Här berättar jag om när pappa dog.........

Jag har druckit kaffe och kom på mig med att önska att pappa skulle kliva in.......o bara ta sin lilla skvätt med kaffe, sorglös o få mig att le för att han alltid var så stressad fast inget väntade.... Så som jag är...,  Sen i några dagar spelar en låt i huvudet på mig...... jag förlorade ju min systerdotter två veckor innan pappa dog... jag har en låt som får mig att känna att det är pappas och Cecilias låt... "Han tog av sig sin kavaj" med Lasse Berghagen... just när han sjunger: ja, du skulle sett din mormor, hon var lika grann som du, när hon dansade för morfar, likadant som du gör nu...... Jag tror att han har dansat i himmelen med Cecilia o sjungit den för henne... dom dansar nog på ett moln någonstans...... usch, jag känner mig tröstlös....... vad är meningen med all sorg.

Det här skrev jag i januari... kopierade det då var inte många som läste: Men NU är sorgen såhär : Jag kan fortfarande inte förstå... det är fyra år sedan nu... jag känner mig sviken av pappa, han sa inte hej då, han dog i sömnen... jag minns att mamma ringde tjugo över två på natten... benen bar knappt till telefonen, nästan som jag visste... åkte ner till mamma och pappa. Mamma satt i köket och rökte, hon var i chock...Jag  sprang in till pappa, men tänkte:-Han sover bara, han var rufsig i håret o blundade men han var kall.. jag försökte värma honom, kramade honom...bara tomt...ringde runt till systrar o lillebror. Har en sladdisbror som är 11 år yngre än mig, han bodde nära så han kom dit, ville vara själv med pappa, han var bara 20 år min bror då. Mina systrar gav sig iväg från sthlm för att komma upp, elr kom bara en syster??, det är så vimsigt allt det där... Sen efter, jag fick inte sörja, jag fick hålla i allt, begravning, beställa sten... Begravningen, jag hade aldrig varit på någon.. den är en dimma, kommer inte ihåg mycket.... vet att när det gått en tid efter så ringde det o dom sa att stenen kommit, jag åkte till pappa, för jag var rädd att det skulle vara något fel med stenen så mina syskon,mamma skulle bli arga...ramlade ihop och bara slog på stenen... Den är fin stenen, han fick sin sista önskan: hammarbys logg på stenen, han var en bajare ut i fingerspetsarna.. jag är nästan aldrig hos pappa.. Min man brukar ta med grabbarna dit.. jag vill inte åka dit.. På somrarna brukade pappa ligga i skuggan när det var för varmt. Precis ovanför hans grav har dom planterat ett träd, så han har sin skugga nu med. Vilket sammanträffande att trädet fick stå just där... Han var inte perfekt min pappa, det är inte jag heller , vi kunde ryka ihop rejält, men sen var det förlåt o sen glömt lika fort.. Jag har alltid varit pappas flicka... min lillebror var oxå väldigt speciell för pappa, pappa hade ju fyra döttrar, en halvsyster har jag, så han blev glad när han  fick en son... Han han uppleva min lillebrors student iaf, då var han stolt som en tupp, klart han var när vi andra oxå gjorde det, men det här känns som att det var en mening med.... 

Ja, min kbt kommer inte idag och nån här bad mig skriva om det här när jag har en bra dag.. nu har jag gjort det.. nu vet ni... o till pappa: Jag älskar dig! puss o kram/din sarah