Sista inlägget här ?

Jag har flyttat.   Men det är trögt att skriva på nya platsen ... känns inte lika inspirerande. Speciellt som statistiken  visar noll besökare ...

Inte för att jag förväntar mig någon läsaranstormning på WP men några trogna verkar det ju funnits här i varje fall.

Och jag är inte kompis med den  WP sidan . Ännu. Och just nu har jag för mycket annat omkring mig för att hinna sitta och klura. Det får väl bli när höstmörkret sänker sig över oss igen.

På två veckor har det varit:

Ett bröllopp .  Bruden är barnens kusin, Paret strålande vackert  och de  får mycket lycka, om man ska döma av antalet regndroppar som föll.  Stämningen däremot var på topp  hela dagen och kvällen)

En födelsedag - yngste sonen. Firades emellertid på avstånd då han befinner sig i en annan del av landet. 

En begravning - Svärmor  har somnat in. Vi var med de sista dagarna och jag fick äran att hålla henne i handen när hon somnade för alltid. Det är en ära att få stödja en  människa man  tycker om  när hon tar steget över till andra sidan.  Hon var nog nöjd med livet vid det här laget.  Blev  nästan 88 år och tills för fyra år sedan körde hon bil innan Alzheimern slog till med ett snabbt förlopp.  Vi har känt varandra i drygt 8  år och har alltid varit väninnor ... och jag  vet hon sett mig som ett gott stöd och en god vän  , speciellt har jag varit en trygg person den sista tiden.  Alla barn och barnbarn samlades i torpet på  slätten ( hennes föräldrahem). I den vackra sommarkvällen innan begravningsdagen gick  alla landsvägen till den lilla medeltidskyrkan någon kilometer  bort . Vi gjorde fint och satte blommor på morfäröldrarnas grav ( hennes färäldrar ) I den kyrkan hölls begravningen och där  kommer hennes urna att sättas.  Samma kyrka  i vilken hon en gång döptes och nästan på dagen 61 år innan begravningen gifte sig, 400 meter från gården där hon föddes. Hon är hemma igen på den plats hon alltid längtade till och älskade. Ibland känns begravningar trots allt  fina - och detta var en sådan. Prästen och kantorn är gamla vänner till familjen. Det blev en fin och ljus begravning. Många av dem som var med är barn till dem som var med  i kyrkan för 61 år sedan.  Barnbarnsbarnen var  självklart också med .  Det yngsta  av dem bär hennes namn.  Så rullar livet i cirklar vidare och vidare .... en vacker och betryggande känsla som ger  mening med livet. 

Två studenter-  Min väninnas söta små tvillingdöttrar har på ett ögonblick ( som varat ett par år insåg vi ) blivit två vackra unga kvinnor. Och kliver nu över tröskeln til vuxenlivet.   

Studenten är mycket glädje och firande ( ibland lite för mycket av det sista ) men  har också en del  vemod över sig  .....För mig mycket mer  än när  pojkarna flyttade  hemifrån. Mina hade varit " vuxna " ett tag när de flyttade. Men  studentdagen  kändes som  barndomens sista dag. Nu var barndomen definitivt slut.   Nu var de "vuxna på riktigt "., på väg bort , ut i livet . Med så mycke framför sig, både av gott och ont.  Och de skulle  skapa sina egna liv där jag inte längre var delaktig på samma sätt . Och det kändes både skönt och skrämmande.  Samma känsla fick jag  när jag såg dessa "små " flickor som jag sett växa upp  ....  Men också  en glädje över att de blivit sådna  goa , fina unga kvinnor och att de  fått med sig en  " ryggsäck"  full av omtanke, engagemang, stöd  och kärlek som ger dem alla chanser att få det bra i livet.

Så nu är vårens alla stora händelser över - hoppas jag. Om två veckor börjar semestern. Ser fram emot den!