jaha, var det så enkelt!

Min känsla av ensamhet blev bara värre och värre igår med en känsla av depression och ångest och jag betedde mig som en klängig fjortis på min sambo, självömkande och kärleksbekräftande. Jag undrade om jag höll på att bli psykiskt sjuk på allvar. Kanske djupt deprimerad och behövde bo på psyket resten av livet? Tänk om han träffar någon annan mycket snyggare och häftigare än mig? Tänk om det blir en naturkatastrof så barnen dör och jag inte kan rädda dom? Kanske bästa att jag köper på mig farliga tabletter så jag kan styra själv när och hur jag ska dö. Men så kan man ju inte göra?.. Sen när det var dags att sova fick jag mensvärk. Jaha, det vara bara min vanliga PMS. Att jag aldrig lär mig..