Tingeling- fy fan

Tingeling tingelin...Tingeling...tingeling.

Alla svenskar har sett och hört den. Ryska björnar. Nakna exotiska tjejer i raffset. Balalajkor. Maffioser. Tingeling tingeling. Do svidanja Putin (Farväl Putin) Hela svenska folket skrattade så att pilsnern fastnade i halsen. Och inslaget blev ett av de mest nerladdade på You Tube.

Men det fanns de som inte var lika roade över Henrik Dorsins mästerverk. Ryska ambassaden i Stockholm  klagade.

– Vi svarar inte på excentriciteter från några galningar vars Rysslandsfobi snarare borde placera dem på mentalsjukhus än på Globens scen, sa ryssarna efter framförandet. De ville ha en ursäkt.

Svenska politiker sprang genast till slottet och tog på sig Karl den XIIs karolineruniform,  spände musklerna och sa: "I Sverige har vi minnsan yttrandefrihet". Det skall inga ryssar i världen försöka förändra.

Tingeling blev storpolitik och Sverige försökte som revansch för att vi förlorat Finland 1809 till Ryssarna använda Tingeling som massförstörelsevapen- när ingenting annat biti på dom - sedan 1700 vid Narva. "Vad var det vi sa. Ryssland är odemokratiskt. Saknar humör. Ingen yttrandefrihet. Putin styr med järnhand."

Det där gamla vanliga.

Jag tror i själva verket att den ryske ambassadören  tyckte om "Tingeling Tingeling". Ryssar är oerhört lättsamma. Jag har hört bättre och sämre "tingeling" överallt i Ryssland. På massor av fester  Ingen har reagerat. Förövrigt är Ryssland värdens mest Tingelingskaja land i världen enligt min åsikt.

Kanske var ambassadens reaktion något överilad. Och kanske inte helt i linje med vad man väntar sig från världens största lands ambassad. Men jag förstår honom. Jag tror nämligen att Tingeling bara var droppen som fick bägaren att rinna över.

Ryssarna är tillskillnad från svenskar patrioter. De älskar sitt land. De är stolta över sitt land. Och de har all anledning at vara det. De vann andra världskriget. De var de första i rymden. De har genomgått stålbad som skulle tagit livet av vilken svensk som helst. De är stolta över ett land med traditioner med historia och med kultur som gör vilken kulturminister som helst grön av avund.

I svensk press beskrivs Ryssland med fem ord: maffia, korruption, prostutution, undrevärld, mord, brist på demokrati. Aldrig ett vänligt ord.

Hela tiden måste ambassadören "försvara" sig. Förklara. Han är förmodligen trött på all "skit" som han måste ta från politiker och journalister i mellanmjölkens land.

Så äntligen Det är lördagskväll. Ambassadören häller upp 100 gram apelsinjuice i sitt glas. Sjunker ner i soffan. Läggger fötterna på bordet. Andas ut. Veckan är slut.

Han slår på Sveriges Television. Man vsar Sveriges populäraste TV-program. Melodifestivalen.

Och då plötsligt....

Tingelig... tingeling....

Nej. Inte igen... Inte nu...

Även en ambassadör har känslor.