår-när de egentligen inte gör det. I alla fall mig!
Massor av stora kramar till dig och fortsätt skriva! Jag orkar inte längre vara så öppen på min blogg, men skriver om det, då och då.
Möjigheten att kommentera är avstängd av bloggens ägare
Bloggportalen
Bloggtoppen
BlogToplist
TopBlogArea
Blogglista.se
Pinga Frisim
Free Web Counters

Senaste blogginläggen

Senast kommenterade


Denna blogg modereras inte på förhand av Aftonbladet och här gäller inte det utgivaransvar som finns på Aftonbladet.se. Bloggens innehavare är ansvarig för allt innehåll.

Tipsa oss om du upptäcker något regelbrott. Läs reglerna