En andra lyssning

Eric Saades Manboy är veckans starkaste och mest smittande refräng. Den är så enkel att det är löjligt, men det gör den också så effektiv att Ola får se upp. Hårdproducerad pop, med ett snyggt stick där Erik får sjunga en textrad utan alla musik bakom innan han kör igång refrängen igen. Men är det en höjning där? Jag hade gillat att det var det i alla fall...

Kebabpizza Slivovitza hade en starkare refräng men Andra generationen och Dogges Hippare hoppare går också lätt att sjunga med i. "Hippare hoppare livet är en galen fest" och gänget beskriver det som en en balkan reaggeaton även i låttexten. Men jag tror ju att AG hade klarat sig utmärkt utan Dogge. Hade gärna sett något helt annat med Andra Generationen.

Innan alla ljusen brinner ut bygger snyggt på Anna Maria Espinosas röst som absolut inte döljs i en gigantisk musikproduktion. Det blir lite schlagervisa i stil med Sanna Nielsens tidiga låtar i Melodifestivalen. Ja, Anna Marias röst ligger inte så långt från Sannas heller.

Come and get me now är webbjokern som MiSt nu kommer göra tillsammans med dansbandet Highlights.Det allra plastigaste i originalversionen har producerats bort och nu känns det rätt mycket mer dansband. Men förstår inte kvinnan som då och då väser fram låttiteln.

Paulines jokerlåt har en soft bossanova-vers och sen kommer låttiteln Sucker for love som upprepas i extremhögt tempo i refrängen. Som att det inte funnits nog med toner för att få in textraden ungefär. Men med lite välvilja kan man få in Supremes och Diana Ross i Paulines låt. För att inte upprepa Caroline Wennergrens A different kind of love.

Andreas Johnson kör verserna till ett stillsamt piano. Sen brakar han på med hela orkestern i refrängen. Andreas Johnsons fans kommer känna igen det här och gilla det. Och de är många. Tänk Gloriuos goes James Bond ungefär. Långt från Sing for me och Al little bit of love som han gjort förut i Melodifestivalen.Mycket mer modernt.

Kalle Moraeus och Orsa Spelmän gör sin Underbart till fiolspel som kan få Alexander Rybak att gråta av avundsjuka. En gladvisa med måbrakänsla som sticker ut även i det här brokiga startfältet.

Hanna Lindblad avslutar med sin coola Manipulated som får mig att tänka på Madonnas Ray of light med en tungtung basgång. Hannas röst har försetts med ett vibrato som påminner om Chers vocoder-låtar. Den här är mer lättillgängligt än Jenny Silvers bidrag förra veckan.

Jaha, det var genomlyssnignen det. Nu sk ajag kolla med vår krönikör Markus Larsson vad han tycker. Det kommer ni kunna läsa imorgon.